Skip to main content Skip to main navigation

Att amortera eller inte amortera – det är frågan

Att amortera eller inte amortera – det är frågan

11 augusti · 2015

I tidigare sommarbloggar (läs här) har jag skrivit om hur enkelt det är att sänka kostnaden för sitt bolån genom att förhandla med banken och att det finns flera andra viktiga saker att tänka på när man ser över sina lån. I denna blogg tänkte jag ge mina synpunkter på om man bör amortera eller inte.

För att få en lägre utgift varje månad väljer många att amortera så lite som möjligt eller ingenting alls. Amorteringsfria bostadslån har också blivit allt mer populära ju högre priserna blivit på fastigheterna. En del kanske tittar på drömboendet och ser möjligheten att få en månadskostnad som är rimlig om man inte räknar med en amortering. Skulle däremot lånet betalas av på 30-40 år skulle månadskostnaden bli betydligt högre och drömmen skulle då förmodligen stanna vid just en dröm.

Bankerna å sin sida gillar att låna ut pengar och tycker ofta att amorteringsfritt är en bra strategi då man tjänar mer pengar ju större lånen är. Banken och konsumenten hamnar alltså i en ”win-win” situation där lånen triggas vara så stora som möjligt.
I Sverige har vi tyvärr byggt upp en kultur/känsla utifrån att fastighetspriserna alltid ökat i värde där vi samtidigt ser amorteringen som en utgift man kan avvara. Jag menar att svenska hushåll utsätter sig för en stor risk genom att inte amortera. Man kan inte blint tro att fastigheter ökar i värde som de gjort historiskt och fastigheter behöver förr eller senare underhåll för att behålla sitt marknadsvärde. Därför tycker jag att man ska se amortering som en del av ”kostnaden” för sitt boende, allt annat är att lura sig själv.
Lite förenklat har jag tagit fram fyra olika situationer där jag tror att de flesta svenskar kan identifiera sig med någon eller flera av situationerna:

1.       Den som konsumerar alla pengar varje månad och amorterar lite eller inte alls på sina lån samtidigt som sparandet i fonder är lågt eller obefintligt.

2.       Den som får pengar över varje månad men amorterar eller sparar inte så mycket och pengarna hamnar på bankkontot.

3.       Den som får pengar över varje månad och använder dessa för amortering.

4.       Den som får pengar över varje månad och sparar dessa i fonder.

I situation 1 befinner man sig i ett rätt farligt läge. Marginalerna för en kostnadsökning på bolånen eller kostnader för reparationer av fastigheten kommer i en framtid att försämra ekonomin. Här gäller det att se över kostnaderna och försöka få någon slant över varje månad och förbereda sig på att det kommer bli dyrare att låna pengar om några år när räntorna går upp. Banken är den stora vinnaren i situation 2 och inom denna kategori tror jag faktiskt att många läsare känner igen sig. Löneökningar, låga räntor och skattesänkningar har gjort att många svenskar fått en betydligt bättre ekonomi det senaste decenniet. Hushållens lån har i och för sig ökat kraftigt men det har också pengarna på bankkontot gjort, många har alltså lånat mer men har samtidigt fått mer pengar över. Överskotten samlas upp på bankkontot utan ränta samtidigt som banken tar betalt för bolånet. Banken lånar in till ett lågt pris av dig och lånar ut samma pengar till dig och tar bra betalt för detta en gång till. Situation 2 är i och för sig betydligt bättre än situation 1 men det finns betydligt bättre sätt att ta hand om sin ekonomi än att låta banken tjäna dubbla marginaler på dina pengar. Personligen förordar jag en kombination av situation 3 och 4. Genom att amortera blir lånen lägre och familjeekonomin tryggare och bättre förberedd mot oförutsedda utgifter, räntehöjningar och potentiella värdenedgångar på bostaden. Samtidigt tror jag att det finns stora förtjänster i att bygga upp ett långsiktigt fondsparande parallellt med amorteringen. På lång sikt kommer förmodligen värdet av fondsparandet bli större än värdet av amorteringen men genom att göra båda delar får man en riskspridning i sin ekonomi.

Så mitt tips är att du tittar igenom dina kontoutdrag och försök hitta ett mönster i inkomster och utgifter. Försök sätta upp en kombination av amortering och sparande. Just nu har vi ett bra tillfälle att öka sparandet/amorteringen när räntorna är låga och när du får en löneökning så låt inte denna bara gå till konsumtion eller fastna på bankkontot. Använd den istället till ett sparande eller varför inte amortera lite mer.

