Är kriget redan här?
Nu har även den europeiska centralbanken sällat sig till skaran av centralbanker som gör allt för att försvaga den egna valutan. Mer gynnsamma förutsättningar för landets exportindustri och en konsumtionsskjuts i lågräntemiljön blir positiva effekter, men samtidigt blir importen dyrare och hushållens förmögenhet urholkas relativt andra länder. Schweiziska centralbanken undvek att dras ner i fallet och släppte valutagolvet mot euron. Där blev hushållen rikare på en gång, men den schweiziska turismen och ekonomin totalt får sig en knäck. Den danska centralbanken säljer av danska kronor och slutar emittera obligationer för att försvara sin valutapeg mot euron och för att minska kapitalinflöden.
Det kan finnas en gräns för hur mycket en centralbank kan agera utan att påverka den ekonomiska stabiliteten. Frågan är om inte utvecklingen är på väg att gå ett steg för långt. Protektionism kan komma att öka och den globala handeln kan påverkas när bolag finner att osäkerheten kring och kostnaderna för valutasäkringar ökar. Är det så att vi kommer allt närmare ett valuta- och slutligen handelskrig och skulle en global valutapakt vara rimlig? Valutainterventioner från centralbanker är inget nytt, i Asien är det mer eller mindre vardag sedan lång tid tillbaka där exempelvis Kina har anklagats för ren manipulation. Men även i Sverige har vi erfarenhet från detta. Om alla skulle devalvera sin valuta samtidigt så står valutakurserna stilla och penningpolitiken kan förvisso vara expansiv men inte ge alltför stor effekt för exportberoende nationer. Frågan är om det då finns verkliga vinnare i slutändan i en allt mer globaliserad värld?
Men initialt uppstår andra osäkerheter. Svängningarna på valutamarknaden ökar och för oss som arbetar med analys blir investeringsbedömningar allt svårare. Har en amerikansk räntefond efter den kraftiga dollaruppgången nu plötsligt en högre risk för svenska placerare än en svensk aktiefond? Är det trots goda mikroekonomiska förutsättningar värt för en svensk investerare att placera på den japanska börsen när yenen fortsätter att försvagas? En sak är säker. I takt med att det penningpolitiska experimentet fortsätter så håller många gamla samband inte längre. Inflationen faller trots att den ekonomiska tillväxten ökar. Råvaror faller trots att bolagen noterar en ökad efterfrågan. Räntekurvan faller trots att vi är i en expansionsfas i konjunkturcykeln. Den ekonomiska aktiviteten i Europa divergerar mer än någonsin mot den amerikanska. Inte konstigt att stora delar av hedgefondsindustrin har svårt att skapa avkastning. Här gäller det att vara mer selektiv, inom andra tillgångsklasser är istället utvecklingen anmärkningsvärd stark. Kanske är det värt att öka andelen inhemska investeringar när valutorna svänger allt mer. Det finns studier som pekar på att uppemot 20 procent är en rimlig inhemsk portföljandel, vilket går att jämföra med de drygt 1 procent som svensk aktiemarknad motsvarar i ett världsindex. Här är dock värt att beakta den kraftiga ”home bias” som svenskar redan generellt besitter i sina placeringar. I slutändan är det upp till var och en. Behovet av analys och individanpassad rådgivning kommer även framöver att vara en viktig komponent, men det egna risktagandet står i fokus under ett år där svängningarna på värdepappersmarknaderna bör tillta ytterligare.
