Skip to main content Skip to main navigation

Budgetpropositionen för 2017

Budgetpropositionen för 2017

21 september · 2016

Den 20 september presenterade regeringen sitt förslag till budgeten för 2017 som bygger på en överenskommelse med Vänsterpartiet. Budgeten innehåller inget nytt i sak utan de olika förslagen till ändringar av skattebestämmelserna har annonserats tidigare.

De principer regeringen anför som vägledande i deras arbete med de olika förslagen är att skatt ska tas ut rättssäkert, reglerna ska vara tydliga utan komplicerade gränsdragningar och beskattning ska ske i så nära anslutning som möjligt till inkomsttillfället med minskade möjligheter till skattekredit.

I propositionen framhålls återkommande att några skattesänkningar är inte aktuellt utan målet är en jämställd budget där skatt tas ut av de med bärkraft för att säkerställa en högre inkomsttillväxt än det nationella genomsnittet för de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst.

Skatteverket som har att administrera förslagen när de trätt i kraft är med på tåget och hade gärna sett att vissa förslag tagits något steg längre med motivet ”förenklingsskäl” och då inte bara för Skatteverket utan även för de skattskyldiga, t ex önskade Skatteverket att beloppsgränsen för reseavdraget skulle höjas från dagens 10 000 kr till 15 000 kr och inte som nu enligt regeringens förslag stannat vid en höjning till 11 000 kr. Ett annat område som omhuldas av förenkling är att det föreslås slopad avdragsrätt för företags representationsutgifter för lunch, middag, mm med undantag för enklare förtäring som inte kan ses som en måltid.

Förslagen i övrigt är bl.a. begränsad uppräkning av skiktgränserna, RUT-avdrag även för reparation av vitvaror och att intäktsräntan på skattekontot sänks (i nuläget innebär förslaget 0 procent).

Hushållen har vidare att räkna med höjd skatt på el och alkohol. En ljusglimt av tveksamt värde är att taket på uppskovsbeloppet vid bostadsbyte föreslås att tas bort tillfälligt.

Ett annat intressant förslag är att arbetsgivare ska lämna kontrolluppgift till Skatteverket löpande, således per utbetalningstillfälle, och inte som nu en gång per år.

Bland övriga åtgärder inom skatteförfarandet kan noteras att regeringen avser att tillsätta en utredning vars syfte är att föreslå åtgärder som stärker skattetilläggets preventiva effekt även möjligheten att införa en skyldighet för skatterådgivare att informera Skatteverket om skatteupplägg ska utredas.

Så sammanfattningsvis kan sägas att budgeten inte bjuder på några betydelsefulla lättnader överhuvudtaget utan fokus är klart uttalat att öka skatteuttaget, minska möjligheten till kredit med skatten samt ordna så att Skatteverket får en förenklad arbetssituation som inte störs av skatterådgivare som hotar den ”svenska modellen”.

ALL MAKT ÅT TENGIL!!! – Vår befriare!!

Blogg

Ny rapporteringsplikt för skatterådgivare

20 februari · 2019

Arbetet med att motverka aggressiv skatteplanering har tagit ytterligare ett steg fram i lagstiftningsprocessen då Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare publicerats. Utredningens förslag innebär att skatterådgivare ska vara skyldiga att informera Skatteverket om vilka råd som lämnats och till vem. I detta blogginlägg går jag igenom vad detta innebär.

De nya bestämmelserna ska enligt förslaget träda i kraft 1 juli 2020, och syftet är att motverka aggressiv skatteplanering men även att stävja skattefusk. Skatteverket ska ha informationen om vilka råd som lämnats och till vem inom 30 dagar från det att rådet lämnades.

Grunden för förslaget är ett direktiv som gäller EU-medlemmar. Direktivet som gäller EU anger enbart att det ska finnas lagstiftning i medlemsländerna att skatteråd som involverar fler än ett EU land ska rapporteras. Det svenska förslaget går ännu längre då man vill att råd som enbart gäller inom Sverige också ska rapporteras.

Rapporteringspliktiga arrangemang

Nu är det inte så att allt som skatterådgivaren säger ska rapporteras utan det är enbart vad utredningen döpt till ”rapporteringspliktiga arrangemang” som Skatteverket ska informeras om. Problemet är dock att begreppet arrangemang är mycket vidsträckt och att det således kommer att ta sin tid och ett otal domstolsprocesser innan begreppet har fått en något fastare form i detta system. Med ”rapporteringspliktiga arrangemang” avser utredningen rådgivning som uppvisar minst ett av flera ”angivna kännetecken”. Exempel på detta är när en inkomst omvandlas från att träffas av mer tyngande beskattning till mindre tyngande, betalningar över nationsgränsen, förekomst av konfidentialitetsvillkor etc.

Vad kommer detta leda till?

Även om det just är arrangemang med vissa kännetecken som ska rapporteras kommer det bli ett nytt lager av kostsam administration för alla skatterådgivare att hantera. Att hoppa över att rapportera torde inte vara något att fundera på då prislistan för försummad rapportering startar på 7 500 kr och stannar vid 500 000 kr per rapporteringsmiss. Med tanke på den höga sanktionsavgiften kommer detta förmodligen leda till att många råd som egentligen inte behöver rapporteras ändå kommer att rapporteras.

