Pensionsmakt i riksdagen
Sveriges demokrati fyller snart 100 år. Det tog tid, och det kom inte av sig själv, men till slut fick vi den. Den är för oss idag självklar och ger oss möjlighet att påverka hur vårt samhälle styrs och utvecklas. Vi står dock inför en ny demokratisk rörelse. Svenska folket har aldrig varit mäktigare än idag, och har aldrig haft så mycket makt att påverka som nu. För i det tysta har en ekonomisk revolution av aldrig tidigare skådat slag ägt rum.
Den ekonomiska makten har i mänsklighetens historia alltid tillhört de få människorna. Möjligen har vi kunnat påverka den via skatter och andra reformer. Men ytterst har lejonparten av den ekonomiska makten tillhört ett fåtal personer. Men, sedan ett drygt decennium tillbaka utgörs den största enskilda maktfaktorn i samhället av summan av det svenska folkets sparkapital.
Totalt har svenska folket drygt 2500 miljarder enbart i sitt pensionskapital. Adderar vi svenskarnas övriga privatsparande i fonder och aktier kan vi konstatera att en betydande del av allt kapital som investeras i bolag i Sverige tillhör ”vanliga” sparare. Som vanligt när saker händer snabbt och gradvis uppmärksammar vi inte förändringen. Därför reflekterar kanske inte de flesta sparare idag över vilken makt deras sparkapital bär med sig, och vilken påverkan det kan användas till att uppnå i samhället.
Vem har egentligen makten?
Ibland debatteras ägandet av börsnoterade bolag och då ses ofta detta sparkapital som ett problem. Svenska folkets sparkapital kallas för det ansiktslösa kapitalet. Det framhålls som viljelöst och kortsiktigt. En del talar med nostalgisk röst om den tid då det fanns ett fåtal tydliga ägare av kött och blod bakom varje företag. Men, nostalgikerna har faktiskt ingen anledning att misströsta. Än.
Svenska folkets kapital och dess tillhörande makt har nämligen hamnat hos ett relativt fåtal professionella förvaltare. Huvuddelen av dem har gått samma ekonomiska utbildning. De är förhållandevis många män och bor i regel i Stockholm. De har fått lära sig att deras jobb innebär att de skall förvalta kapitalet med syfte att maximera aktieägarvärde.
Under senare år har dock frågan om alternativa värden till avkastningsmaximering börjat diskuteras. Hållbarhet har blivit branschens svar på ett grynade intresse hos spararna att driva ägarfrågor. Hållbarhet har på kort tid i princip blivit ett modeord, men vad begreppet hållbarhet egentligen innebär är milt sagt ganska subjektivt och kan tolkas väldigt olika av skilda sparare och förvaltare.
Vad vill svenska sparare stötta?
Tidigare i år lät Söderberg & Partners genomföra en undersökning om svenskarnas syn på hållbart pensionssparande. Undersökningen visade bland annat att mer än varannan svensk, 56 %, tycker att det är viktigt att kunna pensionsspara hållbart. I undersökningen ombads även de tillfrågade att lista vilka hållbara och etiska frågor som de helst vill att deras pensionspengar används till att påverka. Resultatet visar att de tre mest prioriterade frågorna är:
- Investeringar i företag som motverkar barnarbete
- Investeringar i företag som betalar full skatt i Sverige
- Investeringar i företag som främjar jobb i Sverige
Vad prioriterar förvaltarna?
I en nyligen genomförd uppföljande kartläggning och analys av vilka frågor och påverkansdialoger som förvaltare av fonder med ett uttalat hållbarhetsfokus driver, visar det sig att spararnas prioriteringar inte alls representeras proportionerligt. Den fråga som spararna prioriterar högst, att använda sitt kapital till att motverka barnarbete, är en fråga som förvaltarna idag endast viger i genomsnitt åtta procent av sina dialoger och sitt påverkansarbete åt att driva. Gapet mellan spararnas och förvaltarnas syn på att driva och följa upp investeringar i företag som betalar full skatt i Sverige och som främjar jobb i Sverige är ännu större. Förvaltarna lägger sammanlagt fyra procent av sina dialoger och sitt påverkansarbete åt att driva dessa två frågor, och flera av förvaltarna saknar i dagsläget helt representation av dessa frågor i sitt påverkansarbete.
Detta innebär i praktiken att förvaltarna av svenska pensionspengar sammanlagt endast lägger 12 procent av sitt samlade påverkansarbete på att driva det som svenska pensionssparare anser vara de tre viktigaste och mest prioriterade hållbarhetsfrågorna. Vi kan med andra ord konstatera att det finns ett stort gap mellan vilka frågor som svenska pensionssparare vill att deras kapital ska användas till att påverka, och vilka frågor som förvaltarna prioriterar i sitt påverkansarbete.
Låt spararna ge uppdrag till förvaltarna
Låt oss för en stund leka med tanken vad som skulle hända om det fanns förvaltare som bättre tillgodoser spararnas önskan om hur de skall bedriva ägarstyrning. Låt oss se en värld där varje sparare också ger en tydlig instruktion till förvaltaren kring vilka frågor som spararen vill att förvaltaren beaktar i sin ägarstyrning av bolagen. Detta skulle innebära att svenska folket skulle forma skilda kluster där de som tycker lika ger i uppdrag till förvaltarna att bedriva ägarstyrning och påverkan på bolagen i linje med vad de faktiskt vill. Eftersom vi människor har olika uppfattningar skulle det formeras skilda påverkanstyrda ägarkluster. Skilda förvaltare skulle ha olika uppdrag beroende på vilka sparare de jobbade för.
Vad skulle då hända när ett företag vill lägga ned en fabrik i Sverige och flytta den till Kina? 38 procent av svenska folket anser att det kan vara att föredra att bevara jobb i Sverige istället för att endast maximera avkastning, men endast 1% av förvaltarnas tid ägnas idag åt att driva denna fråga. Vad händer med möjligheten att förändra skatteuttag för bolag kontra individbeskattning om företagen slutar att arbeta med att minimera bolagsskatt, utan istället betalar ordinarie bolagsskatt? 39 procent av det svenska folket vill att dessa frågor beaktas i ägarstyrningen.
Vi har inte en färdig modell för hur detta kan bli verklighet, men vi har en stark övertygelse att samma fundament råder i dessa ägarfrågor som gäller för framgången för demokrati och kapitalism. Ju mer ett system bygger på att makten inte centreras utan bryts ned och görs påverkansbar för de många desto större välstånd skapar den över tiden. Mångfald i ägandet över kapitalet kommer att berika oss, och egentligen är det inte särskilt stora reformer eller förändringar i samhället som krävs för att nå dit. Allt vi behöver göra är att skicka ett tydligt ägardirektiv till de som förvaltar alla våra sparpengar. Låt oss aktivera oss som de ägare vi faktiskt är och forma den framtid vi vill ha!