Lycka till med din ekonomi!!

//Olof

Varför fossilfria fonder inte kommer rädda klimatet

15 juni · 2018

”Hur du kan bekämpa klimatförändringarna? Flytta ditt pensionssparande till fossilfria fonder – så sparar du 2222,67 ton CO2 utsläpp”. 

”Nu blir det lättare att minska klimatpåverkan i ditt sparande”. 

”Investeringen bidrar till mindre koldioxidutsläpp i atmosfären, jämfört med investering i jämförbara globala aktier. Det tjänar både miljön och pensionsspararna på”. 

”Bidra till en fossilfri framtid”. 

Visst låter det bra? Du investerar i en fond som exkluderar bolag som utvinner kol, olja och gas, och vips så har du bidragit till en bättre miljö och minskade utsläpp.

Men riktigt så enkelt är det inte. Dessa skrivelser kommer från hemsidorna eller övrig kommunikation från några av de största kapitalförvaltarna i Sverige. Och det är synd att något som är så pass viktigt och bra – nämligen hållbart sparande – tenderar att lova en miljöeffekt, som forskning faktiskt inte kan bevisa. Det riskerar att urholka förtroendet för vad som är en hållbar sparprodukt och vad det har för konkreta effekter på vår omvärld.

Vad är divestering?

Divestering, från engelskans ”divestment”, är en strategi som kapitalägare kan använda sig av som går ut på att man inte investerar eller slutar investera i företag som bedöms ha en ohållbar eller oetisk verksamhet. De senaste åren har det varit särskilt fokus på att divestera (dvs. avyttra) bolag som utvinner fossila bränslen.

Varför det inte hjälper att exkludera miljöbovarna

Hur kommer det sig då, att man inte bidrar till mindre utsläpp och en fossilfri framtid - genom att investera i en fossilfri fond?

  • Det enkla svaret är att finansiella transaktioner i normalfallet inte påverkar ett företags direkta kapitalflöde. Det är ytterst svårt att som investerare påverka börspriset, särskilt då de stora fossilintensiva bolagen agerar på en likvid marknad. Ett aktieprisfall skulle snarare signalera att aktien är undervärderad. Det här är en viktig, och grundläggande, poäng. Vi agerar på en andrahandsmarknad, där någon annan alltid kommer äga bolagen. Att avyttra får inte bolaget att försvinna. Därmed påverkas inte utsläppen om en fond slutar investera i kol, olja och gas, vilket man lätt kan få intrycket av när man läser fondförvaltarnas marknadsföring och resonemang.
  • Jag vill dock inte påstå att det är helt lönlöst att exkludera vissa bolag. En forskningsstudie fann bl.a. att exkludering kan bidra till en stigmatisering av branschen, givet att exkluderingen också kombineras med någon form av aktivism/lobbying. Dessutom kommer portföljens riskexponering minska, givet att bolagens fossila tillgångar är övervärderade (läs mer om koldioxidbubblan i detta blogginlägg). Men man bör inte förlita sig på exkludering som en enskild strategi. Man kan sälja sina innehav i dessa bolag om man vill, men själva avyttrandet av bolagen kommer inte påverka koldioxidutsläppen eller minska spararens klimatpåverkan.
  • Flera fondförvaltare började utesluta, eller delvis utesluta, bolag inom kolproduktion ca år 2015/2016. Men om man verkligen menade allvar ur en risksynpunkt, så borde detta snarare ha skett för ca 5-10 år sedan. Dow Jones US Coal Index har sjunkit över 80% sedan 2010. Att nu proklamera att man utesluter kolbolag helt eller delvis i portföljen, med hänsyn tagen utifrån ett riskperspektiv, innebär dessvärre att man är lite sent på bollen. Om man ska vara cynisk skulle man även kunna påstå att det är enkelt att exkludera kol av miljöskäl, när det dessutom inte ser lika positivt ut rent finansiellt.
  • Att en fondförvaltare säger att de ”väljer bort” fossila bränslen behöver inte nödvändigtvis betyda att de gör just det. En svensk småbolagsfond kan inte rent praktiskt investera i bolag som utvinner kol, eftersom det inte finns svenska småbolag som sysslar med den typen av verksamhet. Att då påstå att de exkluderar dessa bolag – när det inte ens är möjligt att investera i överhuvudtaget – blir verkningslöst. Var även uppmärksam på procentgränserna. Många fonder uppger att de väljer bort bolag involverade i utvinning eller elkraftgenerering från fossila bränslen. Men det är en stor skillnad på att tillåta bolag med ca 50% av omsättningen från fossila bränslen, jämfört med att tillåta endast 5% av omsättningen från fossila bränslen.
  • Fokusera på konsumtion, inte produktion. Vår konsumtion står för 90% av det globala koldioxidavtrycket. Och vårt beroende av och efterfrågan på fossila bränslen är fortsatt hög. Det är därför viktigt att inte enbart lägga stort fokus på energisektorn, utan även t.ex. transporter, byggsektorn eller andra branscher som är beroende av fossilt bränsle. Investerare bör fokusera på hur de kan bidra till ett skifte mot en ökad efterfrågan av förnybart, genom att t.ex. bedriva påverkansarbete och ställa högre krav.

