Skip to main content Skip to main navigation

Hur fungerar koldioxidavtryck?

Hur fungerar koldioxidavtryck?

7 oktober · 2015

Jag skrev nyligen en artikel till Nordisk försäkringstidskrift (Läs här) om koldioxidavtryck. Jag tycker att ämnet är så pass intressant att jag tänkte blogga om det också.

Inom hållbar förvaltning har klimatpåverkan den senaste tiden framstått som den viktigaste och mest aktuella miljöfrågan. Vi ser ett ökat fokus från politiker och allmänheten, och en bidragande orsak också FNs Klimatkonferens i Paris i december. Ett initiativ inför konferensen är Montréal Carbon Pledge, där de som skriver på initiativet förbinder sig att rapportera koldioxidavtrycket i sina investeringar senast den 1 december. Vi kan skryta med att flera svenska aktörer var föregångare i initiativet. Idag har 74 aktörer skrivit under och 13 % av dessa är svenska aktörer. Men i initiativets tidigare skede, exempelvis när 16 stycken hade skrivit under var hela 31 % av dessa svenska. I dessa ”early adopters” hittar vi Nordea, AP1, AP3 och AP4, samt Öhman fonder och Folksam. Läs mer om Montréal Carbon Pledge och vilka som har skrivit under på deras hemsida.

Varför är mätning av koldioxidavtryck intressant? En anledning är talesättet att ”det som mäts blir gjort”. Genom att mäta, följa och jämföra exponeringen mot koldioxidutsläpp i innehaven ökar incitamentet för förvaltarna att ta hänsyn till koldioxidexponeringen i sina portföljer.

 

Koldioxidbubblan

Fler och fler börjar enas om att exponering mot koldioxidexponering är en reell risk. Om målet att hålla den globala uppvärmningen under 2ᵒC ska uppnås, kan inte allt fossilt bränsle som finns på bolagens balansräkningar säljas och förbrukas. Dessa fossila bränslen brukar kallas “stranded assets”, och är en högst reell finansiell risk att ta hänsyn till som kapitalförvaltare. Idén att det finns en bubbla på marknaden för bolag inom industrin fossila bränslen brukar benämnas ”carbon bubble”. Begreppet lanserades av Carbon Tracker Initiative i en rapport från 2011, som konstaterade att vi redan 2011 hade förbrukat en tredjedel av det fossila bränsle som vi kan förbruka enligt den budget som är satt för 2000-2050 för att hålla 2ᵒC-målet.

Tre scope av koldioxidutsläpp

Greenhouse Gas Protocol (GHG) har definierat tre så kallade scope, ett sätt att klassificera ett bolags utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser.

– Scope 1: direkta utsläpp (utsläppskällor ägda eller kontrollerade av bolaget)
– Scope 2: indirekta utsläpp från konsumtion av el, värme eller ånga
– Scope 3: andra indireka utsläpp, såsom utsläpp vid tillverkningen hos underleverantörer, transporter via fordon som inte är direkt ägda av företaget, outsourcad verksamhet, avfallshantering och energiförbrukning som inte täcks av scope 2

Det vanligaste är att följa och rapportera scope 1 och 2. Scope 3 rapporteras mer sällan, men flera kapitalförvaltare följer detta i vissa industrier som är speciellt exponerade mot koldioxid, såsom utilities.

Praktiskt går det ofta till så att kapitalförvaltaren köper in koldioxiddata för sina innehav från en extern leverantör. Fondens eller förvaltarens koldioxidavtryck beräknas sedan baserat hur stor andel av företaget ägandet motsvarar, och jämförs sedan ofta med avtrycket i ett relevant jämförelseindex.

 

Initial problem

När koldioxidavtryck först började rapporteras hade metoden stora problem – två dataleverantörer kunde komma fram till vitt skilda siffror för samma portfölj. Även enkla saker, såsom vilken enhet som ska användas, orsakade problem. För en analytiker inom fordonsindustrin kan det vara en viktig övning att jämföra koldioxidutsläpp per producerad enhet, men detta mått kan inte jämföras emellan industrier och är därför inte intressant på portföljnivå. Kapitalförvaltare fokuserar nu på två huvudsakliga mått – ton koldioxidekvivalenter per intäkt i miljoner dollar, och ton koldioxidekvivalenter per marknadsvärde i miljoner dollar. På senaste tiden har resultaten från olika externa leverantörer dessutom börjat konvergera, vilket kan vara ett tecken på att metoden börjar mogna. Detta gäller framförallt för scope 1 och 2, medan tillgängligheten och kvaliteten på data för scope 3 fortfarande är bristfällig.

