Skip to main content Skip to main navigation

Att investera på magkänsla eller nyckeltal

Blogg

Att investera på magkänsla eller nyckeltal

20 november · 2018

När man träffar fondförvaltare, som jag gör så gott som varje vecka, kan man inte låta bli att fascineras av hur två förvaltare som har helt olika strategier för att förvalta sina fonder, ändå kan lyckas bra båda två. Ta exempelvis T Rowe Prices europeiska småbolagsfond; en förvaltare, tre extra personer i förvaltarteamet, 15 analytiker enbart på den europeiska marknaden och 162 interna globala analytiker. Kontrasten mot Didner & Gerges europeiska småbolagsfond är stor; två personer i förvaltarteamet.

Funkar båda?

Den praktiska frågan från en sparares perspektiv givet ovan är om en fond som har 162 analytiker och en fond som inte har några analytiker alls kan göra ett lika bra jobb med att förvalta dina pengar? Ja, det verkar finnas både mer eller mindre positiva delar med båda. Först och främst kan storleken ha både fördelar och nackdelar. Till exempel visar Dass et al. (2013) att det finns en trade-off mellan möjligheten att specialisera sig (en analytiker för varje sektor/bolag) och kostnaden för att koordinera alla dessa analytiker och analyser. Dass et al. (2013) visar även att team är bättre på att välja aktier, medan enskilda förvaltare är bättre på att tajma marknaden.

 

Mjuk och hård investeringsinformation

Många artiklar gällande ämnet tar utgångspunkt i en modell utvecklad av Stein (2002). Översatt till fondvärlden behöver en fond ha en strategi som passar storleken och organisationsstrukturen för dess fondbolag. Det är här mjuk och hård information kommer in. En fondförvaltare som träffar bolagsledningar och får en känsla av att denna aktie kommer att lyfta, är typisk mjuk information. En fondförvaltare som istället gör beräkningar i sin excelmodell, och kommer fram till samma slutsats baserat på ett antal nyckeltal, är hård information.

 

Magkänsla vs nyckeltal

För att en stor hierarkisk organisation ska fungera som bäst behöver informationen vara hård för att på så sätt kunna förmedlas och godkännas uppåt i organisationen. Har man flertalet analytiker behöver de ha siffror för att argumentera för sina analyser till beslutsfattaren. Här räcker det inte med magkänsla. I små decentraliserade organisationer kan informationen däremot vara mjuk. En erfaren fondförvaltare som själv tar investeringsbesluten kan ha stor fog för sin känsla av att detta är ett bolag som kommer att lyckas. Mjuk information, så som att tro på bolagets strategi eller ledningen, funkar utmärkt som beslutsunderlag i en liten decentraliserad organisation. Här kan man istället ifrågasätta om det skulle vara en korrekt prioritering att omvandla denna mjuka information till hård information, bara för sakens skull.

 

Vad innebär det för mig som sparare?

I fonder där fondförvaltaren väljer ut aktier som hen tror på, så kallat stock-picking, kan det vara en fördel med ett litet fondbolag ur ett organisatoriskt perspektiv eftersom det kan ge den enskilda förvaltaren ett större mandat att välja aktier utifrån mjuk information. Kvantitativa, systematiska och passiva fonder å andra sidan använder typisk hård information med få subjektiva inslag. Då kan det vara en fördel med en stor organisation, eftersom de objektiva analyserna kan bli mer omfattande. Det ska dock tilläggas att storleken på fondbolaget är långt ifrån det enda som spelar roll ifall fonden kommer att lyckas eller inte. Även storleken på fonden, hur många innehav den har, om förutsättningar för den aktiva/passiva strategin finns och många andra faktorer kan ha betydelse.

 

Dass, Nishant, Vikram Nanda, and Qinghai Wang. "Allocation of decision rights and the investment strategy of mutual funds." Journal of Financial Economics 110.1 (2013): 254-277

Stein, Jeremy C. "Information production and capital allocation: Decentralized versus hierarchical firms." The journal of finance 57.5 (2002): 1891-1921

 

 

 

 

Kärlek och skilsmässor i EU – vad gäller?

16 september · 2019

Att skilja sig i Norden är lätt, i alla fall i jämförelse med sydeuropeiska länder. Förklaringen bottnar i att dessa länder har en katolsk tro och livsåskådning där skilsmässa är en moraliskt förkastlig synd. Även i England, Wales och på Irland är det svårt, dyrt och ovanligt med skilsmässor. I detta blogginlägg går jag igenom vad som skiljer vår syn på äktenskapet åt.

