Börsen 2018 - Hur nära är vi investeringscykelns slut?

Den globala konjunkturcykeln har befunnit sig i en expansionsfas under en längre tid. Det är dock inte förrän detta år som närmast alla regioner uppvisar en synkroniserad tillväxt. Tillväxtprognoser revideras nu upp och ser vi till utvecklingen för ledande indikatorer pekar även de närmaste kvartalen på en stark ekonomisk aktivitet. Humöret är av naturliga skäl på topp – sentimentsindikatorer för både hushåll, företag och investerare ligger på höga nivåer och historiskt sett är det en bra makroekonomisk signal.

Aktiemarknaden följer inte alltid den ekonomiska utvecklingen

Problemet med detta är dock att överoptimism ofta är den bästa varningssignalen för att vi går mot sämre tider på aktiemarknaden. Exempelvis toppade den svenska KI-barometern år 2000, 2007 och 2011 och för er som minns innebar detta startpunkten för en sprucken teknologibubbla, inledningen på Finanskrisen och Eurokrisen. Men mycket i världen är naturligtvis annorlunda nu. Det som talar emot en liknande negativ utveckling denna gång är att tidigare samband inte alltid håller och det naturliga är att aktiemarknaden uppfattas som attraktiv när avkastningsmöjligheterna på obligationsmarknaden är begränsade. Det kan även uppfattas som att konjunkturen precis har vänt om man exempelvis frågar tillverkningsindustrin. 

Flertalet varningssignaler

Men stor optimism, höga värderingar, något mindre expansiv penningpolitik och flertal tecken på att vi befinner oss sent i konjunkturcykeln är för mig inte små orosmoln. Den amerikanska expansionen har pågått sedan år 2009 och arbetslösheten befinner sig på en nivå som tidigare har inneburit att det inte är långt kvar till en recession. I Kina ser kredittillväxten ut att toppa och byggnadsstarter av nya bostäder noterar negativa tillväxttal. Även i Sverige har bostadsmarknaden börjat vika och historiskt har detta exempelvis inneburit en minskad privatkonsumtion. 

Främst en stor rekylrisk

Det kan låta dystert, men naturligtvis finns det ljuspunkter. Ser vi till konsensusprognoser verkar en recession inte ligga runt hörnet och stöd i detta fås bland annat från en relativt pålitlig indikator, skillnaden mellan långa och korta obligationsräntor, som i motsats till tidigare nedgångsperioder i ekonomisk aktivitet ännu visar på en stor differens. Men oavsett framtida scenario, där min bedömning är att vi senast under nästa år kommer att se att sämre tider börjar prisas in, så tycker jag att det kortsiktigt ser ansträngt ut på aktiemarknaden. Att den amerikanska börsen inte fallit mer än 5 procent från en topp under närmare ett år, vilket endast har hänt fyra gånger tidigare, ger tydligt stöd för en mer försiktig syn. Riskerna är helt enkelt större än den potentiella uppsidan. En rekyl brukar innebära en korrigering på åtminstone 10-15 procent. Det är inte orimligt att förutsättningarna även efter en sådan talar för god relativavkastning på aktiemarknaden, men det återkommer jag till vid ett senare tillfälle.