Att rapportera koldioxidavtryck på portföljer har fördelen att det är något konkret mätbart inom hållbarhet, ett område som annars domineras av kvalitativa faktorer. Så, även om det säkerligen kommer att förekomma vissa fel och vi ännu inte har de bästa mätmetoderna, är det bra med ökat fokus på frågan.

 

Vattenavtryck i framtiden?

Koldioxidavtryck som begrepp har alltså kommit en bra bit på väg. Nu börjar allt fler argumentera för förbättrad rapportering kring vattenförbrukning och vattenrisk. Vatten börjar bli en bristvara i flera områden. Vattenbrist kan inverka på handel och varuförsörjning och leda till ökade kostnader för företag. En del av problemet är att efterfrågan på färskvatten har fördubblats under de senaste 50 åren. Dessutom är det sannolikt att läget förvärras – enligt beräkningar kommer efterfrågan på vatten överstiga tillgången med ungefär 40 % år 2030 (källa: Water 2030 Global Water Supply and Demand model). Intressant i sammanhanhet är att vattenförbrukning och koldioxidförbrukning ofta korrelerar – många av de viktigaste energikällorna, såsom kärnkraft och kolkraft, förbrukar extremt mycket vatten. Är nästa trend vattenavtryck?

Varför fossilfria fonder inte kommer rädda klimatet

15 juni · 2018

”Hur du kan bekämpa klimatförändringarna? Flytta ditt pensionssparande till fossilfria fonder – så sparar du 2222,67 ton CO2 utsläpp”. 

”Nu blir det lättare att minska klimatpåverkan i ditt sparande”. 

”Investeringen bidrar till mindre koldioxidutsläpp i atmosfären, jämfört med investering i jämförbara globala aktier. Det tjänar både miljön och pensionsspararna på”. 

”Bidra till en fossilfri framtid”. 

Visst låter det bra? Du investerar i en fond som exkluderar bolag som utvinner kol, olja och gas, och vips så har du bidragit till en bättre miljö och minskade utsläpp.

Men riktigt så enkelt är det inte. Dessa skrivelser kommer från hemsidorna eller övrig kommunikation från några av de största kapitalförvaltarna i Sverige. Och det är synd att något som är så pass viktigt och bra – nämligen hållbart sparande – tenderar att lova en miljöeffekt, som forskning faktiskt inte kan bevisa. Det riskerar att urholka förtroendet för vad som är en hållbar sparprodukt och vad det har för konkreta effekter på vår omvärld.

Vad är divestering?

Divestering, från engelskans ”divestment”, är en strategi som kapitalägare kan använda sig av som går ut på att man inte investerar eller slutar investera i företag som bedöms ha en ohållbar eller oetisk verksamhet. De senaste åren har det varit särskilt fokus på att divestera (dvs. avyttra) bolag som utvinner fossila bränslen.

Varför det inte hjälper att exkludera miljöbovarna

Hur kommer det sig då, att man inte bidrar till mindre utsläpp och en fossilfri framtid - genom att investera i en fossilfri fond?

  • Det enkla svaret är att finansiella transaktioner i normalfallet inte påverkar ett företags direkta kapitalflöde. Det är ytterst svårt att som investerare påverka börspriset, särskilt då de stora fossilintensiva bolagen agerar på en likvid marknad. Ett aktieprisfall skulle snarare signalera att aktien är undervärderad. Det här är en viktig, och grundläggande, poäng. Vi agerar på en andrahandsmarknad, där någon annan alltid kommer äga bolagen. Att avyttra får inte bolaget att försvinna. Därmed påverkas inte utsläppen om en fond slutar investera i kol, olja och gas, vilket man lätt kan få intrycket av när man läser fondförvaltarnas marknadsföring och resonemang.
  • Jag vill dock inte påstå att det är helt lönlöst att exkludera vissa bolag. En forskningsstudie fann bl.a. att exkludering kan bidra till en stigmatisering av branschen, givet att exkluderingen också kombineras med någon form av aktivism/lobbying. Dessutom kommer portföljens riskexponering minska, givet att bolagens fossila tillgångar är övervärderade (läs mer om koldioxidbubblan i detta blogginlägg). Men man bör inte förlita sig på exkludering som en enskild strategi. Man kan sälja sina innehav i dessa bolag om man vill, men själva avyttrandet av bolagen kommer inte påverka koldioxidutsläppen eller minska spararens klimatpåverkan.
  • Flera fondförvaltare började utesluta, eller delvis utesluta, bolag inom kolproduktion ca år 2015/2016. Men om man verkligen menade allvar ur en risksynpunkt, så borde detta snarare ha skett för ca 5-10 år sedan. Dow Jones US Coal Index har sjunkit över 80% sedan 2010. Att nu proklamera att man utesluter kolbolag helt eller delvis i portföljen, med hänsyn tagen utifrån ett riskperspektiv, innebär dessvärre att man är lite sent på bollen. Om man ska vara cynisk skulle man även kunna påstå att det är enkelt att exkludera kol av miljöskäl, när det dessutom inte ser lika positivt ut rent finansiellt.
  • Att en fondförvaltare säger att de ”väljer bort” fossila bränslen behöver inte nödvändigtvis betyda att de gör just det. En svensk småbolagsfond kan inte rent praktiskt investera i bolag som utvinner kol, eftersom det inte finns svenska småbolag som sysslar med den typen av verksamhet. Att då påstå att de exkluderar dessa bolag – när det inte ens är möjligt att investera i överhuvudtaget – blir verkningslöst. Var även uppmärksam på procentgränserna. Många fonder uppger att de väljer bort bolag involverade i utvinning eller elkraftgenerering från fossila bränslen. Men det är en stor skillnad på att tillåta bolag med ca 50% av omsättningen från fossila bränslen, jämfört med att tillåta endast 5% av omsättningen från fossila bränslen.
  • Fokusera på konsumtion, inte produktion. Vår konsumtion står för 90% av det globala koldioxidavtrycket. Och vårt beroende av och efterfrågan på fossila bränslen är fortsatt hög. Det är därför viktigt att inte enbart lägga stort fokus på energisektorn, utan även t.ex. transporter, byggsektorn eller andra branscher som är beroende av fossilt bränsle. Investerare bör fokusera på hur de kan bidra till ett skifte mot en ökad efterfrågan av förnybart, genom att t.ex. bedriva påverkansarbete och ställa högre krav.