Jag sitter på min favoritrestaurang i den pittoreska badorten Alassio på italienska rivieran och samtalar med mina italienska vänner. Här har min släkt spenderat somrarna sedan 50-talet och vi bor i samma vitputsade medelhavsvilla med murar täckta av bougainvillea, omgärdad av smala branta serpentinvägar som kantas av vinrankor och olivträd. Vi talar om kärlek och giftermål, om livsval och drömmar. Som familjerättsjurist vill jag veta vad som skiljer vår syn på äktenskapet åt. Vad gäller i länder som Italien, Spanien och Frankrike jämfört med Sverige.

Att skilja sig i Europa

Huvudregeln är att du i sydeuropeiska länder endast får skilja dig om din make begått ett mycket allvarligt brott eller om ni ansökt om så kallad hemskillnad vid domstol så att ni inte behöver bo tillsammans längre. Då kan domstolen efter 3–6 års separation godkänna skilsmässan.

I England och Wales tillåts skilsmässa bara i fall där paret kan bevisa att äktenskapet brutit samman. Enligt lagen från 1973 godkänns fem skäl – otrohet, oresonligt beteende, att en partner lämnats i mer än två år, separation i två år om båda parterna går med på skilsmässan och fem år om en av parterna motsätter sig skilsmässan. På Irland var skilsmässor förbjuda till 1995. Idag behöver ett gift par leva åtskilda i fyra år innan skilsmässan kan godkännas. På Malta var skilsmässor förbjudna fram till år 2011. På Cypern måste biskopen godkänna skilsmässor och ofta krävs fem års separation innan skilsmässan kan godkännas precis som i Spanien. I Frankrike måste den part som önskar skilja sig vänta i sex år, alternativt bekänna otrohet och därmed gå miste om pengarna.

Meningen med de långa betänketiderna är att känslorna för den nya förälskelsen, som ofta ligger bakom skilsmässor, ska hinna kallna. Dessutom är det väldigt dyrt att ha en advokat- och domstolsprocess pågående i åratal. Skilsmässor i Sydeuropa är därför en klassfråga.

Vad innebär en skilsmässa i praktiken i Sydeuropa?

Hemskillnad, dvs att inte behöva bo tillsammans, som beviljas av domstol förutsätter omständigheter som gör en fortsatt samlevnad outhärdlig. Äktenskapsskillnaden upplöser makarnas gemensamma egendom (som inkluderar alla inköp som makarna gjort gemensamt eller på egen hand under äktenskapet, med undantag för personliga egendom) och förmögenhetsfonder. När en dom om äktenskapsskillnad har meddelats kan domstolen på begäran av en av parterna besluta att ett regelbundet underhåll ska utbetalas till den make som inte har tillräckliga ekonomiska resurser. Skyldigheten att betala underhåll upphör om mottagaren av underhållet gifter om sig. Makar som har skilt sig, men inte gift om sig och som är berättigade till underhåll är också berättigade till avgångsvederlag som utgår till den andra maken.

Om den f.d. maken dör är den efterlevande maken berättigad till efterlevandepension eller till att dela pensionen med andra efterlevande makar samt till arv om personen i fråga är behövande. Lagen ger också den make som beviljats underhåll möjlighet att inteckna eller ansöka om beslag av egendom som tillhör den andra maken. En make som separerat, men som inte står som ansvarig för separationen, behåller samma arvsrättigheter som makar som fortfarande lever tillsammans.

Att skilja sig i Norden

I Sverige, Finland och Danmark behöver vi inte ange något skäl till skilsmässan. Endast om det finns hemmaboende barn under 16 år eller om vi inte är överens fordras sex månaders betänketid innan skilsmässan kan fullbordas. I Danmark gäller 1 år. Enligt huvudregeln delas egendomen lika, liksom vårdnaden om barnen om inte särskilda skäl talar emot. Efter avslutat äktenskap upphör som regel försörjningsplikten mellan makarna men kvarstår för barn fram tills dessa avslutar sina gymnasiestudier.

När vi ingår äktenskap i Sverige så uppstår giftorätt, vilket är en latent framtida rätt till den andre makens egendom. Dock råder varje make över sin egen egendom och svarar för sina egna skulder under själva äktenskapet. Detta innebär att en makes äganderätt inte påverkas av äktenskapet. Du blir med andra ord inte delägare av din makes fastighet, lägenhet, konton, värdepappersportfölj eller aktiebolag för att ni gifter er. Inte heller delar du hans skulder eller kan hindra honom från att ta upp nya kontokortskrediter för att ni gifter er. Uppdelning av tillgångar och skuldernas betydelse aktualiseras först vid en bodelning med anledning av skilsmässa eller dödsfall. Med andra ord så gifter vi oss inte till pengar i Sverige. Istället skiljer vi oss till eller från pengar.

