Skip to main content Skip to main navigation

Ju mindre fond, desto bättre? – Om fondförmögenhetens påverkan på småbolagsfonder

Ju mindre fond, desto bättre?

Om fondförmögenhetens påverkan på småbolagsfonder

23 mars · 2018

På den svenska marknaden finns cirka 30 Sverigefonder som investerar i små och medelstora bolag. Den största småbolagsfonden är nästan 1000 gånger större än den minsta fonden, vilket i sig är anmärkningsvärt.

Forskning visar att det finns ett negativt samband mellan storleken på fonden (det vill säga storleken på fondförmögenheten, hur mycket kapital fonden har under förvaltning) och dess avkastning, särskilt för fonder som investerar små och illikvida aktier.* Men denna forskning är även enkel att förstå genom ett logiskt resonemang. Du ska få ett exempel:

Exempel: Småbolagsfonden A

Småbolagsfonden A är en populär fond, mycket tack vare sin goda historik. Fonden har investerat i små intressanta bolag som förvaltaren tror på. Av alla små och medelstora bolag som finns i Sverige har förvaltaren gjort två listor, A-listan med de bolag som hen allra helst investerar i och B-listan med de bolag som förvaltaren anser är de näst bästa alternativen.

Eftersom fonden har varit populär har den vuxit och snart har Småbolagsfonden A investerat så mycket den enligt rådande regleringar får lov att investera, i de aktier som fanns på A-listan. Förvaltaren står då inför ett angenämt problem – vad ska man göra av resten av pengarna? Alternativen är att till exempel behålla pengarna som likvida medel på ett konto utan avkastning eller investera resterande pengar i aktier som fanns på B-listan. För avkastningens skull får vi hoppas att förvaltaren väljer B-listan framför konto. (Eller i god tid stänger fonden, mer om det i detta inlägg.)

 

Problemet med stora småbolagsfonder

Detta belyser dock ett problem som har diskuterats tidigare; kan riktigt stora fonder verkligen vara aktivt förvaltade? Ur ett likviditetsperspektiv beror svaret på hur stor fonden är i förhållande till de bolag som den ämnar investera i. Eftersom lagen om värdepappersfonder reglerar att ett fondbolag inte får köpa så många aktier i samma företag att de får ett väsentligt inflytande över ledningen är detta ett större problem för de fonder som investerar i små och medelstora bolag, än de fonder som investerar i stora bolag.

Storlek som begränsande faktor är inte bara ett problem för aktivt förvaltade fonder, utan även indexfonder. En indexfond som har för mycket kapital under förvaltning kan inte längre följa sitt index och måste då avvika från det index den följer, genom att exempelvis investera en större andel av fondens kapital i bolag med större börsvärde.

 

Därför är fondens storlek viktig

Små fonder kan alltså vara ett bättre val än stora fonder i termer av flexibilitet. Det kan därför vara en klok idé att inkludera fondstorlek som en parameter att titta på vid valet av småbolagsfond. Data vi tagit fram över fonderna på den svenska marknaden visar att de största småbolagsfonderna inte sticker ut som super-fonder i termer av avkastning, men inte heller är i botten, samt att det finns en tydlig korrelation mellan hög fondförmögenhet och många innehav.

Åter till Småbolagsfonden A så vill vi inte bara att fonden ska ha flexibilitet att kunna välja aktier fritt, utan även att dessa aktier ska kunna utgöra en stor del av portföljen, så att de får en inverkan på avkastningen. För även om den stora Småbolagsfonden A får lov att investera i ett litet bolag, så ju större fonden blir desto mindre procentuell andel av fonden kommer detta bolag utgöra och därmed ha mindre effekt på avkastningen.

