Skip to main content Skip to main navigation

Hållbara samarbeten i finansbranschen: Påverkansarbete del 3

Hållbara samarbeten i finansbranschen: Påverkansarbete del 3

7 januari · 2016

Säg att vi har en svensk förvaltare som investerar i ett globalt företag och påverka det här bolaget i en hållbarhetsfråga. Hur stor är chansen då att företaget kommer att lyssna? Vi, från det lilla landet uppe i norr, låt oss säga att förvaltaren äger mindre än 0,01% av bolaget. Bryr sig bolaget överhuvudtaget?

Jag har två svar på frågan. Det första svaret är att det formella inflytandet som kommer med ägandet bara är ett av flera sätt att arbeta med påverkansarbete. I verkligheten lyssnar man ju ibland på den som skriker högst också. Eller, om man ska se det lite mer positivt; på den som har bäst argument. Mina tidigare bloggar del 1 och del 2, beskriver fler metoder att arbeta med påverkansarbete.

Det andra svaret är att det finns jättemånga internationella samarbeten inom ansvarsfullt ägande. Många nordiska kapitalförvaltare har en drivande roll i dessa samarbeten, och bidrar med kunskap, erfarenhet och resurser.

Den här bloggen tänkte jag därför ägna åt samarbeten, svenska och internationella, och belysa med viktiga exempel. Listan blir ganska lång, men samtidigt nämner jag bara en liten andel av alla samarbeten som finns. Det är mycket som händer!

 

Vad samarbetar de om?

Samarbeten kan se ut på många olika sätt; allt från branschorganisationer som också beslutar om vissa hållbarhetsfrågor, till spontana samarbeten mellan två aktörer för att påverka i en specifik fråga. Här är några exempel på vad samarbeten brukar innehålla:

  • Diskutera aktuella frågor och utbyta erfarenheter
  • Skapa standader för rapportering och identifiera begrepp
  • Sprida kunskap och bidra till den allmänna debatten
  • Påverka andra förvaltare, företag och myndigheter
  • Föra statistik

 

SIF:ar och internationella samarbeten

De första att nämna i sammanhanget är SIF:arna, där SIF står för Sustainable Investment Forum. I Sverige har vi Swesif (mer info längre ner), och de europeiska SIF:arna samlas i paraplyorganisationen Eurosif. Vidare finns Dansif, Norsif, Uksif… ja, ni fattar grejen. Namn på samma typ av organisation som inte är lika lätta att gissa är GSIA (Global Sustainable Investment Alliance), AsrlA (Asiens motsvarighet) och RIAA (Australasiens motsvarighet). SIF:arna arbetar ofta som nätverk för att diskutera och utbyta erfarenheter, och samlar statistisk om hållbara investeringar.

PRI och PRI Clearinghouse är två FN-samarbeten som hänger ihop. Som investerare kan man skriva under PRI:s sex principer om ansvarsfulla investeringar  och man förbinder sig ockå till att rapportera sitt hållbarhetsarbete via en standard. Rapporten finns sedan publikt tillgänglig på PRI:s hemsida. I april 2015 hade nästan 1 400 kapitalförvaltare, kapitalägare och tjänsteföretag i finansbranschen skrivit under initiativet. PRI Clearinghouse är en plattform för samarbete inom påverkansarbete. Ungefär 500 av de som skrivit under PRI-principerna är också involverade i detta samarbete, där investerare går samman och delar information och arbetsuppgifter sinsemellan. Ett praktiskt exempel är ett projekt inom vattenrisker, där investerare tillsammans har identifierat globala företag inom livsmedelsindustrin eller tillverkningsindustrin som är beroende av leverantörer inom områden med vattenbrist. Investerarna delar sedan upp bolagen emellan sig, t ex baserat på investerarens nationalitet och var företagets huvudkontor ligger, och kontaktar de identifierade bolagen som representant för alla investerare i initiativet. På så sätt kan även mindra aktörer bidra med resurser i ett effektivt påverkansarbete.

IIGCC, världens krångligaste förkortning att uttala, står för Institutional Investors Group on Climate Change och är ett forum för samarbete inom framförallt klimatförändringar. Organisationen har mer än 100 medlemmar som tillsammans har tillgångar för över 10 trillioner euro. Målet är att engagera myndigheter, bolag och andra investerare i klimatfrågor.

Montreal Pledge, är ett PRI-samarbete där investerare åtar sig att beräkna och redovisa koldioxidavtrycket i sina portföljer. Kolla gärna in min blogg om koldioxidavtryck för mer information om det, och om Montreal Pledge.