En makes enskilda egendom omfattas inte av giftorätt och ingår därför inte i bodelningen om inte makarna är överens om detta. Egendom som är enskild genom föreskrift i arv, gåva eller testamente ingår inte heller i bodelning.

Påverkar lagstiftningen antalet skilsmässor?

Mina italienska vänner både fascineras av och förfäras över av hur enkelt det är att skilja sig i Sverige. De kan inte förstå statistiken som visar att varannan svensk som gifter sig väljer att skilja sig 5–10 år senare. Sverige har högst skilsmässofrekvens i Europa efter Danmark, Lettland och Litauen. Italien har lägst skilsmässofrekvens efter Malta och Irland.

Följden av att Italien häromåret sänkte kravet på betänketid i samband med ansökan om skilsmässa från 3 år till 6 månader, förutsatt att båda makarna är överens förstås, har resulterat i att hundratusentals sextioåringar ansökt om skilsmässa. Men är det då så enkelt att folk skiljer sig mer där lagen gör det enkelt att lämna varandra? Trots Italiens lagändring så skiljer sig inte ens 1 av 1000. Att skilja sig är än idag förknippat med skuld och skam. Ännu värre för kyrkans män och de bigotta politikerna på högerkanten är dock de pågående försöken att ge Italien en lagstiftning som jämställer samboende och gifta samt att lagstiftningen även ska omfatta homosexuella par. Är Italien kanske på väg att bli ett modernt och jämställt land?

Det blir en lång lunch med intressanta samtal om så mycket mer än juridik. Samtalen har ett djup som bottnar i moraliska och etiska funderingar över hur präglade vi är av vår samtida historia, religion, kultur och miljö. Sammantaget påverkar detta våra värderingar, synen på äktenskapet och ytterst våra livsval. Det räcker således inte bara att gifta sig med den ”rätte”. Du bör även ha koll på vilka lagar och regler som gäller om kärleken tar slut.

Detta blir extra viktigt, med tanke på den nya EU-lagen om makars och sambors förmögenhetsförhållande som trädde i kraft 1 juni. Lagen innebär att om du bor i ett annat land när du gifter dig, så kommer du omfattas av detta lands lagar vid en eventuell skilsmässa. Med tanke på de stora skillnaderna gällande skilsmässor som du precis läst om ovan gäller det att ha koll, så att skilsmässan inte får konsekvenser man inte är beredd på.

Vad händer när indexfonderna dominerar fondmarknaden?

16 september · 2019

Tidigare i år släppte Fondbolagens förening en långtidsstudie om trender på fondmarknaden under de senaste 40 åren.[1] I och med den pågående debatten om värdet i aktiv förvaltning är det föga förvånande att vi ser en tydlig trend mot billiga indexfonder på den svenska marknaden, och likaså globalt. Men vad har detta för effekt på fond- och aktiemarknaden?

Ökat sparande i passivt förvaltade fonder

Under 2010-talet har vi sett att intresset för indexfonder i Sverige ökat explosionsartat. Från 2010 till 2018 har andelen indexfonder mer än dubblerats, från 8 % till 17 %. Samma trend återfinns på andra marknader, och vid slutet av 2018 förvaltade indexfonderna 34 % respektive 49 % av aktiefondkapitalet i Europa och USA.

Indexfonders andel av förmögenheten i aktiefonder

indexfoner-graf.PNG

Det är inte bara andelen indexfonder som ökar, utan även takten som flytten från aktiv till passiv förvaltning sker i. Investerare i USA och Europa har under 2019 flytt aktivt förvaltade fonder i den snabbaste takten på åtminstone 3 år, med nettoutflöden på 30 miljarder USD till och med juni.[2] Även i Sverige har nettosparandet i aktivt förvaltade aktiefonder minskat med 9,5 miljarder SEK, medan nysparandet i indexfonder har ökat med 31,7 miljarder SEK, under samma period.[3]

I takt med att indexfonderna tar en större marknadsandel förändras även ägandeförhållandena i börsbolag. Enligt Bebchuk och Hirst (2018) äger indexfonder mer än 20 % av de amerikanska börsbolagen och ägarandelen förväntas fortsätta växa kraftigt under det närmaste årtiondet.[4]

Så frågan vi bör ställa oss nu är; vad har detta för effekt? Som med mycket annat finns det både för- och nackdelar med trenden mot passiv fondförvaltning.

