Skip to main content Skip to main navigation

Vanguard, världens största indexförvaltare – finansiell rådgivning är värd ca 3 % i årligt mervärde

Vanguard, världens största indexförvaltare – finansiell rådgivning är värd ca 3 % i årligt mervärde

22 augusti · 2016

Vanguard är världens största indexförvaltare. De har försökt att ge sig på den svåra uppgiften att analysera vad en finansiell rådgivning kan vara värd för en kund. Vanguard är i huvudsak en indexförvaltare och de har därför inte berört frågan huruvida det finns värde i aktiv förvaltning eller ej. Det är normalt den frågan som debatten i Sverige kretsar kring. Den gängse bilden är alltför ofta att en finansiell rådgivares enda uppgift är att ge fondråd baserat på om fonderna kan slå marknaden eller ej. I själva verket utgör det en mkt liten andel av det totala jobbet som en seriös finansiell rådgivare gör.

Följande delar fann Vanguard att de kunde kvantifiera som värden som en finansiell rådgivare kan skapa.

1.    Re-balansering – att inte enkom köpa och låta det bli vad det blir utan att justera portföljen löpande givet en strategi t.ex. för att bibehålla en värdeskapande strategi såsom t.ex. konstanta vikter.

  1. Värdet av det uppmättes till upp till 0,43 % per år

 

2.    Sänkta kostnader, t.ex. genom att upphandla och pressa priset på försäkrings- och fondprodukter

  1.  I jämförelse med vad en traditionell sparare kan göra på egen hand kan en rådgivare samla sina kunders kapital och upphandla och pressa priser. Värdet av detta bedömdes uppgå till mellan 0,66 – 0,92 % per år.

 

3.    Att hjälpa en kund att inte bete sig irrationellt. Beteendevetenskap har kommit fram till att många människor tenderar att köpa det som har gått bäst historiskt och sälja det som gått sämst. T.ex. var en av de mest köpta fonderna när PPM-valet sjösattes Robur Contura – IT fonden. Den hade haft fantastisk historisk avkastning men fick en riktigt usel avkastning därefter p.g.a. IT kraschen i början av 2000-talet.

  1.  Värdet av att rådgivaren hjälper kunden att vara kall när kunden skall vara det och agera när kunden bör agera fann Vanguard vara värt hela 1,50 % per år.

 

4.    Hjälp att skatteplanera.  Detta varierar naturligtvis per marknad och deras analys är inte gjord på den svenska marknaden. I Sverige kan sannolikt liknande värden nås genom att rådgivaren har många strukturer att jobba med som ger skilda skatteresultat – ISK, Pensionssparande, K-försäkring etc.

  1.  Bedömt värde i USA och UK upp emot 0,23 % per år.

 

5.    Uttagsplanering. Att hjälpa kunden välja vilka tillgångar som skall säljas av och i vilken ordning. T.ex. om en kund skall ta ut pensionspengar eller använda privata pengar för konsumtion m m.

  1.  Värdet av detta fann de vara upp till 0,48 %.

 

Vanguard fann att totalt värde för denna form av finansiella rådgivning  uppgår till ca 3 % per år.

 

Notera dock att i ovanstående analys ingår inte ett antal element som en rådgivare gör som är svåra att beräkna kvantitativt på grund av att de är individuella och unika för varje kund. Men många av de största värdena en rådgivare kan skapa återfinns just inom de områdena;

1.    Värdet att få hjälp att välja en väldiversifierad portfölj som är rätt i förhållande till den risk en kund bör ha. Att hjälpa kunden att investera i en portfölj som ger bra avkastning givet den risk kunden är beredd att ta är otvetydigt den viktigaste uppgiften en finansiell rådgivare har. Det råder dock inget tvivel om att detta är rådgivarens absolut viktigaste arbete eftersom den strategiska allokeringen står för 70 – 90% av det långsiktiga förvaltningsresultatet.

2.    Att teckna efterlevandeskydd, livförsäkringar etc. Värdet av att få hjälp att teckna det skydd en familj behöver kan vara enormt i händelse av att en olycka är framme. I synnerhet med tanke på att allt fler pensionsvalsystem kräver att denna form av aktiva val görs. Exempelvis blir det väldigt kostsamt för en kund som har ett pensionssparande med ett efterlevandeskydd när det inte finns ett sådant behov.

3.    Alla andra delvis mjuka värden. Vad är värdet att ha någon att ringa om frågor uppstår när det Orangea eller Röda kuvertet dimper ner? Vad är värdet av all den egna tid en kund kan spara på att slippa sätta sig in i alla detaljer avseende val, fonder och försäkringar?