Vad bör göras istället?

Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det är kontraproduktivt att alla fondförvaltare lägger så mycket resurser på exkludering. Om investerare vill göra en reell insats för att minska koldioxidutsläppen, bör de fokusera ännu mer på att vara aktiva ägare.

Det innebär inte enbart att man röstar på bolagsstämmor – utan även att de som ägare försöker påverka i frågan på alla plan. Föra talan gentemot politiker, bolagsrepresentanter och NGO:s. Ta ställning för klimatfrågan offentligt och samarbeta med andra investerare. Använd påtryckning för att få bolag att mäta och redovisa sina klimatrisker. Sätt ambitiösa målformuleringar. T.ex. istället för att ha en diskussion om huruvida man ska utesluta bolag vars omsättning till 5 eller 30% härstammar från kolutvinning – sätt ett mål om att en lika stor procentuell andel av företagens omsättning istället bör härstamma från förnybara källor, och kommunicera detta till bolagen.

Och det finns bra exempel på fonder som gör just detta. Exempelvis har SPP:s Plusfonder utöver en fossilfri investeringsstrategi även infört direktiv att minst 10% av innehaven ska riktas mot bolag som bidrar med lösningar på klimatutmaningen, t.ex. förnybar energi. På räntesidan finns det en del gröna obligationsfonder som är väldigt intressanta, vilket finansierar gröna projekt som t.ex. hållbar infrastruktur och vattenrening. 

Det är givetvis rimligt att avyttra bolag, om man av olika skäl gör bedömningen att det inte är en långsiktigt hållbar investering. Men vi har idag en övertro till de symboliska effekterna. Istället bör vi fundera på vad som faktiskt är mätbart och praktiskt möjligt här och nu. Klimatförändringen är ett reellt hot som kräver reella lösningar inom en snar framtid. Uteslutning av fossila bolag är inte en lösning, åtminstone inte som enskild strategi.

Avslutningsvis, tack till Victoria Lidén för research och värdefullt analysarbete.

Är en så liten småbolagsfond så möjligt att föredra?

14 juni · 2018

Jag har under den senaste tiden vridit och vänt på frågan kring fondförmögenhet, och särskilt analyserat stora småbolagsfonder. Det finns uppenbara begräsningar i möjligheten att fullfölja sin strategi om man som fond får för stor fondförmögenhet i förhållande till de investeringar man vill göra, mer om detta finns att läsa om i blogginlägget här. Men motfrågan är då om en så liten småbolagsfond som möjligt är att föredra. Ju mindre desto bättre, är det vad jag menar? Nja, det finns några saker man kan ta hänsyn till även när man investerar i de allra minsta fonderna. Låt oss först börja med vad forskningen säger om ämnet:

Forskning på små fonder i små fondbolag

Forskningen gällande fondförmögenhetens påverkan på avkastning drar åt två håll; när man visar på ett negativt samband mellan stor fondförmögenhet och prestation lyfter man ofta fram att ju större fond desto mer begränsad blir den i vilka bolag den kan investera i. När man däremot visar på positivt samband mellan stor fondförmögenhet och prestation lyfter man ofta fram stordriftsfördelar som kommer med stora fondbolag, exempelvis bättre möjlighet att förhandla rabatter, större analysteam, större möjlighet att hantera svåra perioder i en enskild fond och så vidare. Här är alltså en skillnad i förklaringsmodellerna kopplat till fondförmögenhet: går små fonder bra så är det på grund av att de inte är begränsade av sin fondförmögenhet, går stora fonder bra så är det på grund av att de tillhör ett stort fondbolag. Från ett akademiskt perspektiv skapar inte en stor fondförmögenhet i sig själv värde, utan sannolikheten att då tillhöra ett stort fondbolag.