 

* Se exempelvis:

Chen, Joseph, Harrison Hong, Ming Huang & Jeffrey D. Kubik. (2004) Does Fund Size Erode Mutual Fund Performance? The Role of Liquidity and Organization. American Economic Review, 94(5), 1276-1302

Yan, X. (2008) Liquidity, Investment Style, and the Relation between Fund Size and Fund Performance. Journal of Financial and Quantitative Analysis, 43(3), 741-767

 

 

Blogg

Ny rapporteringsplikt för skatterådgivare

20 februari · 2019

Arbetet med att motverka aggressiv skatteplanering har tagit ytterligare ett steg fram i lagstiftningsprocessen då Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare publicerats. Utredningens förslag innebär att skatterådgivare ska vara skyldiga att informera Skatteverket om vilka råd som lämnats och till vem. I detta blogginlägg går jag igenom vad detta innebär.

De nya bestämmelserna ska enligt förslaget träda i kraft 1 juli 2020, och syftet är att motverka aggressiv skatteplanering men även att stävja skattefusk. Skatteverket ska ha informationen om vilka råd som lämnats och till vem inom 30 dagar från det att rådet lämnades.

Grunden för förslaget är ett direktiv som gäller EU-medlemmar. Direktivet som gäller EU anger enbart att det ska finnas lagstiftning i medlemsländerna att skatteråd som involverar fler än ett EU land ska rapporteras. Det svenska förslaget går ännu längre då man vill att råd som enbart gäller inom Sverige också ska rapporteras.

Rapporteringspliktiga arrangemang

Nu är det inte så att allt som skatterådgivaren säger ska rapporteras utan det är enbart vad utredningen döpt till ”rapporteringspliktiga arrangemang” som Skatteverket ska informeras om. Problemet är dock att begreppet arrangemang är mycket vidsträckt och att det således kommer att ta sin tid och ett otal domstolsprocesser innan begreppet har fått en något fastare form i detta system. Med ”rapporteringspliktiga arrangemang” avser utredningen rådgivning som uppvisar minst ett av flera ”angivna kännetecken”. Exempel på detta är när en inkomst omvandlas från att träffas av mer tyngande beskattning till mindre tyngande, betalningar över nationsgränsen, förekomst av konfidentialitetsvillkor etc.

Vad kommer detta leda till?

Även om det just är arrangemang med vissa kännetecken som ska rapporteras kommer det bli ett nytt lager av kostsam administration för alla skatterådgivare att hantera. Att hoppa över att rapportera torde inte vara något att fundera på då prislistan för försummad rapportering startar på 7 500 kr och stannar vid 500 000 kr per rapporteringsmiss. Med tanke på den höga sanktionsavgiften kommer detta förmodligen leda till att många råd som egentligen inte behöver rapporteras ändå kommer att rapporteras.

Utan skatterådgivare ansvarar man själv för rapporteringsansvaret

Den som då tänker sig att finna på ett eget råd, utan inblandning av skatterådgivare, har enbart lyckats med att flytta över rapporteringsansvaret på sig själv. Detta innebär att om du inte köper rådet utan kommer på ett eget sätt, har du själv skyldighet att rapportera till Skatteverket vad du gjort. Här riskerar användaren själv att åka på en del av sanktionsavgiften. Detsamma ska gälla om rådgivaren inte omfattas av rapporteringsplikten, till exempel på grund av advokatsekretess eller att praktiken är placerad utanför det område som omfattas av den här informationsskyldigheten.

Att stävja skattefusk är inget dåligt syfte men jag delar inte utredningens uppfattning att förslaget ovan gör just det. Men om målet däremot är att få alla skattskyldiga att enbart söka råd av Skatteverket istället för av en privat aktör är det ett steg i rätt riktning.

Blogg

Hur stor risk tar du i ditt räntesparande?

20 februari · 2019

Risk är ett centralt begrepp när det kommer till att bestämma sig för hur man ska placera sitt sparande, och kopplingen mellan risk och avkastningen känner de flesta till. Den stora frågan brukar då oftast bli ”hur stor andel aktier ska jag våga mig på i mitt sparande?”.