 

Exempel på svenska samarbeten

Swesif startades 2003 och har idag drygt 40 medlemmar. Organisationen är ett nätverk och forum för hållbara investeringar, man anordnar seminarier och sammanställer statistik om hållbara strategier bland svenska kapitalförvaltare. Dessutom har organisationen tagit fram Hållbarhetsprofilen, där tanken är att sparare enkelt ska kunna få information om hur fonder tillämpar hållbarhetskriterier i sin förvaltning. Informationen finns idag länkad på flera fondplattformar, och tanken är också att en fond inte ska få M/E-märkas (miljö/etisk) på pensionsmyndighetens fondlista om den inte har en hållbarhetsprofil. Det sistnämnda fungerar dock sådär i dagsläget.

Fondbolagens förening är en branschorganisation för fondbolag, som arbetar med regelverks- och konkurrensfrågor, kunskapsspridning och ansvarsfulla investeringar. Bland annat har man tagit fram en svensk kod för fondbolag, där det framgår att alla bolag ska ha en ägarpolicy som beskriver principerna hur fondbolagen utövar sin rösträtt och sin medverkan i valberedningar.

Etikrådet är samarbetet mellan första, andra, tredje och fjärde AP-fonderna inom miljö- och etikfrågor. Med tanke på fondernas funktion har det varit rimligt att samordna fondernas hållbarhetsarbete och etikrådet har också tack vare fondernas storlek tillsammans stor möjlighet att påverka.

Hållbart värdeskapande är ett samarbetsprojekt bland svenska institutionella investerare. Projektet fokuserar på att samla in mer information om svenska företags hållbarhetsarbete, framförallt via en omfattande enkätundersökning.

 

Samarbete eller Signatory?

Det finns såklart många fler samarbeten än de jag beskrivit ovan. Om ni har tråkigt någon dag kan ni roa er med att läsa investerares PRI-rapporter under punkt ”OA 10”, där förvaltarna listar samarbeten och initiativ de är delaktiga i. Men vad som är mer intressant än bara namnet på initiativet under OA 10, är att förvaltarna också kryssar i huruvuda rollen i organisationen är ”basic”, ”moderate” eller ”advanced”. Här kan man alltså hitta vilka det är som bara skriver under på ett samarbete och känner sig nöjda med det, och vilka som faktiskt bidrar med resurser och engagemang. Tabellen visar hur PRI definierar de olika nivåerna på aktivitet. Det här tycker jag är riktigt intressant information om förvaltarnas arbete med ansvarsfulla investeringar!

 

 

Blogg

Pratas det hållbarhet på årsstämman?

23 april · 2018

Vi är mitt i säsongen för bolagsstämmor. Röstning och andra aktiviteter i samband med bolagsstämman är det grundläggande lagstadgade inflytandet som aktieägare har. Här finns massor av chanser att påverka och göra sin röst hörd! Pratar vi tillräckligt med hållbarhet på årsstämmorna? I Sverige finns några aktörer som är duktiga på att lyfta fram hållbarhetsfrågor på årsstämman, men det gäller långt ifrån alla.

Hur kan påverkan på bolagsstämman gå till? Bolagsstämman innehåller flera olika delar, av vilka några lämpar sig bra för påverkansarbete.

Frågestund och yttranderätt

Varje aktieägare har frågerätt, det vill säga rätten att ställa en fråga till ledningen eller styrelsen. Styrelsen måste inte besvara frågan om den inte är relevant eller om svaret kan innebära väsentlig skada för bolaget. Frågestunden ligger vanligen efter VD:s genomgång på årsstämman. Att ställa en fråga på en bolagsstämma är en rättighet för varje aktieägare, och det blir på sätt och vis en obligatorisk dialog för bolaget.

Utöver frågestunden kan investeraren också använda bolagsstämman för att framföra åsikter i ärenden som är uppe för beslut, det finns så kallad yttranderätt både för aktieägare och deras biträden.

Röstning

De flesta förslagen på bolagsstämmorna läggs av bolagens styrelse och handlar om andra saker än hållbarhet. Däremot är många styrningsfrågor (”G” i ESG) naturliga delar av årsstämmans dagordning. Exempelvis röstar stämman om ansvarsfrihet för ledning och styrelse, utser nya styrelsemedlemmar och revisorer, styrelsens ersättningspolicy bestäms, och resultat- och balansräkningar fastställs (Lag 2005:551).

Stämman kan också besluta om ändringar i bolagets stadgar och fatta beslut som har med bolagets övergripande verksamhet och strategi att göra. Här behöver en förvaltare en stor ägarpost eller samarbeta med andra för att kunna påverka genom det juridiska ägarinflytandet. I takt med att marknaden ställer krav på att de institutionella ägarna ska rösta i sina innehav och bevaka sina innehav, har ESG-konsulter blivit allt viktigare. Att ta hjälp av en extern konsult är framförallt vanligt när man behöver bevaka många olika marknader eller har ett mycket utspritt ägande.