Vad bör göras istället?

Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det är kontraproduktivt att alla fondförvaltare lägger så mycket resurser på exkludering. Om investerare vill göra en reell insats för att minska koldioxidutsläppen, bör de fokusera ännu mer på att vara aktiva ägare.

Det innebär inte enbart att man röstar på bolagsstämmor – utan även att de som ägare försöker påverka i frågan på alla plan. Föra talan gentemot politiker, bolagsrepresentanter och NGO:s. Ta ställning för klimatfrågan offentligt och samarbeta med andra investerare. Använd påtryckning för att få bolag att mäta och redovisa sina klimatrisker. Sätt ambitiösa målformuleringar. T.ex. istället för att ha en diskussion om huruvida man ska utesluta bolag vars omsättning till 5 eller 30% härstammar från kolutvinning – sätt ett mål om att en lika stor procentuell andel av företagens omsättning istället bör härstamma från förnybara källor, och kommunicera detta till bolagen.

Och det finns bra exempel på fonder som gör just detta. Exempelvis har SPP:s Plusfonder utöver en fossilfri investeringsstrategi även infört direktiv att minst 10% av innehaven ska riktas mot bolag som bidrar med lösningar på klimatutmaningen, t.ex. förnybar energi. På räntesidan finns det en del gröna obligationsfonder som är väldigt intressanta, vilket finansierar gröna projekt som t.ex. hållbar infrastruktur och vattenrening. 

Det är givetvis rimligt att avyttra bolag, om man av olika skäl gör bedömningen att det inte är en långsiktigt hållbar investering. Men vi har idag en övertro till de symboliska effekterna. Istället bör vi fundera på vad som faktiskt är mätbart och praktiskt möjligt här och nu. Klimatförändringen är ett reellt hot som kräver reella lösningar inom en snar framtid. Uteslutning av fossila bolag är inte en lösning, åtminstone inte som enskild strategi.

Avslutningsvis, tack till Victoria Lidén för research och värdefullt analysarbete.

Är en så liten småbolagsfond så möjligt att föredra?

14 juni · 2018

Jag har under den senaste tiden vridit och vänt på frågan kring fondförmögenhet, och särskilt analyserat stora småbolagsfonder. Det finns uppenbara begräsningar i möjligheten att fullfölja sin strategi om man som fond får för stor fondförmögenhet i förhållande till de investeringar man vill göra, mer om detta finns att läsa om i blogginlägget här. Men motfrågan är då om en så liten småbolagsfond som möjligt är att föredra. Ju mindre desto bättre, är det vad jag menar? Nja, det finns några saker man kan ta hänsyn till även när man investerar i de allra minsta fonderna. Låt oss först börja med vad forskningen säger om ämnet:

Forskning på små fonder i små fondbolag

Forskningen gällande fondförmögenhetens påverkan på avkastning drar åt två håll; när man visar på ett negativt samband mellan stor fondförmögenhet och prestation lyfter man ofta fram att ju större fond desto mer begränsad blir den i vilka bolag den kan investera i. När man däremot visar på positivt samband mellan stor fondförmögenhet och prestation lyfter man ofta fram stordriftsfördelar som kommer med stora fondbolag, exempelvis bättre möjlighet att förhandla rabatter, större analysteam, större möjlighet att hantera svåra perioder i en enskild fond och så vidare. Här är alltså en skillnad i förklaringsmodellerna kopplat till fondförmögenhet: går små fonder bra så är det på grund av att de inte är begränsade av sin fondförmögenhet, går stora fonder bra så är det på grund av att de tillhör ett stort fondbolag. Från ett akademiskt perspektiv skapar inte en stor fondförmögenhet i sig själv värde, utan sannolikheten att då tillhöra ett stort fondbolag.