Stora investerare i små fonder

Ur ett mer praktiskt perspektiv kan möjligheten att hantera stora summor pengar få effekt på avkastningen i små småbolagsfonder. I en liten fond blir en stor investerare lätt väldigt stor och detta kan vara problematiskt när den stora investeraren bestämmer sig för att köpa eller sälja sina andelar i fonden. Bestämmelser kring hur många aktier fonden får sälja av på samma gång, värdepapper med olika likviditet och minskad marknadsexponering innan det stora inflödet av pengar är fullt ut investerat är exempel på saker som kan belasta även små investerare vid en stor investerares köp eller försäljning av fondandelar.

Nackdelar med riktigt små småbolagsfonder

För riktigt små fonder blir denna likviditetshantering en större fråga även om hantering av kapitalflöden gäller alla fonder och även om man som fondbolag kan minimera effekterna av kapitalflöden på olika sätt. Utifrån frågeställningen om en så liten fond som möjligt är att föredra, är invändningen primärt att den kan ha svårare att hantera kapitalflöden och att en liten fond mer sannolikt tillhör ett litet fondbolag som därför inte kan njuta av det stora fondbolagets fördelar.  

 

I detta blogginlägg har jag diskuterat nackdelar med för små småbolagsfonder, läs gärna även detta inlägg om nackdelar med för stora småbolagsfonder.

Privat hälso- och sjukvård blir skattepliktig förmån – vad innebär det för dig?

31 maj · 2018

Nu är det beslutat av riksdagen att förmån av fri hälso- och sjukvård avskaffas och att sådan förmån från och med 1 juli i år är en skattepliktig förmån som huvudregel. 

Undantag från beskattning av sådan förmån görs dock fortsatt för vård och läkemedel för privatanställd som insjuknar i samband med utlandstjänstgöring. Var den anställde emellertid ”sjuk” redan innan utlandsstationeringen, till exempel i diabetes, är vård och läkemedel utomlands en skattepliktig förmån. För statligt anställda är lagstiftaren mer generös då fri hälso- och sjukvård fortsatt är en skattefri förmån för utomlands stationerad personal, oavsett vid vilken tidpunkt de insjuknade.

Om förmånen tillhandahålls genom försäkring så är förmånens belopp lika med arbetsgivarens kostnad för försäkringen. Detsamma får antas gälla när arbetsgivaren betalar för vården när sådan försäkring saknas.

I och med att förmånen blir skattepliktig slopas den avdragsbegränsning som gällt arbetsgivarens kostnad för sådan förmån som varit skattefri.

Fortsatt kommer förmån av företagshälsovård och förebyggande och rehabiliterande behandling vara skattefri. Och det är väl gott så, men i och med att fri hälso- och sjukvård blir skattepliktigt kommer helt plötsligt den anställdes sjukvårdsjournal blir föremål för arbetsgivarens granskning. Hur ska arbetsgivaren annars kunna avgöra om behandlingen var för att avhjälpa ett uppkommet sjukdomsfall eller om det var fråga om en förebyggande åtgärd. Och vad gäller förebyggande så torde alla vårdinsatser kunna definieras som förebyggande, att avhjälpa så att det i vart fall inte blir värre. Frågorna om patientsekretess och att modern medicin utgår från att förebygga komplikationer verkar vara något som lagstiftaren inte satt sig in i.

Att ändringen om att beskatta fri hälso- och sjukvård har en ideologisk grund är ingen nyhet, men det gör det inte mindre synd att barnet nu kastas ut med badvattnet. För, om avsikten är att alla ska erbjudas samma vård så kommer ingen erbjudas bättre vård om de som omfattats av försäkring istället skulle ställa sig i de redan långa sjukvårdsköerna. Och det intresse som arbetsgivaren kan antas dela med den anställde, att denne ska bli frisk så snabbt som möjligt för att kunna återgå till arbetet, väger synbarligen lätt när egna ideologiska ståndpunkter ska klarläggas.

Men, så är det ju valår i år också!

Kontakta oss