 

För att summera: Att en finansiell rådgivning kan skapa stora värden råder det ingen tvivel om. Det är därför verkligen tragiskt att den offentliga debatten alltför ofta enkom handlar om att minimera kostnader och då blir mirakelreceptet att ta bort allt vad finansiell rådgivning heter eftersom den inte är gratis att producera. Självklart finns det individer som har stenkoll på alla ovanstående punkter och vill och skall göra allt på egen hand. Men sanningen är att de utgör en minoritet. De flesta gör ingenting eller gör fel val. Vi borde därför beakta det faktum att färre än 30% gör aktiva pensionsval som ett gigantiskt misslyckande. Debatten borde istället handla om hur vi kan skapa mer och bättre rådgivning. Hur kan vi underlätta för att se till att den når ut? Hur kan vi effektivisera den? Det är en kraftig förenkling av verkligheten att kostnadsminimering är det enda som är viktigt som tyvärr kommer att leda till att många systemarkitekter bakom pensionsval går fel väg, och fel slutsatser drabbar ytterst mängder av sparare i form av sämre pension.

Talar jag i egen sak? Ja självklart eftersom jag också är en av de största distributörerna av finansiell rådgivning i Sverige, men betyder det att jag har fel? Om du tycker det – beställ gärna Vanguards rapport från oss och fundera ett varv till.

Varför fossilfria fonder inte kommer rädda klimatet

15 juni · 2018

”Hur du kan bekämpa klimatförändringarna? Flytta ditt pensionssparande till fossilfria fonder – så sparar du 2222,67 ton CO2 utsläpp”. 

”Nu blir det lättare att minska klimatpåverkan i ditt sparande”. 

”Investeringen bidrar till mindre koldioxidutsläpp i atmosfären, jämfört med investering i jämförbara globala aktier. Det tjänar både miljön och pensionsspararna på”. 

”Bidra till en fossilfri framtid”. 

Visst låter det bra? Du investerar i en fond som exkluderar bolag som utvinner kol, olja och gas, och vips så har du bidragit till en bättre miljö och minskade utsläpp.

Men riktigt så enkelt är det inte. Dessa skrivelser kommer från hemsidorna eller övrig kommunikation från några av de största kapitalförvaltarna i Sverige. Och det är synd att något som är så pass viktigt och bra – nämligen hållbart sparande – tenderar att lova en miljöeffekt, som forskning faktiskt inte kan bevisa. Det riskerar att urholka förtroendet för vad som är en hållbar sparprodukt och vad det har för konkreta effekter på vår omvärld.

Vad är divestering?

Divestering, från engelskans ”divestment”, är en strategi som kapitalägare kan använda sig av som går ut på att man inte investerar eller slutar investera i företag som bedöms ha en ohållbar eller oetisk verksamhet. De senaste åren har det varit särskilt fokus på att divestera (dvs. avyttra) bolag som utvinner fossila bränslen.

Varför det inte hjälper att exkludera miljöbovarna

Hur kommer det sig då, att man inte bidrar till mindre utsläpp och en fossilfri framtid - genom att investera i en fossilfri fond?

  • Det enkla svaret är att finansiella transaktioner i normalfallet inte påverkar ett företags direkta kapitalflöde. Det är ytterst svårt att som investerare påverka börspriset, särskilt då de stora fossilintensiva bolagen agerar på en likvid marknad. Ett aktieprisfall skulle snarare signalera att aktien är undervärderad. Det här är en viktig, och grundläggande, poäng. Vi agerar på en andrahandsmarknad, där någon annan alltid kommer äga bolagen. Att avyttra får inte bolaget att försvinna. Därmed påverkas inte utsläppen om en fond slutar investera i kol, olja och gas, vilket man lätt kan få intrycket av när man läser fondförvaltarnas marknadsföring och resonemang.
  • Jag vill dock inte påstå att det är helt lönlöst att exkludera vissa bolag. En forskningsstudie fann bl.a. att exkludering kan bidra till en stigmatisering av branschen, givet att exkluderingen också kombineras med någon form av aktivism/lobbying. Dessutom kommer portföljens riskexponering minska, givet att bolagens fossila tillgångar är övervärderade (läs mer om koldioxidbubblan i detta blogginlägg). Men man bör inte förlita sig på exkludering som en enskild strategi. Man kan sälja sina innehav i dessa bolag om man vill, men själva avyttrandet av bolagen kommer inte påverka koldioxidutsläppen eller minska spararens klimatpåverkan.
  • Flera fondförvaltare började utesluta, eller delvis utesluta, bolag inom kolproduktion ca år 2015/2016. Men om man verkligen menade allvar ur en risksynpunkt, så borde detta snarare ha skett för ca 5-10 år sedan. Dow Jones US Coal Index har sjunkit över 80% sedan 2010. Att nu proklamera att man utesluter kolbolag helt eller delvis i portföljen, med hänsyn tagen utifrån ett riskperspektiv, innebär dessvärre att man är lite sent på bollen. Om man ska vara cynisk skulle man även kunna påstå att det är enkelt att exkludera kol av miljöskäl, när det dessutom inte ser lika positivt ut rent finansiellt.
  • Att en fondförvaltare säger att de ”väljer bort” fossila bränslen behöver inte nödvändigtvis betyda att de gör just det. En svensk småbolagsfond kan inte rent praktiskt investera i bolag som utvinner kol, eftersom det inte finns svenska småbolag som sysslar med den typen av verksamhet. Att då påstå att de exkluderar dessa bolag – när det inte ens är möjligt att investera i överhuvudtaget – blir verkningslöst. Var även uppmärksam på procentgränserna. Många fonder uppger att de väljer bort bolag involverade i utvinning eller elkraftgenerering från fossila bränslen. Men det är en stor skillnad på att tillåta bolag med ca 50% av omsättningen från fossila bränslen, jämfört med att tillåta endast 5% av omsättningen från fossila bränslen.
  • Fokusera på konsumtion, inte produktion. Vår konsumtion står för 90% av det globala koldioxidavtrycket. Och vårt beroende av och efterfrågan på fossila bränslen är fortsatt hög. Det är därför viktigt att inte enbart lägga stort fokus på energisektorn, utan även t.ex. transporter, byggsektorn eller andra branscher som är beroende av fossilt bränsle. Investerare bör fokusera på hur de kan bidra till ett skifte mot en ökad efterfrågan av förnybart, genom att t.ex. bedriva påverkansarbete och ställa högre krav.