Aktieägarmotioner

Aktieägare har en formell rättighet (initiativrätt) att få sitt förslag behandlat på bolagsstämman. Denna metod är inte särskilt vanlig i Sverige, trots att bara en enda aktie behövs för att kunna lägga en motion. Inte heller i Europa är aktieägarmotioner särskilt vanligt, trots att det egentligen inte finns några större hinder för att lägga motioner.

Ökat fokus på ägaransvar: Stewardship codes och "Say on pay" 

Bristande intresse för ägarfrågor bland institutionella ägare har pekats ut som en av de bidragande orsakerna till den senaste finanskrisen. Av den anledningen har flera nya lagar tillkommit, och man har utformat rekommendationer för hur institutionella ägare bör hantera och rapportera sitt ägararbete. Exempelvis har flera länder introducerat så kallade Stewardship codes, liksom ”say on pay”.

Stewardship code introducerades i Storbritannien 2010 efter den senaste finanskrisen. De som har skrivit under initiativet ska följa sju principer kring bland annat rapportering, hantering av intressekonflikter, bevakning av innehav, samarbeten med andra ägare och röstning. 2016 hade nästan 200 kapitalförvaltare och ett 90-tal kapitalägare skrivit under Stewardship code.

”Say on pay” innebär att ersättning till styrelse och ledning ska röstas igenom på bolagsstämman. I Sverige är ”say on pay” bindande sedan 2006 både för styrelsen och högsta ledningen i publika aktiebolag.

Ökat ansvarstagande? 

Initiativen har lett till ökad transparens kring ägararbete, men har det lett till ökat ansvarstagande?

Den ekonomiska makten har i mänsklighetens historia alltid tillhört några få privilegierade. Men, sedan en tid tillbaka har sparkapitalet utgjort en allt större maktfaktor. I Sverige utgörs den största enskilda maktfaktorn i samhället av summan av det svenska folkets sparkapital. Som vanligt när saker händer snabbt och gradvis uppmärksammar vi inte förändringen. Därför reflekterar kanske inte de flesta sparare idag över vilken makt deras sparkapital bär med sig, och vilken påverkan det kan användas till att uppnå i samhället.

Vi bevakade nyligen en intressant årsstämma där sparare och kunder uttryckt stor tveksamhet till bankens flytt av huvudkontoret utomlands (se även vår opinionsrapport om Pensionsmakt om sparares önskemål), men där få förvaltare vågade eller ville gå emot styrelsens förslag. Varför? Var det för att man inte höll med spararna? Ansåg man sig veta bättre? Eller hade man inte tillräckligt tydliga direktiv?

 

P.s. Läs mer om påverkansarbete på bolagsstämmor i min bok Spara ansvarsfullt? Den nya, goda kapitalmarknaden. Finns i din nätbokhandel.

 

Blogg

Kan oron i tekniksektorn leda till nästa börskrasch?

19 april · 2018

Samma situation som i slutet på 1990-talet?

Facebookskandalen har lett till att många på senare tid funderat på om det går att lita på teknikjättarna som tar allt större plats i vårt liv. Spridningen av användardata skapar osäkerhet och ett antal större bolag i branschen besitter idag mycket makt genom den information de har tillgång till. För investerare har teknikaktier länge varit gynnsamma och jämfört med många bolag i samband med millennieskiftets teknologibubbla kan vi denna gång inte prata om förhoppningsbolag utan såväl försäljnings-  såsom vinsttillväxten är på många håll god. Vid en direkt jämförelse mellan exempelvis FAANG-bolagen (Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google/Alphabet) och de fem största bolagen i slutet på 1990-talet finns vissa likheter, men också skillnader:

  • De största noterade bolagen i sektorn idag har större kassor och ett starkare kassaflöde
  • Värderingarna är höga, men långt ifrån så höga som de var strax innan teknologibubblan brast
  • Sektorvikten för hela tekniksektorn är nu cirka 25 procent, vilket är något lägre än vid slutet av 1990-talet. Däremot är vinstandelen i relation till de totala vinsterna på börsen nu över 20 procent medan den då var endast cirka 15 procent.

