Skip to main content Skip to main navigation

Filosofi och hållbara investeringar!

Filosofi och hållbara investeringar!

15 mars · 2016

De produktkategorier som vi analyserar till vardags ansvarar för förvaltningen av väldigt mycket pengar. Livbolagen som täcks av analysen förvaltar ungefär 2000 mdr kr och fondförsäkringsbolagen i analysen har ungefär 900 mdr kr under förvaltning. Bland de fondbolag som utvärderas ingår ett par internationella jättar – tillsammans förvaltar de motsvarande 130 000 mdr kr. Pengar är makt brukar vi säga, och att om vi får finansbranschen att börja agera hållbart, det är först då vi kan komma någonstans! Eller för att citera Pippi, ”är man väldigt stark måste man vara väldigt snäll”.

Men det är faktiskt inte så enkelt som det kan låta. För hur ska finansbranschen agera för att bidra till en hållbarare värld? Jonas Nilsson och Joakim Sandberg på Handelshögskolan i Göteborg frågade sparare hur effektiva de trodde att olika strategier för etiska investeringar var. De popläraste strategierna, alltså vad sparare tror är bra, är att man ska undvika att investera i oetiska bolag och investera i etiska bolag, och även hänga ut oetiska bolag i media (Sandberg, J & Nilsson, J (2015) Do ethical investors want purity or effectiveness?).

Det är det här som är det stora dilemmat. Ska vi göra produkter som kunder vill ha, eller ska vi skapa och förespråka finansiella produkter som faktiskt ger effekt?

Ta till exempel avyttringar av kol- och oljeinnehav, som har varit en stor trend på sistonde. Inom kol har vi av olika anledningar sett priset på tillgångar sjunka kraftigt. Samtidigt har flera stora transaktioner skett. Köparna har varit kortsiktiga hedgefonder och private equity-fonder (E&Y, Mergers, acquisitions and capital raising in mining and metals: 2014 trends, 2015 outlook (2015)). Det är det här som är baksidan av exkluderingsstrategier. Om exkluderingsstrategierna”fungerar”, pressar de ned priset på tillgången relativt förväntat kassaflöde, och gör investeringen till en attraktiv källa till energi att bygga sin verksamhet kring. Det är kanske inte riktigt vad ansvarsfulla ägare vill åstadkomma!

Om vi tar en snabb lektion i filosofi är det här den klassiska motsättningen mellan deontologi och konsekventialism. Deontologin menar att det finns rätt och fel och en handling har ett inneboende värde som avgörs genom att se på kopplingen till en etisk norm. Det är fel att ljuga, punkt slut. Det är fel att tjäna pengar på kolkraft. Effekten av att sälja innehavet har inte någon betydelse för en deontolog.

Men konsekventialister håller inte med. De menar att det är effekten av en handling som avgör om den är etisk eller oetisk. Alltså, en vit lögn om kollegans nya frisyr är etiskt rättfärdigad eftersom effekten av att säga som det är, inte är bra. Om det är större sannolikhet att kolkraftverken investerar i renare produktionsanläggningar genom att vi är kvar som ansvarsfulla ägare får vi leva med att ha den här lite jobbiga ägandekopplingen till bolaget.

Om du har läst min blogg förut förstår du säkert vilket lag jag håller på, men man kan också se det såhär. Om grunden till hållbarhetsanalyserna är att få pengarna att styra, eller ”är man väldigt stark måste man vara väldigt snäll”-tanken, måste vi utgå från att vi vill ha en reell effekt av det vi gör. Genom att avinvestera i icke hållbara eller icke etiska bolag klipper vi våra egna band till själva bolaget, och deontologiskt gör vi rätt. Att de ohållbara handlingarna fortsätter spelar ingen roll. Men genom att avinvestera släpper vi även makten som vi kan ha över hållbara investeringar, alltså konsekventialistiskt gör vi fel.

Om du håller med mig om att finansbranschen inte borde fokusera på avyttringar utan ansvarsfullt ägande eller påverkansarbete. Men hur ska vi identifiera vem som är bra på det och vem som inte är bra på det? Det finns inget enkelt sätt att identifiera vem som faktiskt skapar vilken påverkan, mycket talar för att påverkansarbete är effektivast i samarbete mellan olika aktörer. Alltså, vi vill egentligen inte hitta ”vem” som ska ta åt sig äran för en förbättring, utan vi vill identifiera vilka förvaltare som är seriösa i sitt hållbarhetsarbete och verkligen sätter press på bolagen de äger. Och nu kommer vi till pudelns kärna, anledningen till att jag gjorde den filosofiska utläggningen.