Vad bör göras istället?

Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det är kontraproduktivt att alla fondförvaltare lägger så mycket resurser på exkludering. Om investerare vill göra en reell insats för att minska koldioxidutsläppen, bör de fokusera ännu mer på att vara aktiva ägare.

Det innebär inte enbart att man röstar på bolagsstämmor – utan även att de som ägare försöker påverka i frågan på alla plan. Föra talan gentemot politiker, bolagsrepresentanter och NGO:s. Ta ställning för klimatfrågan offentligt och samarbeta med andra investerare. Använd påtryckning för att få bolag att mäta och redovisa sina klimatrisker. Sätt ambitiösa målformuleringar. T.ex. istället för att ha en diskussion om huruvida man ska utesluta bolag vars omsättning till 5 eller 30% härstammar från kolutvinning – sätt ett mål om att en lika stor procentuell andel av företagens omsättning istället bör härstamma från förnybara källor, och kommunicera detta till bolagen.

Och det finns bra exempel på fonder som gör just detta. Exempelvis har SPP:s Plusfonder utöver en fossilfri investeringsstrategi även infört direktiv att minst 10% av innehaven ska riktas mot bolag som bidrar med lösningar på klimatutmaningen, t.ex. förnybar energi. På räntesidan finns det en del gröna obligationsfonder som är väldigt intressanta, vilket finansierar gröna projekt som t.ex. hållbar infrastruktur och vattenrening. 

Det är givetvis rimligt att avyttra bolag, om man av olika skäl gör bedömningen att det inte är en långsiktigt hållbar investering. Men vi har idag en övertro till de symboliska effekterna. Istället bör vi fundera på vad som faktiskt är mätbart och praktiskt möjligt här och nu. Klimatförändringen är ett reellt hot som kräver reella lösningar inom en snar framtid. Uteslutning av fossila bolag är inte en lösning, åtminstone inte som enskild strategi.

Avslutningsvis, tack till Victoria Lidén för research och värdefullt analysarbete.

Är en så liten småbolagsfond så möjligt att föredra?

14 juni · 2018

Jag har under den senaste tiden vridit och vänt på frågan kring fondförmögenhet, och särskilt analyserat stora småbolagsfonder. Det finns uppenbara begräsningar i möjligheten att fullfölja sin strategi om man som fond får för stor fondförmögenhet i förhållande till de investeringar man vill göra, mer om detta finns att läsa om i blogginlägget här. Men motfrågan är då om en så liten småbolagsfond som möjligt är att föredra. Ju mindre desto bättre, är det vad jag menar? Nja, det finns några saker man kan ta hänsyn till även när man investerar i de allra minsta fonderna. Låt oss först börja med vad forskningen säger om ämnet:

Forskning på små fonder i små fondbolag

Forskningen gällande fondförmögenhetens påverkan på avkastning drar åt två håll; när man visar på ett negativt samband mellan stor fondförmögenhet och prestation lyfter man ofta fram att ju större fond desto mer begränsad blir den i vilka bolag den kan investera i. När man däremot visar på positivt samband mellan stor fondförmögenhet och prestation lyfter man ofta fram stordriftsfördelar som kommer med stora fondbolag, exempelvis bättre möjlighet att förhandla rabatter, större analysteam, större möjlighet att hantera svåra perioder i en enskild fond och så vidare. Här är alltså en skillnad i förklaringsmodellerna kopplat till fondförmögenhet: går små fonder bra så är det på grund av att de inte är begränsade av sin fondförmögenhet, går stora fonder bra så är det på grund av att de tillhör ett stort fondbolag. Från ett akademiskt perspektiv skapar inte en stor fondförmögenhet i sig själv värde, utan sannolikheten att då tillhöra ett stort fondbolag.

Stora investerare i små fonder

Ur ett mer praktiskt perspektiv kan möjligheten att hantera stora summor pengar få effekt på avkastningen i små småbolagsfonder. I en liten fond blir en stor investerare lätt väldigt stor och detta kan vara problematiskt när den stora investeraren bestämmer sig för att köpa eller sälja sina andelar i fonden. Bestämmelser kring hur många aktier fonden får sälja av på samma gång, värdepapper med olika likviditet och minskad marknadsexponering innan det stora inflödet av pengar är fullt ut investerat är exempel på saker som kan belasta även små investerare vid en stor investerares köp eller försäljning av fondandelar.

Nackdelar med riktigt små småbolagsfonder

För riktigt små fonder blir denna likviditetshantering en större fråga även om hantering av kapitalflöden gäller alla fonder och även om man som fondbolag kan minimera effekterna av kapitalflöden på olika sätt. Utifrån frågeställningen om en så liten fond som möjligt är att föredra, är invändningen primärt att den kan ha svårare att hantera kapitalflöden och att en liten fond mer sannolikt tillhör ett litet fondbolag som därför inte kan njuta av det stora fondbolagets fördelar.  

 

I detta blogginlägg har jag diskuterat nackdelar med för små småbolagsfonder, läs gärna även detta inlägg om nackdelar med för stora småbolagsfonder.

Privat hälso- och sjukvård blir skattepliktig förmån – vad innebär det för dig?

31 maj · 2018

Nu är det beslutat av riksdagen att förmån av fri hälso- och sjukvård avskaffas och att sådan förmån från och med 1 juli i år är en skattepliktig förmån som huvudregel. 

Undantag från beskattning av sådan förmån görs dock fortsatt för vård och läkemedel för privatanställd som insjuknar i samband med utlandstjänstgöring. Var den anställde emellertid ”sjuk” redan innan utlandsstationeringen, till exempel i diabetes, är vård och läkemedel utomlands en skattepliktig förmån. För statligt anställda är lagstiftaren mer generös då fri hälso- och sjukvård fortsatt är en skattefri förmån för utomlands stationerad personal, oavsett vid vilken tidpunkt de insjuknade.

Om förmånen tillhandahålls genom försäkring så är förmånens belopp lika med arbetsgivarens kostnad för försäkringen. Detsamma får antas gälla när arbetsgivaren betalar för vården när sådan försäkring saknas.

I och med att förmånen blir skattepliktig slopas den avdragsbegränsning som gällt arbetsgivarens kostnad för sådan förmån som varit skattefri.

Fortsatt kommer förmån av företagshälsovård och förebyggande och rehabiliterande behandling vara skattefri. Och det är väl gott så, men i och med att fri hälso- och sjukvård blir skattepliktigt kommer helt plötsligt den anställdes sjukvårdsjournal blir föremål för arbetsgivarens granskning. Hur ska arbetsgivaren annars kunna avgöra om behandlingen var för att avhjälpa ett uppkommet sjukdomsfall eller om det var fråga om en förebyggande åtgärd. Och vad gäller förebyggande så torde alla vårdinsatser kunna definieras som förebyggande, att avhjälpa så att det i vart fall inte blir värre. Frågorna om patientsekretess och att modern medicin utgår från att förebygga komplikationer verkar vara något som lagstiftaren inte satt sig in i.

Att ändringen om att beskatta fri hälso- och sjukvård har en ideologisk grund är ingen nyhet, men det gör det inte mindre synd att barnet nu kastas ut med badvattnet. För, om avsikten är att alla ska erbjudas samma vård så kommer ingen erbjudas bättre vård om de som omfattats av försäkring istället skulle ställa sig i de redan långa sjukvårdsköerna. Och det intresse som arbetsgivaren kan antas dela med den anställde, att denne ska bli frisk så snabbt som möjligt för att kunna återgå till arbetet, väger synbarligen lätt när egna ideologiska ståndpunkter ska klarläggas.

Men, så är det ju valår i år också!

Kontakta oss