Skip to main content Skip to main navigation

Vi är alla japaner!

Vi är alla japaner!

19 februari · 2015

Jag äter gärna sushi, kör japansk bil och drömmer om stora snöfall i Hakuba Cortina. Men inte allt med Japan känns helrätt: landet har den högsta statsskulden i världen relativt BNP, de största demografiska utmaningarna och ett stort reformbehov. Så fort åtgärder införs för att stärka skatteintäkterna hamnar landet åter i recession. Sammantaget är den makroekonomiska potentialen ytterst begränsad medan de överkapitaliserade börsbolagens förutsättningar ändå får anses som relativt goda.

Frågan är om Europa är på väg att bli ”japaniserat”? För några veckor sedan hände det. Den tyska tioåriga statsobligationsräntan handlades plötsligt på lägre nivå än den japanska. 0,4 procent! Räntemarknaden prisar alltså in ett scenario liknande det japanska med fallande priser (deflation) och mycket låg tillväxt under lång tid framöver. Det finns många skäl till varför detta är troligt men också en rad skillnader.

Innan jag kommer in på dessa vill jag dock påminna om en strategirapport vi på Söderberg & Partners skrev för några år sedan. Då härjade finanskrisen och vi frågade oss om vi är på väg mot ett ”Japanscenario” (då främst för USA). Slutsatsen var att bakgrunden till krisen såg annorlunda ut och att den japanska insikten och därpå följande stimulanser var alltför små. Den japanska bubblan på 1980-talet var långt större än den amerikanska och det dröjde alltför länge innan Japan blev världsmästare på penningpolitiska stimulanser. Idag ser vi att den amerikanska flexibiliteten och det snabba agerandet har fungerat väl.

I Europa har vi dock haft politiska hinder med fokus på oenighet, åtstramningar och brist på ekonomisk integration. Det har bland annat lett till att staters överskuldsättning och den europeiska arbetslösheten inte har förbättrats nämnvärt sedan finanskrisens inledning. Påverkan har framförallt varit stor på den offentliga sektorn, men det svaga sentimentet har självklart även letat sig igenom till försiktiga företagare. Till skillnad från Japan har även flexibiliteten inom lönesättningen varit för låg, vilket gör att Japan idag har en låg arbetslöshet medan den europeiska ligger kvar på ohållbar nivå. Det finns dock även gott om likheter. Förutom att tillväxtförutsättningarna och inflationstrenden ter sig liknande, har inte heller Europa något större stöd från befolkningsstrukturen och utsikterna för produktivitetsförbättringar är begränsade. Däremot finns en tydlig kulturskillnad där man i Japan gärna bevarar saker, vilket är ett skäl till att man valt lönesänkningar före arbetslöshet.

Bakgrunden skiljer sig alltså mot den japanska, men effekterna på konjunkturutvecklingen är liknande. Efter år av stimulansbrist har den europeiska centralbanken nu agerat och i likhet med den japanska centralbanken insett att en svagare valuta initialt är det bästa verktyget för att stimulera en exportberoende region. Men finanspolitiken har mycket kvar att önska och samtidigt kvarstår obalanserna.

Förutsättningarna för Europa som region ser onekligen utmanande ut för relativt lång tid framöver. Den svaga ekonomiska aktiviteten får dessutom större genomslag på den globala ekonomin än vad den japanska fick. Vi har redan sett en stor del av det, men riskerna för fortsatt ”japanisering” kvarstår. Under året ser vi dock god potential, inte minst för börsbolagen. Vår positiva syn på den europeiska aktiemarknaden bygger på en god vinståterhämtningspotential och en värdering som inte är lika ansträngd som den amerikanska.

Sayonara!

