Skip to main content Skip to main navigation

Sociala obligationer – vad är det?

Sociala obligationer – vad är det?

12 september · 2016

Har du också tröttnat på trista statsobligationer? Då kanske det vore trevligare att investera i en social obligation? Skämt åsido, sociala obligationer borde kanske ha översatts till samhällsobligationer för att undvika missförstånd, men nu blev det inte så.

För att göra det hela lite extra klurigt är sociala obligationer, även kända under den engelska beteckningen Social Impact Bonds (SIB:ar), inga riktiga obligationer. Sociala obligationer är snarare ett slags kontrakt mellan två eller flera intressenter, oftast mellan en kommun, en ideell förening/välgörenhetsorganisation samt en privat investerare. Kontrakten har en bestämd löptid men erbjuder ingen fast avkastning, utan garanterar endast återbetalning givet att ett visst socialt resultat uppfyllts.

Krångligt? Jag tänkte i det här inlägget försöka reda ut begreppet sociala obligationer; vad det är och hur denna form av investering kan komma att användas.

Grunden är avkastning och mätbara finansiella resultat
Sociala obligationer är en form av påverkansinvestering, som är en av de sju hållbara investeringsstrategierna. Påverkansinvesteringar är en hållbar förvaltningsstrategi som definieras av två delar. Dels ska investeringen skapa en mätbar positiv påverkan på samhället eller miljön, dels ska investeringen finansiellt minst bevara kapitalet. Långt ifrån alla påverkansinvesteringar har alltså ett uttalat mål att ge marknadsmässig avkastning, även om det också förekommer.

Sociala obligationer har alltså syftet att nå specifika och mätbara resultat för samhället, samtidigt som avkastningen förväntas vara positiv eller noll. Avkastningen i SIB:en beror på i hur stor utsträckning det satta målet har uppfyllts. Exempel på mål som en social obligation kan ha är att minska psykisk ohälsa bland unga, förhindra utanförskap och kriminalitet, eller implementera åtgärder emot hemlöshet eller arbetslöshet. De överenskomna mätetalen följs upp och investeraren får avkastning utifrån hur väl de på förhand uppsatta målen har uppfyllts.

De tre parterna bakom en social obligation
Det finns vanligtvis tre parter bakom en social obligation; en ideell förening, en investerare och en stat eller kommun. Den ideella förening har en idé och metod för hur de kan lösa ett socialt problem, men har inte kapitalet eller verktygen för att nå dessa behövande grupper i den skala som skulle behövas för att uppnå förändring. Samtidigt utgör samhällsproblemet en stor kostnad för den offentliga sektorn, som är villig att betala för att minska denna kostnad. Då kan en privat investerare som är villig att bära risken för projektet, gå in och investera i åtgärdsprogrammet. Investeraren riskerar att förlora sitt kapital om projektet inte är framgångsrikt. Om projektet däremot faller väl ut och problemet minskar, betalar kommunen för projektet och en dessutom viss avkastning, eftersom lösningen i sådana fall har inneburit en besparing av skattebetalares pengar. En win-win-win situation som uppstår genom att investeraren är villig att ta risk för att få avkastning.

Investeraren kan minska sin risk genom att utveckla färdigheter i att bedöma projekts sannolikhet att lyckas och sprida risken mellan olika projekt. Sociala obligationer är alltså både ett nytt tillgångsslag för investerare och ett nytt sätt att utnyttja marknadskrafter för att effektivisera samhällsarbete.

Marknaden för sociala obligationer
Sociala obligationer har haft ett stort genomslag i Storbritannien, där den första SIB:en gavs ut 2010. Detta är det första och vanligaste förekommande exemplet på en social obligation, där syftet var att minska antalet återfallsförbrytelser på Peterborough-fängelset. Ett antal projekt genomfördes i preventivt syfte för att säkerställa att internerna inte skulle falla tillbaka i samma mönster när de frisläpptes och insatserna innebar att antalen återfall minskade. Sedan dess har ett flertal liknande projekt initierats i framförallt Storbritannien, USA, Australien och Europa. Sveriges första sociala obligation lanserades i maj tidigare i år i Norrköpings kommun och syftar till att minska risken för återplacering och förbättra skolprestationen för barn och unga som placerats i behandlingshem.

