Privat hälso- och sjukvård är numera en skattepliktig förmån

9 okt. 2018
Sedan den 1 juli 2018 är förmån av fri hälso- och sjukvård inte längre en skattefri, utan istället en skattepliktig förmån som huvudregel.

Undantag från beskattning av sådan förmån görs dock fortsatt för vård och läkemedel för privatanställd som insjuknar i samband med utlandstjänstgöring. Var den anställde emellertid ”sjuk” redan innan utlandsstationeringen, i till exempel i diabetes, är vård och läkemedel utomlands en skattepliktig förmån. För statligt anställda är lagstiftningen mer generös då fri hälso- och sjukvård fortsatt är en skattefri förmån för utlandsstationerad statlig personal, oavsett vid vilken tidpunkt de insjuknade.

Om förmånen tillhandahålls genom försäkring så är förmånens belopp lika med arbetsgivarens kostnad för försäkringen. Detsamma får antas gälla när arbetsgivaren betalar för vården när sådan försäkring saknas.

I och med att förmånen är skattepliktig har den avdragsbegränsning som gällt arbetsgivarens avdragsrätt för kostnaden för sådan förmån slopats.

Nya frågeställningar i och med nya bestämmelser

Fortsatt kommer förmån av företagshälsovård och förebyggande och rehabiliterande behandling vara skattefri. Och det är väl gott så, men i och med att fri hälso- och sjukvård är skattepliktigt kommer helt plötsligt den anställdes sjukvårdsjournal blir föremål för arbetsgivarens granskning. Hur ska arbetsgivaren annars kunna avgöra om behandlingen var för att avhjälpa ett uppkommet sjukdomsfall eller om det var fråga om en förebyggande åtgärd. Och vad gäller förebyggande så torde alla vårdinsatser kunna definieras som förebyggande, att avhjälpa så att det i vart fall inte blir värre. Frågorna om patientsekretess och att modern medicin utgår från att förebygga komplikationer verkar vara något som lagstiftaren inte satt sig in i.

Att ändringen om att beskatta fri hälso- och sjukvård har en ideologisk grund är ingen nyhet, men det gör det inte mindre synd att kasta ut barnet med badvattnet. För, om avsikten med ändringen var att alla ska erbjudas samma vård så kommer ingen erbjudas bättre vård när de redan långa sjukvårdsköerna byggs på med nya vårdsökande. Och det intresse som arbetsgivaren kan antas dela med den anställde, att denne ska bli frisk så snabbt som möjligt för att kunna återgå till arbetet, vägde synbarligen lätt när de ideologiska ståndpunkterna klargjordes.