Stora investerare i små fonder

Ur ett mer praktiskt perspektiv kan möjligheten att hantera stora summor pengar få effekt på avkastningen i små småbolagsfonder. I en liten fond blir en stor investerare lätt väldigt stor och detta kan vara problematiskt när den stora investeraren bestämmer sig för att köpa eller sälja sina andelar i fonden. Bestämmelser kring hur många aktier fonden får sälja av på samma gång, värdepapper med olika likviditet och minskad marknadsexponering innan det stora inflödet av pengar är fullt ut investerat är exempel på saker som kan belasta även små investerare vid en stor investerares köp eller försäljning av fondandelar.

Nackdelar med riktigt små småbolagsfonder

För riktigt små fonder blir denna likviditetshantering en större fråga även om hantering av kapitalflöden gäller alla fonder och även om man som fondbolag kan minimera effekterna av kapitalflöden på olika sätt. Utifrån frågeställningen om en så liten fond som möjligt är att föredra, är invändningen primärt att den kan ha svårare att hantera kapitalflöden och att en liten fond mer sannolikt tillhör ett litet fondbolag som därför inte kan njuta av det stora fondbolagets fördelar.  

 

I detta blogginlägg har jag diskuterat nackdelar med för små småbolagsfonder, läs gärna även detta inlägg om nackdelar med för stora småbolagsfonder.

Privat hälso- och sjukvård blir skattepliktig förmån – vad innebär det för dig?

31 maj · 2018

Nu är det beslutat av riksdagen att förmån av fri hälso- och sjukvård avskaffas och att sådan förmån från och med 1 juli i år är en skattepliktig förmån som huvudregel. 

Undantag från beskattning av sådan förmån görs dock fortsatt för vård och läkemedel för privatanställd som insjuknar i samband med utlandstjänstgöring. Var den anställde emellertid ”sjuk” redan innan utlandsstationeringen, till exempel i diabetes, är vård och läkemedel utomlands en skattepliktig förmån. För statligt anställda är lagstiftaren mer generös då fri hälso- och sjukvård fortsatt är en skattefri förmån för utomlands stationerad personal, oavsett vid vilken tidpunkt de insjuknade.

Om förmånen tillhandahålls genom försäkring så är förmånens belopp lika med arbetsgivarens kostnad för försäkringen. Detsamma får antas gälla när arbetsgivaren betalar för vården när sådan försäkring saknas.

I och med att förmånen blir skattepliktig slopas den avdragsbegränsning som gällt arbetsgivarens kostnad för sådan förmån som varit skattefri.

Fortsatt kommer förmån av företagshälsovård och förebyggande och rehabiliterande behandling vara skattefri. Och det är väl gott så, men i och med att fri hälso- och sjukvård blir skattepliktigt kommer helt plötsligt den anställdes sjukvårdsjournal blir föremål för arbetsgivarens granskning. Hur ska arbetsgivaren annars kunna avgöra om behandlingen var för att avhjälpa ett uppkommet sjukdomsfall eller om det var fråga om en förebyggande åtgärd. Och vad gäller förebyggande så torde alla vårdinsatser kunna definieras som förebyggande, att avhjälpa så att det i vart fall inte blir värre. Frågorna om patientsekretess och att modern medicin utgår från att förebygga komplikationer verkar vara något som lagstiftaren inte satt sig in i.

Att ändringen om att beskatta fri hälso- och sjukvård har en ideologisk grund är ingen nyhet, men det gör det inte mindre synd att barnet nu kastas ut med badvattnet. För, om avsikten är att alla ska erbjudas samma vård så kommer ingen erbjudas bättre vård om de som omfattats av försäkring istället skulle ställa sig i de redan långa sjukvårdsköerna. Och det intresse som arbetsgivaren kan antas dela med den anställde, att denne ska bli frisk så snabbt som möjligt för att kunna återgå till arbetet, väger synbarligen lätt när egna ideologiska ståndpunkter ska klarläggas.

Men, så är det ju valår i år också!

Kontakta oss