Än så länge har marknaden för sociala obligationer inte haft samma tillväxt som dess gröna motsvarighet, vilket kan bero på begränsad historik på tillgångsslaget. Eftersom marknaden fortfarande är ung och projekten ofta bedrivs under en lång tid är det fortfarande svårt att dra generella slutsatser om utfallet.

Social obligation-fond
Generellt har påverkansinvesteringar som tillgångsslag förknippats med illikviditet och hög risk. Utmaningen har varit att skapa investeringsprodukter som sprider risken och tillgängliggör den för en bredare grupp av investerare. Fondbolaget Columbia Threadneedle lanserade tillsammans med Big Issue Invest den första sociala obligationsfonden 2013, men tyvärr finns fonden inte tillgänglig för svenska sparare ännu.

Framtidsutsikter
Med tanke på det ökande intresset för hållbara sparprodukter är det mycket möjligt att vi kommer att se en tillväxt i sociala obligationer framöver. Eftersom social impact bonds är ett nytt instrument, råder det fortfarande stor osäkerhet kring mätmetoder och resultat, vilka är förutsättningar för att skapa en social obligation. Det har även funnits en viss tveksamhet mot SIB som finansieringslösning, framförallt i Europa där sociala tjänster förväntas tillhandahållas av den offentliga sektorn.

Personligen uppskattar jag påverkansinvesteringar eftersom de sätter ett sådant starkt fokus på just påverkansdelen. Genom att hitta metoder för att mäta konkreta resultat, kanske vi kan ta ett första steg från exkluderingshysterin som pågår, och börja fokusera på det som faktiskt gör skillnad. Det vore väl drömmen?

Blogg

Ny rapporteringsplikt för skatterådgivare

20 februari · 2019

Arbetet med att motverka aggressiv skatteplanering har tagit ytterligare ett steg fram i lagstiftningsprocessen då Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare publicerats. Utredningens förslag innebär att skatterådgivare ska vara skyldiga att informera Skatteverket om vilka råd som lämnats och till vem. I detta blogginlägg går jag igenom vad detta innebär.

De nya bestämmelserna ska enligt förslaget träda i kraft 1 juli 2020, och syftet är att motverka aggressiv skatteplanering men även att stävja skattefusk. Skatteverket ska ha informationen om vilka råd som lämnats och till vem inom 30 dagar från det att rådet lämnades.

Grunden för förslaget är ett direktiv som gäller EU-medlemmar. Direktivet som gäller EU anger enbart att det ska finnas lagstiftning i medlemsländerna att skatteråd som involverar fler än ett EU land ska rapporteras. Det svenska förslaget går ännu längre då man vill att råd som enbart gäller inom Sverige också ska rapporteras.

Rapporteringspliktiga arrangemang

Nu är det inte så att allt som skatterådgivaren säger ska rapporteras utan det är enbart vad utredningen döpt till ”rapporteringspliktiga arrangemang” som Skatteverket ska informeras om. Problemet är dock att begreppet arrangemang är mycket vidsträckt och att det således kommer att ta sin tid och ett otal domstolsprocesser innan begreppet har fått en något fastare form i detta system. Med ”rapporteringspliktiga arrangemang” avser utredningen rådgivning som uppvisar minst ett av flera ”angivna kännetecken”. Exempel på detta är när en inkomst omvandlas från att träffas av mer tyngande beskattning till mindre tyngande, betalningar över nationsgränsen, förekomst av konfidentialitetsvillkor etc.

Vad kommer detta leda till?

Även om det just är arrangemang med vissa kännetecken som ska rapporteras kommer det bli ett nytt lager av kostsam administration för alla skatterådgivare att hantera. Att hoppa över att rapportera torde inte vara något att fundera på då prislistan för försummad rapportering startar på 7 500 kr och stannar vid 500 000 kr per rapporteringsmiss. Med tanke på den höga sanktionsavgiften kommer detta förmodligen leda till att många råd som egentligen inte behöver rapporteras ändå kommer att rapporteras.