Blogg

Ny rapporteringsplikt för skatterådgivare

20 februari · 2019

Arbetet med att motverka aggressiv skatteplanering har tagit ytterligare ett steg fram i lagstiftningsprocessen då Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare publicerats. Utredningens förslag innebär att skatterådgivare ska vara skyldiga att informera Skatteverket om vilka råd som lämnats och till vem. I detta blogginlägg går jag igenom vad detta innebär.

De nya bestämmelserna ska enligt förslaget träda i kraft 1 juli 2020, och syftet är att motverka aggressiv skatteplanering men även att stävja skattefusk. Skatteverket ska ha informationen om vilka råd som lämnats och till vem inom 30 dagar från det att rådet lämnades.

Grunden för förslaget är ett direktiv som gäller EU-medlemmar. Direktivet som gäller EU anger enbart att det ska finnas lagstiftning i medlemsländerna att skatteråd som involverar fler än ett EU land ska rapporteras. Det svenska förslaget går ännu längre då man vill att råd som enbart gäller inom Sverige också ska rapporteras.

Rapporteringspliktiga arrangemang

Nu är det inte så att allt som skatterådgivaren säger ska rapporteras utan det är enbart vad utredningen döpt till ”rapporteringspliktiga arrangemang” som Skatteverket ska informeras om. Problemet är dock att begreppet arrangemang är mycket vidsträckt och att det således kommer att ta sin tid och ett otal domstolsprocesser innan begreppet har fått en något fastare form i detta system. Med ”rapporteringspliktiga arrangemang” avser utredningen rådgivning som uppvisar minst ett av flera ”angivna kännetecken”. Exempel på detta är när en inkomst omvandlas från att träffas av mer tyngande beskattning till mindre tyngande, betalningar över nationsgränsen, förekomst av konfidentialitetsvillkor etc.

Vad kommer detta leda till?

Även om det just är arrangemang med vissa kännetecken som ska rapporteras kommer det bli ett nytt lager av kostsam administration för alla skatterådgivare att hantera. Att hoppa över att rapportera torde inte vara något att fundera på då prislistan för försummad rapportering startar på 7 500 kr och stannar vid 500 000 kr per rapporteringsmiss. Med tanke på den höga sanktionsavgiften kommer detta förmodligen leda till att många råd som egentligen inte behöver rapporteras ändå kommer att rapporteras.

Utan skatterådgivare ansvarar man själv för rapporteringsansvaret

Den som då tänker sig att finna på ett eget råd, utan inblandning av skatterådgivare, har enbart lyckats med att flytta över rapporteringsansvaret på sig själv. Detta innebär att om du inte köper rådet utan kommer på ett eget sätt, har du själv skyldighet att rapportera till Skatteverket vad du gjort. Här riskerar användaren själv att åka på en del av sanktionsavgiften. Detsamma ska gälla om rådgivaren inte omfattas av rapporteringsplikten, till exempel på grund av advokatsekretess eller att praktiken är placerad utanför det område som omfattas av den här informationsskyldigheten.

Att stävja skattefusk är inget dåligt syfte men jag delar inte utredningens uppfattning att förslaget ovan gör just det. Men om målet däremot är att få alla skattskyldiga att enbart söka råd av Skatteverket istället för av en privat aktör är det ett steg i rätt riktning.

Blogg

Hur stor risk tar du i ditt räntesparande?

20 februari · 2019

Risk är ett centralt begrepp när det kommer till att bestämma sig för hur man ska placera sitt sparande, och kopplingen mellan risk och avkastningen känner de flesta till. Den stora frågan brukar då oftast bli ”hur stor andel aktier ska jag våga mig på i mitt sparande?”.

Att aktier kan erbjuda hög avkastning men till en hög risk tror jag de flesta av oss känner till. Men hur är det med risken i ditt räntesparande? Har du koll på den?

Sedan finanskrisen 2008 har vi levt i en lågräntemiljö där vi i vissa länder som Sverige till och med har minusränta. Avkastningen på vårt räntesparande har förstås gått samma väg. Sparkonton, räntefonder och obligationer har gett väldigt lite i avkastning de senaste åren och mycket talar för att de kommer fortsätta med det.

