Skip to main content Skip to main navigation

Vanguard, världens största indexförvaltare – finansiell rådgivning är värd ca 3 % i årligt mervärde

Vanguard, världens största indexförvaltare – finansiell rådgivning är värd ca 3 % i årligt mervärde

22 augusti · 2016

Vanguard är världens största indexförvaltare. De har försökt att ge sig på den svåra uppgiften att analysera vad en finansiell rådgivning kan vara värd för en kund. Vanguard är i huvudsak en indexförvaltare och de har därför inte berört frågan huruvida det finns värde i aktiv förvaltning eller ej. Det är normalt den frågan som debatten i Sverige kretsar kring. Den gängse bilden är alltför ofta att en finansiell rådgivares enda uppgift är att ge fondråd baserat på om fonderna kan slå marknaden eller ej. I själva verket utgör det en mkt liten andel av det totala jobbet som en seriös finansiell rådgivare gör.

Följande delar fann Vanguard att de kunde kvantifiera som värden som en finansiell rådgivare kan skapa.

1.    Re-balansering – att inte enkom köpa och låta det bli vad det blir utan att justera portföljen löpande givet en strategi t.ex. för att bibehålla en värdeskapande strategi såsom t.ex. konstanta vikter.

  1. Värdet av det uppmättes till upp till 0,43 % per år

 

2.    Sänkta kostnader, t.ex. genom att upphandla och pressa priset på försäkrings- och fondprodukter

  1.  I jämförelse med vad en traditionell sparare kan göra på egen hand kan en rådgivare samla sina kunders kapital och upphandla och pressa priser. Värdet av detta bedömdes uppgå till mellan 0,66 – 0,92 % per år.

 

3.    Att hjälpa en kund att inte bete sig irrationellt. Beteendevetenskap har kommit fram till att många människor tenderar att köpa det som har gått bäst historiskt och sälja det som gått sämst. T.ex. var en av de mest köpta fonderna när PPM-valet sjösattes Robur Contura – IT fonden. Den hade haft fantastisk historisk avkastning men fick en riktigt usel avkastning därefter p.g.a. IT kraschen i början av 2000-talet.

  1.  Värdet av att rådgivaren hjälper kunden att vara kall när kunden skall vara det och agera när kunden bör agera fann Vanguard vara värt hela 1,50 % per år.

 

4.    Hjälp att skatteplanera.  Detta varierar naturligtvis per marknad och deras analys är inte gjord på den svenska marknaden. I Sverige kan sannolikt liknande värden nås genom att rådgivaren har många strukturer att jobba med som ger skilda skatteresultat – ISK, Pensionssparande, K-försäkring etc.

  1.  Bedömt värde i USA och UK upp emot 0,23 % per år.

 

5.    Uttagsplanering. Att hjälpa kunden välja vilka tillgångar som skall säljas av och i vilken ordning. T.ex. om en kund skall ta ut pensionspengar eller använda privata pengar för konsumtion m m.

  1.  Värdet av detta fann de vara upp till 0,48 %.

 

Vanguard fann att totalt värde för denna form av finansiella rådgivning  uppgår till ca 3 % per år.

 

Notera dock att i ovanstående analys ingår inte ett antal element som en rådgivare gör som är svåra att beräkna kvantitativt på grund av att de är individuella och unika för varje kund. Men många av de största värdena en rådgivare kan skapa återfinns just inom de områdena;

1.    Värdet att få hjälp att välja en väldiversifierad portfölj som är rätt i förhållande till den risk en kund bör ha. Att hjälpa kunden att investera i en portfölj som ger bra avkastning givet den risk kunden är beredd att ta är otvetydigt den viktigaste uppgiften en finansiell rådgivare har. Det råder dock inget tvivel om att detta är rådgivarens absolut viktigaste arbete eftersom den strategiska allokeringen står för 70 – 90% av det långsiktiga förvaltningsresultatet.

2.    Att teckna efterlevandeskydd, livförsäkringar etc. Värdet av att få hjälp att teckna det skydd en familj behöver kan vara enormt i händelse av att en olycka är framme. I synnerhet med tanke på att allt fler pensionsvalsystem kräver att denna form av aktiva val görs. Exempelvis blir det väldigt kostsamt för en kund som har ett pensionssparande med ett efterlevandeskydd när det inte finns ett sådant behov.

