Enskild egendom – hur funkar det egentligen?

Sara Louise Axelsson heter jag och är det senaste tillskottet i Söderberg & Partners bloggfamilj. Jag är jurist och ansvarar för den familjerättsliga rådgivningen på Söderberg & Partners och mina blogginlägg kommer att beröra olika frågeställningar om familjerätt på ett sätt som förklarar juridiken på ett pedagogsikt sätt. Detta för att många gånger är saker som tycks vara självklara inte alltid så självklara, jag tänkte därför starta min blogg med ett inlägg om vad enskild egendom faktiskt är. Egendom och tillgångar som en person äger kan vara enskild egendom för den personen. För att egendom ska utgöra enskild egendom kan det antingen ha tillkommit genom äktenskapsförord som är ett avtal mellan två makar om att viss egendom ska vara enskild egendom. Det kan också ha bestämts av en tredje person som genom gåva eller testamente har tillskrivit en annan person egendom med villkor om att den egendomen ska vara den personens enskilda egendom. Det finns också möjlighet att i ett förmånstagarförordnande bestämma att utfallande belopp ska vara enskild egendom.

Men vad innebär det att ha något som enskild egendom? Huvudsakligen innebär det att egendom som är enskild aldrig kan ingå i en bodelning och således riskerar man aldrig att förlora hälften av denna egendom. För makar blir det ett undantag till regeln om giftorätt som innebär att makar alltid har rätt till hälften av allt giftorättsgods. Giftorättsgods är all egendom som inte är enskild egendom.

Det finns dock en fallgrop här som många inte tänker på och det är att när en make avlider så ärver den andra maken all kvarlåtenskap efter den avlidne maken (om det inte finns särkullbarn, men det kommer vi till i ett annat blogginlägg). I kvarlåtenskapen efter en avliden make ingår även den makens enskilda egendom vilket gör att en make får även den avlidne makens enskilda egendom. Det kanske inte låter helt otänkbart men om det till exempel är en förälder som testamenterat till sina barn som enskild egendom så möter jag ofta önskemål från kunder att den egendomen vid barnets bortgång inte ska gå till barnets make utan i sådana fall till barnbarnen. För att åtgärda detta får barnet göra ett testamente om att det som denna erhållit som enskild egendom ska gå vidare till sina barn direkt.

I den juridiska världen finns det många aspekter på hur formuleringar ska göras för att det ska bli så som man tänkt sig. När man skriver att egendom ska vara enskild är det viktigt att man även skriver att avkastningen av den ursprungliga egendomen ska vara enskild samt även vad som kan träda i dess ställe.

Anna avlider och efterlämnar en dotter Lisa. Anna har skrivit ett testamente om att egendomen ska vara enskild egendom för Lisa. Arvet utgör en miljon kronor. Lisa väljer att investera pengarna i aktier och får en avkastning på 500 000 kr. Eftersom Anna har skrivit att även avkastningen ska vara enskild egendom blir således även de extra 500 000 kr som kom från aktieinvesteringen enskild egendom för Lisa i hennes framtida äktenskap. Om Lisa väljer att köpa en lägenhet för pengarna har lägenheten trätt istället för arvet vilket gör att även lägenheten skyddas för Lisa som enskild egendom.

Slutsatsen av detta och aspekten av att göra något till enskild egendom är att det är ett väldigt enkelt sätt att skydda sina barn och det arv eller de gåvor man lämnar efter sig. Det är också med tanke på den rådande skilsmässostatistiken inte på något sätt otänkbart att det kan bli aktuellt för barnen och de kommer då utan tvekan vara tacksamma att de indirekt blivit skyddade.

Men, som med det mesta i juridiken är det ytterst viktigt att förordnandet om enskild egendom är formulerat på ett korrekt sätt för att det ska få den effekt som man önskar i gåvobrev, testamente, förmånstagarförordnande eller äktenskapsförord.

Hör av er till oss på familjerättsavdelningen så hjälper vi er gärna!

Bästa Hälsningar,

Sara Louise