I och med att bankkonton, statsobligationer och andra säkra placeringar i bästa fall gett noll i avkastning så har många sökt sig till andra ränteinvesteringar. Företagsobligationer, preferensaktier och företagsobligationsfonder är några alternativ som snabbt blivit populära placeringar där man i alla fall fått någon avkastning. Men hur riskfyllda är de här placeringarna och kan man likställa en obligationsfond som placerar i statspapper med en som även placerar i företagsobligationer?

Nej, skillnaderna är stora här och jag tror att det finns en risk i att man underskattar den skillnad i risk som man tar när man jagar de där extra procenten i avkastning. Kanske har de senaste årens goda ekonomi gjort att vi tagit lite för lätt på risken i vårt räntesparande? Kom ihåg att det är räntedelen i portföljen som ska stabilisera portföljen framför allt om det skulle börja storma på finansmarknaderna.

Det behöver absolut inte vara fel på vare sig företagsobligationer eller preferensaktier men har risken i ditt räntesparande gått upp kan det vara läge att se över det. Gör en stresstest över din portfölj eller slå en signal till din rådgivare och stäm av att du ligger på rätt risknivå i ditt sparande.

Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta brukar vara en bra regel när det kommer till placeringar.

Blogg

Hur påverkas den svenska ekonomin av en ny regering?

5 februari · 2019

Ingen har lyckats undgå pajkastningen i samband med den svenska regeringsbildningen efter valet, de dagliga rubrikerna om politisk oenighet i Storbritannien, USA och diverse andra länder. Efter förra valet skrev jag att kompromisslösningar och segdragna förhandlingar är en del av priset som vi betalar för demokrati. Det är helt enkelt en del av systemet och trots en viss frustration så känns alternativa system, i alla fall inte för mig, superattraktiva.  

En annan aspekt av det demokratiska systemet, som också är mindre tilltalande, är vad som händer i situationer där alla är missnöjda och att ingen vill ta tag i situationen. I tider av missnöje, splittring och polarisering när behovet av ansvarstagande är som störst så är viljan att ta tag i utmaningarna som minst. Varför? Politiskt självmord är det korta svaret. Om ansvarstagandet enbart innebär nedsida och förutsättningarna för att göra folk nöjda är dåliga så väljer de flesta politiker att snarare ta ett steg tillbaka och hoppas på att någon annan tar smällen. Troligtvis är kön av kandidater till posten som premiärminister i Storbritannien rätt kort just nu och situationen har varit och är liknande i Sverige. Tyvärr påminner det här lite om min 7-åriga sons fotbollslag som helst bara vill spela match när de är säkra på att vinna. Oddsen ska i alla fall vara riktigt fördelaktiga. Efter lite resonerande kan dock min sons fotbollslag, till skillnad från många politiker, se matcherna som utmanande, lärorika och roliga även om oddsen för att lyckas är så där.

Jag har en känsla av att den nya regeringen som nu är på plats kan komma att hamna i denna knepiga situation där ingen riktigt vill ta i vissa frågor på grund av de dåliga förutsättningarna att komma ut lyckosamma. Det är ju ändå val om fyra år igen.

Denna knepiga situation kan vidare göra att flera av de föreslagna förändringarna avseende exempelvis värnskatten, inkomstskatten, skatten på uppskovsbeloppet vid försäljning av bostäder, miljöskatter och infrastrukturinvesteringar blir hängande i luften. I en sådan miljö är det minst sagt utmanande att förutse regeringsbildningens påverkan på svensk ekonomi, samtidigt som planeringen av privatekonomin trasslas till ytterligare. Förutsägbarhet tror jag ofta är viktigare än exakt vad förändringarna består i och i dagens läge skulle jag gärna se lite mer av min sons fotbollslags attityd.    

Kontakta oss