3.    Alla andra delvis mjuka värden. Vad är värdet att ha någon att ringa om frågor uppstår när det Orangea eller Röda kuvertet dimper ner? Vad är värdet av all den egna tid en kund kan spara på att slippa sätta sig in i alla detaljer avseende val, fonder och försäkringar?

 

För att summera: Att en finansiell rådgivning kan skapa stora värden råder det ingen tvivel om. Det är därför verkligen tragiskt att den offentliga debatten alltför ofta enkom handlar om att minimera kostnader och då blir mirakelreceptet att ta bort allt vad finansiell rådgivning heter eftersom den inte är gratis att producera. Självklart finns det individer som har stenkoll på alla ovanstående punkter och vill och skall göra allt på egen hand. Men sanningen är att de utgör en minoritet. De flesta gör ingenting eller gör fel val. Vi borde därför beakta det faktum att färre än 30% gör aktiva pensionsval som ett gigantiskt misslyckande. Debatten borde istället handla om hur vi kan skapa mer och bättre rådgivning. Hur kan vi underlätta för att se till att den når ut? Hur kan vi effektivisera den? Det är en kraftig förenkling av verkligheten att kostnadsminimering är det enda som är viktigt som tyvärr kommer att leda till att många systemarkitekter bakom pensionsval går fel väg, och fel slutsatser drabbar ytterst mängder av sparare i form av sämre pension.

Talar jag i egen sak? Ja självklart eftersom jag också är en av de största distributörerna av finansiell rådgivning i Sverige, men betyder det att jag har fel? Om du tycker det – beställ gärna Vanguards rapport från oss och fundera ett varv till.

Blogg

Pratas det hållbarhet på årsstämman?

23 april · 2018

Vi är mitt i säsongen för bolagsstämmor. Röstning och andra aktiviteter i samband med bolagsstämman är det grundläggande lagstadgade inflytandet som aktieägare har. Här finns massor av chanser att påverka och göra sin röst hörd! Pratar vi tillräckligt med hållbarhet på årsstämmorna? I Sverige finns några aktörer som är duktiga på att lyfta fram hållbarhetsfrågor på årsstämman, men det gäller långt ifrån alla.

Hur kan påverkan på bolagsstämman gå till? Bolagsstämman innehåller flera olika delar, av vilka några lämpar sig bra för påverkansarbete.

Frågestund och yttranderätt

Varje aktieägare har frågerätt, det vill säga rätten att ställa en fråga till ledningen eller styrelsen. Styrelsen måste inte besvara frågan om den inte är relevant eller om svaret kan innebära väsentlig skada för bolaget. Frågestunden ligger vanligen efter VD:s genomgång på årsstämman. Att ställa en fråga på en bolagsstämma är en rättighet för varje aktieägare, och det blir på sätt och vis en obligatorisk dialog för bolaget.

Utöver frågestunden kan investeraren också använda bolagsstämman för att framföra åsikter i ärenden som är uppe för beslut, det finns så kallad yttranderätt både för aktieägare och deras biträden.

Röstning

De flesta förslagen på bolagsstämmorna läggs av bolagens styrelse och handlar om andra saker än hållbarhet. Däremot är många styrningsfrågor (”G” i ESG) naturliga delar av årsstämmans dagordning. Exempelvis röstar stämman om ansvarsfrihet för ledning och styrelse, utser nya styrelsemedlemmar och revisorer, styrelsens ersättningspolicy bestäms, och resultat- och balansräkningar fastställs (Lag 2005:551).

Stämman kan också besluta om ändringar i bolagets stadgar och fatta beslut som har med bolagets övergripande verksamhet och strategi att göra. Här behöver en förvaltare en stor ägarpost eller samarbeta med andra för att kunna påverka genom det juridiska ägarinflytandet. I takt med att marknaden ställer krav på att de institutionella ägarna ska rösta i sina innehav och bevaka sina innehav, har ESG-konsulter blivit allt viktigare. Att ta hjälp av en extern konsult är framförallt vanligt när man behöver bevaka många olika marknader eller har ett mycket utspritt ägande.

Aktieägarmotioner

Aktieägare har en formell rättighet (initiativrätt) att få sitt förslag behandlat på bolagsstämman. Denna metod är inte särskilt vanlig i Sverige, trots att bara en enda aktie behövs för att kunna lägga en motion. Inte heller i Europa är aktieägarmotioner särskilt vanligt, trots att det egentligen inte finns några större hinder för att lägga motioner.