Utan skatterådgivare ansvarar man själv för rapporteringsansvaret

Den som då tänker sig att finna på ett eget råd, utan inblandning av skatterådgivare, har enbart lyckats med att flytta över rapporteringsansvaret på sig själv. Detta innebär att om du inte köper rådet utan kommer på ett eget sätt, har du själv skyldighet att rapportera till Skatteverket vad du gjort. Här riskerar användaren själv att åka på en del av sanktionsavgiften. Detsamma ska gälla om rådgivaren inte omfattas av rapporteringsplikten, till exempel på grund av advokatsekretess eller att praktiken är placerad utanför det område som omfattas av den här informationsskyldigheten.

Att stävja skattefusk är inget dåligt syfte men jag delar inte utredningens uppfattning att förslaget ovan gör just det. Men om målet däremot är att få alla skattskyldiga att enbart söka råd av Skatteverket istället för av en privat aktör är det ett steg i rätt riktning.

Blogg

Hur stor risk tar du i ditt räntesparande?

20 februari · 2019

Risk är ett centralt begrepp när det kommer till att bestämma sig för hur man ska placera sitt sparande, och kopplingen mellan risk och avkastningen känner de flesta till. Den stora frågan brukar då oftast bli ”hur stor andel aktier ska jag våga mig på i mitt sparande?”.

Att aktier kan erbjuda hög avkastning men till en hög risk tror jag de flesta av oss känner till. Men hur är det med risken i ditt räntesparande? Har du koll på den?

Sedan finanskrisen 2008 har vi levt i en lågräntemiljö där vi i vissa länder som Sverige till och med har minusränta. Avkastningen på vårt räntesparande har förstås gått samma väg. Sparkonton, räntefonder och obligationer har gett väldigt lite i avkastning de senaste åren och mycket talar för att de kommer fortsätta med det.

I och med att bankkonton, statsobligationer och andra säkra placeringar i bästa fall gett noll i avkastning så har många sökt sig till andra ränteinvesteringar. Företagsobligationer, preferensaktier och företagsobligationsfonder är några alternativ som snabbt blivit populära placeringar där man i alla fall fått någon avkastning. Men hur riskfyllda är de här placeringarna och kan man likställa en obligationsfond som placerar i statspapper med en som även placerar i företagsobligationer?

Nej, skillnaderna är stora här och jag tror att det finns en risk i att man underskattar den skillnad i risk som man tar när man jagar de där extra procenten i avkastning. Kanske har de senaste årens goda ekonomi gjort att vi tagit lite för lätt på risken i vårt räntesparande? Kom ihåg att det är räntedelen i portföljen som ska stabilisera portföljen framför allt om det skulle börja storma på finansmarknaderna.

Det behöver absolut inte vara fel på vare sig företagsobligationer eller preferensaktier men har risken i ditt räntesparande gått upp kan det vara läge att se över det. Gör en stresstest över din portfölj eller slå en signal till din rådgivare och stäm av att du ligger på rätt risknivå i ditt sparande.

Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta brukar vara en bra regel när det kommer till placeringar.

Blogg

Hur påverkas den svenska ekonomin av en ny regering?

5 februari · 2019

Ingen har lyckats undgå pajkastningen i samband med den svenska regeringsbildningen efter valet, de dagliga rubrikerna om politisk oenighet i Storbritannien, USA och diverse andra länder. Efter förra valet skrev jag att kompromisslösningar och segdragna förhandlingar är en del av priset som vi betalar för demokrati. Det är helt enkelt en del av systemet och trots en viss frustration så känns alternativa system, i alla fall inte för mig, superattraktiva.  

En annan aspekt av det demokratiska systemet, som också är mindre tilltalande, är vad som händer i situationer där alla är missnöjda och att ingen vill ta tag i situationen. I tider av missnöje, splittring och polarisering när behovet av ansvarstagande är som störst så är viljan att ta tag i utmaningarna som minst. Varför? Politiskt självmord är det korta svaret. Om ansvarstagandet enbart innebär nedsida och förutsättningarna för att göra folk nöjda är dåliga så väljer de flesta politiker att snarare ta ett steg tillbaka och hoppas på att någon annan tar smällen. Troligtvis är kön av kandidater till posten som premiärminister i Storbritannien rätt kort just nu och situationen har varit och är liknande i Sverige. Tyvärr påminner det här lite om min 7-åriga sons fotbollslag som helst bara vill spela match när de är säkra på att vinna. Oddsen ska i alla fall vara riktigt fördelaktiga. Efter lite resonerande kan dock min sons fotbollslag, till skillnad från många politiker, se matcherna som utmanande, lärorika och roliga även om oddsen för att lyckas är så där.

Jag har en känsla av att den nya regeringen som nu är på plats kan komma att hamna i denna knepiga situation där ingen riktigt vill ta i vissa frågor på grund av de dåliga förutsättningarna att komma ut lyckosamma. Det är ju ändå val om fyra år igen.

Denna knepiga situation kan vidare göra att flera av de föreslagna förändringarna avseende exempelvis värnskatten, inkomstskatten, skatten på uppskovsbeloppet vid försäljning av bostäder, miljöskatter och infrastrukturinvesteringar blir hängande i luften. I en sådan miljö är det minst sagt utmanande att förutse regeringsbildningens påverkan på svensk ekonomi, samtidigt som planeringen av privatekonomin trasslas till ytterligare. Förutsägbarhet tror jag ofta är viktigare än exakt vad förändringarna består i och i dagens läge skulle jag gärna se lite mer av min sons fotbollslags attityd.    

Kontakta oss