Fördelar

  • En uppenbar fördel med det ökade intresset för indexfonder (och samtidigt en av de huvudsakliga orsakerna till trenden) är att det blir billigare för investerare. Det är inte bara så att passiva fonder i allmänhet tar lägre avgifter, utan konkurrensen driver även ner avgifterna bland aktiva förvaltare.
  • Man skulle kunna tänka sig att ju större inflöden i indexfonder, desto större chans att aktiva förvaltare lyckas. När allt kommer omkring bryr sig inte indexfonder om bolagsanalys, vilket kan göra det lättare för aktiva förvaltare att hitta attraktiva bolag. Det här är något som exempelvis fondförvaltarna Henrik Didner och Göran Espelund trycker på.[5]

 

Nackdelar

  • Då bolagen blir mindre analyserade finns det en risk att marknaden blir ineffektiv, det vill säga att prisbildningen förvrängs. Indexfonder investerar rakt av i de bolag som ingår i det underliggande indexet, vilket förstärker felaktiga prissättningar.
  • I och med den tilltagande koncentrationen i ägandeförhållandena, och det faktum att indexfonder rör sig som en grupp, oroar sig många för potentiella negativa effekter vid en kraftig börsnedgång, såsom ökad volatilitet.
  • ”With great power comes great responsibility” – Uncle Ben, Spiderman. Den enorma tillväxten i indexfonder och dess ägarinflytande innebär egentligen ett ökat ansvar, men eftersom indexfonders enda mål är att härma marknaden blir det ett passivt ägandeskap. Därmed får företagsledningen och aktiva investerare mer inflytande, oavsett om de vill eller inte, och oavsett intressen.


Potentiell mottrend?

I takt med att passiv förvaltning blir allt vanligare kan man föreställa sig en sorts mottrend; att aktivt förvaltade fonder blir ”mer aktiva”, det vill säga att skillnaderna mellan passivt och aktivt förvaltade fonder blir större. Det här skulle kunna uttryckas i att aktiva fonder exempelvis har ett färre antal innehav och/eller mer nischade strategier. Några exempel är Handelsbanken Sverige Selektiv som placerar i 16–25 bolag och RobecoSAM:s temafonder[6] som investerar i hållbar utveckling. En mottrend som denna skulle vara ett sätt att nyttja fördelen i andra punkten ovan. När indexfonder dominerar alltmer kan utrymmet för aktiv förvaltning bli större då det kan bli lättare för aktiva förvaltare att hitta felprissatta bolag och på så sätt överträffa de bredare passiva alternativen.

Läs mer om valet mellan aktiv och passiv fondförvaltning här.

 


 

 

 

Enklare att överlåta fåmansbolag till närstående

16 september · 2019

Från och med 1 juli blir det lättare att överlåta bolagets verksamhet till närstående då de numera omfattas av samma skatteregler som extern köpare vid överlåtelse.

Nu är sommarens semester avslutad för de flesta. En semester som förhoppningsvis bjudit på avkoppling, umgänge och en del vackert väder. Sådant som tillsammans brukar vara berikande för fantasin och även utvecklande på många sätt. Om du hör till de som har funderingar kring att överlåta ditt företag till nästa generation och på så sätt ”förlänga” ledigheten finns ny lagstiftning som kan underlätta beslutsfattandet.

 

Vad har gällt tidigare?

Sedan tidigare gäller att den som är aktiv delägare i fåmansbolag hamnar under de många gånger skattemässigt fördyrande 3:12-bestämmelserna, och att det vanligen tar minst fem år att komma ur en sådan skattemässig situation. Då skattebördan påtagligt brukar lindras av fem års ”passivitet” är det en vanligt förekommande lösning att lägga bolaget vilande, och helt enkelt ”träda” sig ur 3:12-bestämmelserna. En sådan lösning har dock enbart varit möjlig om bolaget säljs till köpare som är utomstående. Den som överlåtit bolaget till närstående har således inte kunnat ”träda” sig ur den kostsamma 3:12-problematiken utan har suttit fast i 3:12-bestämmelserna så länge någon närstående fortsatt varit aktiv i verksamheten.

 

Vad gäller nu?

Från och med den 1 juli i år är detta ändrat så att även den som överlåter bolagets verksamhet till närstående ska kunna ”träda” sig ur 3:12-bestämmelserna. De mest grundläggande kraven enligt de nya bestämmelserna är att överlåtaren tidigare varit verksam i bolaget minst fem av de närmast föregående sju åren. Det krävs också att överlåtaren inte längre är verksam i bolaget eller verksamheten som överlåtits samt att överlåtaren inte heller på något sätt äger del i det som överlåtits.

 

Vad innebär detta framåt?

Med dessa nya bestämmelser kommer således överlåtelse av 3:12-bolag att, i en större utsträckning än tidigare, beskattas på samma sätt oavsett om bolaget övergår till närstående eller utomstående. Det är nog lite i överkant att säga att julen kommer tidigt i år, men viss glädje för nog de nya bestämmelserna med sig. Däremot funderar jag över det där om gungor och karuseller, för som bekant finns det ju inget som är gratis. Men det visar sig i sinom tid.

Kontakta oss