Ökat fokus på ägaransvar: Stewardship codes och "Say on pay" 

Bristande intresse för ägarfrågor bland institutionella ägare har pekats ut som en av de bidragande orsakerna till den senaste finanskrisen. Av den anledningen har flera nya lagar tillkommit, och man har utformat rekommendationer för hur institutionella ägare bör hantera och rapportera sitt ägararbete. Exempelvis har flera länder introducerat så kallade Stewardship codes, liksom ”say on pay”.

Stewardship code introducerades i Storbritannien 2010 efter den senaste finanskrisen. De som har skrivit under initiativet ska följa sju principer kring bland annat rapportering, hantering av intressekonflikter, bevakning av innehav, samarbeten med andra ägare och röstning. 2016 hade nästan 200 kapitalförvaltare och ett 90-tal kapitalägare skrivit under Stewardship code.

”Say on pay” innebär att ersättning till styrelse och ledning ska röstas igenom på bolagsstämman. I Sverige är ”say on pay” bindande sedan 2006 både för styrelsen och högsta ledningen i publika aktiebolag.

Ökat ansvarstagande? 

Initiativen har lett till ökad transparens kring ägararbete, men har det lett till ökat ansvarstagande?

Den ekonomiska makten har i mänsklighetens historia alltid tillhört några få privilegierade. Men, sedan en tid tillbaka har sparkapitalet utgjort en allt större maktfaktor. I Sverige utgörs den största enskilda maktfaktorn i samhället av summan av det svenska folkets sparkapital. Som vanligt när saker händer snabbt och gradvis uppmärksammar vi inte förändringen. Därför reflekterar kanske inte de flesta sparare idag över vilken makt deras sparkapital bär med sig, och vilken påverkan det kan användas till att uppnå i samhället.

Vi bevakade nyligen en intressant årsstämma där sparare och kunder uttryckt stor tveksamhet till bankens flytt av huvudkontoret utomlands (se även vår opinionsrapport om Pensionsmakt om sparares önskemål), men där få förvaltare vågade eller ville gå emot styrelsens förslag. Varför? Var det för att man inte höll med spararna? Ansåg man sig veta bättre? Eller hade man inte tillräckligt tydliga direktiv?

 

P.s. Läs mer om påverkansarbete på bolagsstämmor i min bok Spara ansvarsfullt? Den nya, goda kapitalmarknaden. Finns i din nätbokhandel.

 

Blogg

Kan oron i tekniksektorn leda till nästa börskrasch?

19 april · 2018

Samma situation som i slutet på 1990-talet?

Facebookskandalen har lett till att många på senare tid funderat på om det går att lita på teknikjättarna som tar allt större plats i vårt liv. Spridningen av användardata skapar osäkerhet och ett antal större bolag i branschen besitter idag mycket makt genom den information de har tillgång till. För investerare har teknikaktier länge varit gynnsamma och jämfört med många bolag i samband med millennieskiftets teknologibubbla kan vi denna gång inte prata om förhoppningsbolag utan såväl försäljnings-  såsom vinsttillväxten är på många håll god. Vid en direkt jämförelse mellan exempelvis FAANG-bolagen (Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google/Alphabet) och de fem största bolagen i slutet på 1990-talet finns vissa likheter, men också skillnader:

  • De största noterade bolagen i sektorn idag har större kassor och ett starkare kassaflöde
  • Värderingarna är höga, men långt ifrån så höga som de var strax innan teknologibubblan brast
  • Sektorvikten för hela tekniksektorn är nu cirka 25 procent, vilket är något lägre än vid slutet av 1990-talet. Däremot är vinstandelen i relation till de totala vinsterna på börsen nu över 20 procent medan den då var endast cirka 15 procent.

Regleringsbehovet ett orosmoln

Förväntningar om framtida vinster för sektorn idag är naturligtvis höga och sett till ovan liksom de grundläggande bättre förutsättningarna ser vi idag inte samma fara för en bubbla som då. Däremot finns det en rad orosmoln att förhålla sig till som investerare. När branscher växer sig stora uppstår behovet av regleringar och teknik/e-handelssektorn är idag den minst reglerade utav alla sektorer på den amerikanska börsen. Facebookskandalen visar tydligt regleringsbehovet och om vi ser på tidigare stora regelverksförändringar inom exempelvis finans-, bioteknik- och tobakssektorn så har dessa i stor utsträckning lett till kursnedgångar för sektorn. 