Att aktier kan erbjuda hög avkastning men till en hög risk tror jag de flesta av oss känner till. Men hur är det med risken i ditt räntesparande? Har du koll på den?

Sedan finanskrisen 2008 har vi levt i en lågräntemiljö där vi i vissa länder som Sverige till och med har minusränta. Avkastningen på vårt räntesparande har förstås gått samma väg. Sparkonton, räntefonder och obligationer har gett väldigt lite i avkastning de senaste åren och mycket talar för att de kommer fortsätta med det.

I och med att bankkonton, statsobligationer och andra säkra placeringar i bästa fall gett noll i avkastning så har många sökt sig till andra ränteinvesteringar. Företagsobligationer, preferensaktier och företagsobligationsfonder är några alternativ som snabbt blivit populära placeringar där man i alla fall fått någon avkastning. Men hur riskfyllda är de här placeringarna och kan man likställa en obligationsfond som placerar i statspapper med en som även placerar i företagsobligationer?

Nej, skillnaderna är stora här och jag tror att det finns en risk i att man underskattar den skillnad i risk som man tar när man jagar de där extra procenten i avkastning. Kanske har de senaste årens goda ekonomi gjort att vi tagit lite för lätt på risken i vårt räntesparande? Kom ihåg att det är räntedelen i portföljen som ska stabilisera portföljen framför allt om det skulle börja storma på finansmarknaderna.

Det behöver absolut inte vara fel på vare sig företagsobligationer eller preferensaktier men har risken i ditt räntesparande gått upp kan det vara läge att se över det. Gör en stresstest över din portfölj eller slå en signal till din rådgivare och stäm av att du ligger på rätt risknivå i ditt sparande.

Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta brukar vara en bra regel när det kommer till placeringar.

Blogg

Hur stor risk tar du i ditt räntesparande?

Risk är ett centralt begrepp när det kommer till att bestämma sig för hur man ska placera sitt sparande, och kopplingen mellan risk och avkastningen känner de flesta till. Den stora frågan brukar då oftast bli ”hur stor andel aktier ska jag våga mig på i mitt sparande?”.

Att aktier kan erbjuda hög avkastning men till en hög risk tror jag de flesta av oss känner till. Men hur är det med risken i ditt räntesparande? Har du koll på den?

Sedan finanskrisen 2008 har vi levt i en lågräntemiljö där vi i vissa länder som Sverige till och med har minusränta. Avkastningen på vårt räntesparande har förstås gått samma väg. Sparkonton, räntefonder och obligationer har gett väldigt lite i avkastning de senaste åren och mycket talar för att de kommer fortsätta med det.

I och med att bankkonton, statsobligationer och andra säkra placeringar i bästa fall gett noll i avkastning så har många sökt sig till andra ränteinvesteringar. Företagsobligationer, preferensaktier och företagsobligationsfonder är några alternativ som snabbt blivit populära placeringar där man i alla fall fått någon avkastning. Men hur riskfyllda är de här placeringarna och kan man likställa en obligationsfond som placerar i statspapper med en som även placerar i företagsobligationer?

Nej, skillnaderna är stora här och jag tror att det finns en risk i att man underskattar den skillnad i risk som man tar när man jagar de där extra procenten i avkastning. Kanske har de senaste årens goda ekonomi gjort att vi tagit lite för lätt på risken i vårt räntesparande? Kom ihåg att det är räntedelen i portföljen som ska stabilisera portföljen framför allt om det skulle börja storma på finansmarknaderna.

Det behöver absolut inte vara fel på vare sig företagsobligationer eller preferensaktier men har risken i ditt räntesparande gått upp kan det vara läge att se över det. Gör en stresstest över din portfölj eller slå en signal till din rådgivare och stäm av att du ligger på rätt risknivå i ditt sparande.

Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta brukar vara en bra regel när det kommer till placeringar.

 

Vill du veta mer om hur vi kan hjälpa dig med dina placeringar? 

 

Kontakta oss