Makrokommentar: Federal Reserve lämnar styrräntan oförändrad

18 sep. 2015
Igår kväll var det äntligen dags för det besked som vi så ivrigt väntat på och som har debatterats flitigt under en längre tid, och Federal Reserve med Janet Yellen i spetsen bekräftade att man lämnar styrräntan oförändrad vid denna tidpunkt. Men var utfallet väntat? Både ja och nej. Medan marknaderna hade prisat in en senare räntehöjning så var det många stora aktörer som fortfarande bibehöll sin ståndpunkt om att det var just septembermötet som skulle bära med sig den första räntehöjningen på över nio år. Man fick också känslan att de flesta faktiskt hoppades på en räntehöjning, om inte annat för att för första gången på länge slippa den osäkerheten som råder kring hela proceduren. Så blev alltså inte fallet, och styrräntan kommer tillsvidare att ligga kvar i spannet 0,00-0,25 procent.

Man blev inte heller klokare av den efterföljande presskonferensen som många hade hoppats kanske skulle ge en förbättrad bild av det ekonomiska läget, och tydligare öppna upp för en decemberhöjning. I denna presskonferens kvarstår man i mångt och mycket med sin ståndpunkt att man kommer att vara beroende av inkommande data i sitt beslut, och uppenbarligen är man då inte tillräckligt säkra på att det man hittills har sett räcker. Arbetsmarknadssiffrorna har ju som bekant sett väldigt bra ut den senaste tiden, men samtidigt poängterar Yellen det vi nämnde i vår senaste strategirapport, nämligen att arbetslöshetssiffran kanske inte till fullo ger en rättvis bild av hur det faktiskt ser ut på arbetsmarknaden. Vad gäller inflationen så ser läget mer oklart ut, och man nämner bland annat den senaste tidens fall i energipriser som en nedåtpressande kraft, samtidigt som den stora dollarförstärkningen tär på både exporten och genererar lägre importpriser som i sin tur har en hämmande effekt på inflationen. Precis som det spekulerades i lägger Fed även vikt på externa oroligheter i detta beslut, och framförallt då utvecklingen i Kina. I viss mån tar man alltså inofficiellt på sig ett nytt mandat, global stabilitet. Vi får alltså egentligen ingen ny information som guidar oss framledes, utan det har snarare tillkommit fler aspekter som behöver falla på plats innan bollen ska sättas i rullning.

Som bekant är valutakurserna starkt kopplade till den divergens som råder kring penningpolitiken mellan Fed å ena sidan, och å andra sidan exempelvis ECB och Riksbanken. Detta besked kommer säkerligen sätta käppar i hjulet för de två sistnämnda centralbankerna, vars penningpolitik i allra största grad hänger på svaga valutor för att få fart på exporten och generera ett ökat inflationstryck. Riksbanken är mer beroende av vad ECB:s agerande än vad Fed gör, men då ECB har öppnat för ytterligare stimulanser är det högst sannolikt att katt och råtta-leken fortsätter inom snar framtid. Om dollarn i det kortare perspektivet tappar mark så innebär det även en välbehövd lättnad för tillväxtmarknader, även om den osäkerhet som råder i sig inte är nyttig.

Faktum kvarstår att ju längre tiden går, desto mindre kontroll kommer Fed att ha. För vem vet hur läget kommer att se ut om en månad, i december, eller till och med nästa år? Det är risken de tar med ett beslutsfattande som är databeroende. Just en oktoberhöjning känns nu inte vidare troligt, då det är alldeles för tidigt att få en klarare bild i de frågor Yellen & Co anser vara viktiga. Decembermötet ligger fortfarande i korten, och känns i dagsläget mest troligt, då vi en längre tid sagt att en höjning kommer i år. Även Fed-direktionen är av den åsikten, även om deras egen tro också har skjutits framåt en del. Det var till och med så att en ledamot faktiskt förespråkade negativ ränta. Men precis som för oktobermötet kanske det är för tidigt för att effekterna av de oroligheter som nämns ska ha fått genomslag eller sett en förbättring. Det återstår att se, men det är viktigt att förstå att en initial räntehöjning mer har ett symbolvärde än faktiska ekonomiska konsekvenser. Man försökte under presskonferensen avdramatisera ”the liftoff”, och man understryker att räntehöjningstakten är än mer viktig. Det är tydligt att man tar det säkra före det osäkra, vilket i sig inte är fel. Då det inte finns någon risk för överhettning av den amerikanska ekonomin så är det lättare och mer försvarbart att höja vid ett senare skede, än att vid en för tidig tidpunkt höja räntorna för att sedan behöva backa tillbaka och sänka igen. Följetongen fortsätter med andra ord, och vi lär med största säkerhet få anledning att återkomma i ämnet framöver.