 

Dags att se över exponeringen

En stor sektorandel på börsen är dessutom en varningssignal i sig. Oavsett om vi ser på oljebolagen på 1970-talet som stod för närmast 30 procent av börsvärdet eller finansbranschen år 2007 så har andelen så småningom reverserats. I och med att passiva investeringar såsom indexfonder har ökat kraftigt finns det också en stor risk att en lång uppgångsfas kan övergå i en längre nedgångsfas. Tillsammans med en rad andra faktorer, såsom att den amerikanska tekniksektorn är den med störst andel av försäljningen på marknader utanför USA och därmed kan drabbas mer om riskerna för ett handelskrig eskalerar, finner vi därför all anledning att se över sin exponering mot sektorn.


Men hur kan man då skydda sig när sektorn utgör en så pass stor andel av börsvärdet? Ett sätt är naturligtvis att investera enbart i andra sektorer eller i andra typer av enskilda aktier. Ett annat är att placera mer i regioner som har mindre andel teknologibolag. I Europa är exempelvis andelen av ett brett börsindex endast 5 procent.

 

 

 

Ju större fond, desto bättre?

Incitament för att maximera fondförmögenheten

28 mars · 2018

Avgiftsstrukturen i fonder är satt procentuellt, precis som i många andra finansiella instrument. Fördelen med detta är att det är rättvist mot småspararna; genom att betala en procentuell avgift skapar man en jämlik fördelning av de kostnader som fonden har, utifrån hur mycket man som sparare har investerat. Nackdelen och tillika frågan är; vilka incitament skapar detta för fondbolaget?

Frågan kring incitament

Att fonder tar ut en procentuell förvaltningsavgift av fondförmögenheten innebär att ju mer kapital fonden har under förvaltning, desto mer kronor och ören tjänar fondbolaget. Detta innebär att fondbolaget har incitament att fondförmögenheten ska öka, antingen genom att värdet på underliggande innehav ökar eller genom att fonden får mer kapital att förvalta.

Incitamentet att öka värdet på underliggande tillgångar är bra för spararna, däremot är incitamentet att ha en stor fondförmögenhet i sig inte helt okomplicerat. Särskilt inte när det gäller fonder som investerar i mindre och mer illikvida aktier, exempelvis fonder som investerar i små och medelstora bolag. I ett tidigare blogginlägg diskuterar jag problematiken med stora småbolagsfonder. I korta drag: ju större småbolagsfond, desto mer begränsad är förvaltaren.

 

Detta är fondförvaltningsavgiften

Förvaltningsavgiften anges i procent av fondförmögenheten per år, men beräknas vanligtvis dagligen som 1/365-del av denna siffra. Detta för att enbart belasta sparare när de faktiskt är investerade i fonden. Förvaltningsavgiften för en enskild sparare bestäms av hur stor andel av fondförmögenheten spararen äger genom fondandelarna.

 

Är lösningen att stänga fonden?

Om fondbolaget anser att fonden är för stor, det vill säga den har för mycket kapital under förvaltning, så är lösningen ofta att stänga fonden för mer investeringar. På branschspråk brukar man då tala om fonder som är soft-closed och hard-closed. Soft-closed är vanligen när nya sparare inte får investera i fonden, men befintliga sparare får lov att fortsätta investera. Hard-closed är vanligen när alla typer av inflöden i fonden är begränsade.

Tanken med att på ett eller annat sätt begränsa fondens inflöden (och därmed fondförmögenheten) motiveras oftast av att fondbolaget vill värna om avkastningen. Det finns dock visst stöd i forskningen som pekar på att den goda avkastning fonden hade innan man stängde den inte kommer tillbaka bara för att man väljer att stänga fonden under en period.

 

Så värnar man om spararna

Att stänga en fond ger dock ett tydligt signalvärde, nu är fonden för stor för sitt eget bästa. En soft-close eller hard-close är därför sunt, det tyder på att man värnar om spararna och bortser från incitamentet att mer kapital under förvaltning innebär mer intjänade pengar. Alternativet hade varit att fortsätta ta in mer kapital under förvaltning, men med risk för en allt mindre möjlighet att kunna fullfölja sin strategi.

 

 

Kontakta oss