Regleringsbehovet ett orosmoln

Förväntningar om framtida vinster för sektorn idag är naturligtvis höga och sett till ovan liksom de grundläggande bättre förutsättningarna ser vi idag inte samma fara för en bubbla som då. Däremot finns det en rad orosmoln att förhålla sig till som investerare. När branscher växer sig stora uppstår behovet av regleringar och teknik/e-handelssektorn är idag den minst reglerade utav alla sektorer på den amerikanska börsen. Facebookskandalen visar tydligt regleringsbehovet och om vi ser på tidigare stora regelverksförändringar inom exempelvis finans-, bioteknik- och tobakssektorn så har dessa i stor utsträckning lett till kursnedgångar för sektorn. 

 

Dags att se över exponeringen

En stor sektorandel på börsen är dessutom en varningssignal i sig. Oavsett om vi ser på oljebolagen på 1970-talet som stod för närmast 30 procent av börsvärdet eller finansbranschen år 2007 så har andelen så småningom reverserats. I och med att passiva investeringar såsom indexfonder har ökat kraftigt finns det också en stor risk att en lång uppgångsfas kan övergå i en längre nedgångsfas. Tillsammans med en rad andra faktorer, såsom att den amerikanska tekniksektorn är den med störst andel av försäljningen på marknader utanför USA och därmed kan drabbas mer om riskerna för ett handelskrig eskalerar, finner vi därför all anledning att se över sin exponering mot sektorn.


Men hur kan man då skydda sig när sektorn utgör en så pass stor andel av börsvärdet? Ett sätt är naturligtvis att investera enbart i andra sektorer eller i andra typer av enskilda aktier. Ett annat är att placera mer i regioner som har mindre andel teknologibolag. I Europa är exempelvis andelen av ett brett börsindex endast 5 procent.

 

 

 

Ju större fond, desto bättre?

Incitament för att maximera fondförmögenheten

28 mars · 2018

Avgiftsstrukturen i fonder är satt procentuellt, precis som i många andra finansiella instrument. Fördelen med detta är att det är rättvist mot småspararna; genom att betala en procentuell avgift skapar man en jämlik fördelning av de kostnader som fonden har, utifrån hur mycket man som sparare har investerat. Nackdelen och tillika frågan är; vilka incitament skapar detta för fondbolaget?

Frågan kring incitament

Att fonder tar ut en procentuell förvaltningsavgift av fondförmögenheten innebär att ju mer kapital fonden har under förvaltning, desto mer kronor och ören tjänar fondbolaget. Detta innebär att fondbolaget har incitament att fondförmögenheten ska öka, antingen genom att värdet på underliggande innehav ökar eller genom att fonden får mer kapital att förvalta.

Incitamentet att öka värdet på underliggande tillgångar är bra för spararna, däremot är incitamentet att ha en stor fondförmögenhet i sig inte helt okomplicerat. Särskilt inte när det gäller fonder som investerar i mindre och mer illikvida aktier, exempelvis fonder som investerar i små och medelstora bolag. I ett tidigare blogginlägg diskuterar jag problematiken med stora småbolagsfonder. I korta drag: ju större småbolagsfond, desto mer begränsad är förvaltaren.

 

Detta är fondförvaltningsavgiften

Förvaltningsavgiften anges i procent av fondförmögenheten per år, men beräknas vanligtvis dagligen som 1/365-del av denna siffra. Detta för att enbart belasta sparare när de faktiskt är investerade i fonden. Förvaltningsavgiften för en enskild sparare bestäms av hur stor andel av fondförmögenheten spararen äger genom fondandelarna.

 

Är lösningen att stänga fonden?

Om fondbolaget anser att fonden är för stor, det vill säga den har för mycket kapital under förvaltning, så är lösningen ofta att stänga fonden för mer investeringar. På branschspråk brukar man då tala om fonder som är soft-closed och hard-closed. Soft-closed är vanligen när nya sparare inte får investera i fonden, men befintliga sparare får lov att fortsätta investera. Hard-closed är vanligen när alla typer av inflöden i fonden är begränsade.

Tanken med att på ett eller annat sätt begränsa fondens inflöden (och därmed fondförmögenheten) motiveras oftast av att fondbolaget vill värna om avkastningen. Det finns dock visst stöd i forskningen som pekar på att den goda avkastning fonden hade innan man stängde den inte kommer tillbaka bara för att man väljer att stänga fonden under en period.

 

Så värnar man om spararna

Att stänga en fond ger dock ett tydligt signalvärde, nu är fonden för stor för sitt eget bästa. En soft-close eller hard-close är därför sunt, det tyder på att man värnar om spararna och bortser från incitamentet att mer kapital under förvaltning innebär mer intjänade pengar. Alternativet hade varit att fortsätta ta in mer kapital under förvaltning, men med risk för en allt mindre möjlighet att kunna fullfölja sin strategi.

 

 

Kontakta oss