Utan skatterådgivare ansvarar man själv för rapporteringsansvaret

Den som då tänker sig att finna på ett eget råd, utan inblandning av skatterådgivare, har enbart lyckats med att flytta över rapporteringsansvaret på sig själv. Detta innebär att om du inte köper rådet utan kommer på ett eget sätt, har du själv skyldighet att rapportera till Skatteverket vad du gjort. Här riskerar användaren själv att åka på en del av sanktionsavgiften. Detsamma ska gälla om rådgivaren inte omfattas av rapporteringsplikten, till exempel på grund av advokatsekretess eller att praktiken är placerad utanför det område som omfattas av den här informationsskyldigheten.

Att stävja skattefusk är inget dåligt syfte men jag delar inte utredningens uppfattning att förslaget ovan gör just det. Men om målet däremot är att få alla skattskyldiga att enbart söka råd av Skatteverket istället för av en privat aktör är det ett steg i rätt riktning.

Blogg

Hur påverkas den svenska ekonomin av en ny regering?

5 februari · 2019

Ingen har lyckats undgå pajkastningen i samband med den svenska regeringsbildningen efter valet, de dagliga rubrikerna om politisk oenighet i Storbritannien, USA och diverse andra länder. Efter förra valet skrev jag att kompromisslösningar och segdragna förhandlingar är en del av priset som vi betalar för demokrati. Det är helt enkelt en del av systemet och trots en viss frustration så känns alternativa system, i alla fall inte för mig, superattraktiva.  

En annan aspekt av det demokratiska systemet, som också är mindre tilltalande, är vad som händer i situationer där alla är missnöjda och att ingen vill ta tag i situationen. I tider av missnöje, splittring och polarisering när behovet av ansvarstagande är som störst så är viljan att ta tag i utmaningarna som minst. Varför? Politiskt självmord är det korta svaret. Om ansvarstagandet enbart innebär nedsida och förutsättningarna för att göra folk nöjda är dåliga så väljer de flesta politiker att snarare ta ett steg tillbaka och hoppas på att någon annan tar smällen. Troligtvis är kön av kandidater till posten som premiärminister i Storbritannien rätt kort just nu och situationen har varit och är liknande i Sverige. Tyvärr påminner det här lite om min 7-åriga sons fotbollslag som helst bara vill spela match när de är säkra på att vinna. Oddsen ska i alla fall vara riktigt fördelaktiga. Efter lite resonerande kan dock min sons fotbollslag, till skillnad från många politiker, se matcherna som utmanande, lärorika och roliga även om oddsen för att lyckas är så där.

Jag har en känsla av att den nya regeringen som nu är på plats kan komma att hamna i denna knepiga situation där ingen riktigt vill ta i vissa frågor på grund av de dåliga förutsättningarna att komma ut lyckosamma. Det är ju ändå val om fyra år igen.

Denna knepiga situation kan vidare göra att flera av de föreslagna förändringarna avseende exempelvis värnskatten, inkomstskatten, skatten på uppskovsbeloppet vid försäljning av bostäder, miljöskatter och infrastrukturinvesteringar blir hängande i luften. I en sådan miljö är det minst sagt utmanande att förutse regeringsbildningens påverkan på svensk ekonomi, samtidigt som planeringen av privatekonomin trasslas till ytterligare. Förutsägbarhet tror jag ofta är viktigare än exakt vad förändringarna består i och i dagens läge skulle jag gärna se lite mer av min sons fotbollslags attityd.    

Blogg

Börsåret 2018 – Tilltagande handelskonflikt fick marknaderna på fall

14 december · 2018

Återigen går ett år med politiskt fokus till historieböckerna. Inledningsvis gav den amerikanska skattereformen stöd till börserna men osäkerheten kring det brittiska utträdet ur den Europeiska unionen kvarstår, lappkasten i den globala handelskonflikten överraskar marknadsaktörer dagligen och för svenskt vidkommande ser en regeringslösning inte ut att vara i sikte.

Handelskonflikten leder till större divergens mellan marknader

Under de senaste åren har politiska händelser fått stort mediafokus, men värdepappersmarknader har endast agerat kortsiktigt kring dessa och den positiva trenden från stigande bolagsvinster har tagit överhanden. Den uppskruvade tonen kring handelskonflikten har dock börjat leta sig in i statistiken. Mer exportberoende ekonomier, såsom den europeiska, har noterat en avmattning i efterfrågan och tillsammans med stärkta inflationstrender fick tillväxtprognoser skruvas ned under andra halvåret trots att penningpolitiska stimulanser kvarstod. Den amerikanska ekonomin har länge framstått som vinnaren samtidigt som den stora andelen teknologibolag har lockat investerare. Amerikanska aktiers frammarsch har genom sin stora andel i världsindex fått de mogna marknaderna att utvecklas tydligt bättre än tillväxtmarknaderna.

 

Spridningseffekter

Det var också på tillväxtmarknaderna som trendvändningen på aktiemarknaderna noterades först. Svängningarna i ländernas valutor tilltog efter att dollarn hade stärkts under våren och tillsammans med en allt högre amerikansk ränta blev avmattningstendenserna tydligare. Oron spred sig under andra halvåret och den högre räntan bidrog bland annat till en finansieringsoro bland högt belånade småbolag. Slutligen föll närmast alla börser.

 

Oljepriset – en joker i leken?

Vi har under året haft en försiktig marknadssyn och inget av ovan kom som en större överraskning, men det kraftiga fallet i oljepriset mot slutet av året var oväntat. Även om utbudet av olja stiger och en oro för efterfrågan har uppstått finns nu en bättre balans jämfört med i början av år 2016. Men trots att Opec nu begränsar produktionen kommer dagens oljepris naturligtvis få stor påverkan. Historiskt har ett kraftigt fallande oljepris bidragit till en stor lättnad för många ekonomier, undantaget de stora oljeproducenterna. Det leder även till att inflationsförväntningarna faller och det ser nu dessutom ut som att den amerikanska centralbanken kan bli mer försiktig i räntehöjningscykeln. En mindre åtstramande penningpolitik är i sig positivt för den ekonomiska utvecklingen på längre sikt, men kombinationen av fallande inflations- och tillväxttakt har historiskt sällan varit bra för aktiemarknaden. 

 

Ska man ändå ”sitta still i båten”?

Börsåret avslutas i moll och när klassiska recessionsindikatorer börjar signalera sämre tider är det svårt att fokusera på ljuspunkterna. För en global investerare har det varit ett extremt år där avkastningen har varit svag för de flesta tillgångsklasserna och för en investerare på den svenska börsen har de senaste årens utveckling inte lett till någon större avkastning utöver utdelningarna. Men utmaningarna blir inte mindre framöver. Även om vi lyckas undvika en recession under det närmaste året bör avkastningsförväntningarna på lång sikt sänkas till följd av en rad strukturella faktorer, vilket inte enbart gäller aktiemarknaden. Med detta sagt så vill vi också lyfta fram att vi idag inte ser den stora nedgången framför oss, utan hittills får utvecklingen främst ses som en rekyl. Avmattningstendenserna är tydliga men ännu ser börsbolag ut att kunna öka sina vinster under nästa år samtidigt som värderingen nu pekar på mer attraktiva nivåer. Den kraftiga överoptimism vi länge sett har börjat mattas av och tidiga signaler finns om nya stimulanser från Kina, vilket skulle ge stöd för riskfyllda tillgångar.

 

Sammantaget ser vi att marknaderna under inledningen av år 2019 kan vara fortsatt känsliga för negativa nyheter. När svängningarna är höga minskar också transparensen i prognoserna och vi ser att den negativa trenden och osäkerheten alltjämt är intakt. Men bara för att det brukar ske en större nedgång ungefär vart tionde år behöver det inte bli fallet denna gång. Vi rekommenderar fortsatt en något lägre andel risktillgångar än i ett normalläge, men att inte stå utanför marknaden helt. För att vägleda våra kunder ytterligare inför det nya året kommer vi under de närmaste veckorna fokusera på arbetet kring vår nya strategirapport som släpps den 24:e januari.

Kontakta oss