Det är här vår analysmetod skiljer sig från andra hållbarhetsanalyser, som helt enkelt bedömer innehaven i olika portföljer. Vi anser att det inte går att bedöma hållbarhet genom att analysera vilka tillgångar respektive produkt har investerat i, eftersom vi inte kan avgöra huruvida en förvaltare som har ett oetiskt innehav har det för att hen inte bryr sig, eller om hen arbetar aktivt som ansvarsfull ägare. Lösningen vi kom fram till var att göra jämförande analyser av det bakomliggande hållbarhetsarbetet i respektive sparprodukt. Vi identifierade bedömningsområden (”perspektiv”) inom respektive produkttyp som konsekventialistiskt bedöms vara viktiga. På svenska, vilka faktorer som var de viktigaste och tydligaste skillnaderna i hållbarhetsarbete mellan de olika bolagen. Livbolag har andra förutsättningar för att arbeta hållbart, än fondförsäkringar, liksom enskilda fonder. Genom att göra jämförande analyser där de som ligger i framkant blir gröna och de som är eftersläntrare blir röda skapas hela tiden incitament för produkterna och bolagen att förbättra sig. Mer om hållbarhetsanalyserna för respektive produkttyp kan ni läsa om i mina tidigare bloggar.

 

Blogg

Ny rapporteringsplikt för skatterådgivare

20 februari · 2019

Arbetet med att motverka aggressiv skatteplanering har tagit ytterligare ett steg fram i lagstiftningsprocessen då Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare publicerats. Utredningens förslag innebär att skatterådgivare ska vara skyldiga att informera Skatteverket om vilka råd som lämnats och till vem. I detta blogginlägg går jag igenom vad detta innebär.

De nya bestämmelserna ska enligt förslaget träda i kraft 1 juli 2020, och syftet är att motverka aggressiv skatteplanering men även att stävja skattefusk. Skatteverket ska ha informationen om vilka råd som lämnats och till vem inom 30 dagar från det att rådet lämnades.

Grunden för förslaget är ett direktiv som gäller EU-medlemmar. Direktivet som gäller EU anger enbart att det ska finnas lagstiftning i medlemsländerna att skatteråd som involverar fler än ett EU land ska rapporteras. Det svenska förslaget går ännu längre då man vill att råd som enbart gäller inom Sverige också ska rapporteras.

Rapporteringspliktiga arrangemang

Nu är det inte så att allt som skatterådgivaren säger ska rapporteras utan det är enbart vad utredningen döpt till ”rapporteringspliktiga arrangemang” som Skatteverket ska informeras om. Problemet är dock att begreppet arrangemang är mycket vidsträckt och att det således kommer att ta sin tid och ett otal domstolsprocesser innan begreppet har fått en något fastare form i detta system. Med ”rapporteringspliktiga arrangemang” avser utredningen rådgivning som uppvisar minst ett av flera ”angivna kännetecken”. Exempel på detta är när en inkomst omvandlas från att träffas av mer tyngande beskattning till mindre tyngande, betalningar över nationsgränsen, förekomst av konfidentialitetsvillkor etc.

Vad kommer detta leda till?

Även om det just är arrangemang med vissa kännetecken som ska rapporteras kommer det bli ett nytt lager av kostsam administration för alla skatterådgivare att hantera. Att hoppa över att rapportera torde inte vara något att fundera på då prislistan för försummad rapportering startar på 7 500 kr och stannar vid 500 000 kr per rapporteringsmiss. Med tanke på den höga sanktionsavgiften kommer detta förmodligen leda till att många råd som egentligen inte behöver rapporteras ändå kommer att rapporteras.

Utan skatterådgivare ansvarar man själv för rapporteringsansvaret

Den som då tänker sig att finna på ett eget råd, utan inblandning av skatterådgivare, har enbart lyckats med att flytta över rapporteringsansvaret på sig själv. Detta innebär att om du inte köper rådet utan kommer på ett eget sätt, har du själv skyldighet att rapportera till Skatteverket vad du gjort. Här riskerar användaren själv att åka på en del av sanktionsavgiften. Detsamma ska gälla om rådgivaren inte omfattas av rapporteringsplikten, till exempel på grund av advokatsekretess eller att praktiken är placerad utanför det område som omfattas av den här informationsskyldigheten.

Att stävja skattefusk är inget dåligt syfte men jag delar inte utredningens uppfattning att förslaget ovan gör just det. Men om målet däremot är att få alla skattskyldiga att enbart söka råd av Skatteverket istället för av en privat aktör är det ett steg i rätt riktning.

Blogg

Hur stor risk tar du i ditt räntesparande?

20 februari · 2019

Risk är ett centralt begrepp när det kommer till att bestämma sig för hur man ska placera sitt sparande, och kopplingen mellan risk och avkastningen känner de flesta till. Den stora frågan brukar då oftast bli ”hur stor andel aktier ska jag våga mig på i mitt sparande?”.

Att aktier kan erbjuda hög avkastning men till en hög risk tror jag de flesta av oss känner till. Men hur är det med risken i ditt räntesparande? Har du koll på den?

Sedan finanskrisen 2008 har vi levt i en lågräntemiljö där vi i vissa länder som Sverige till och med har minusränta. Avkastningen på vårt räntesparande har förstås gått samma väg. Sparkonton, räntefonder och obligationer har gett väldigt lite i avkastning de senaste åren och mycket talar för att de kommer fortsätta med det.

I och med att bankkonton, statsobligationer och andra säkra placeringar i bästa fall gett noll i avkastning så har många sökt sig till andra ränteinvesteringar. Företagsobligationer, preferensaktier och företagsobligationsfonder är några alternativ som snabbt blivit populära placeringar där man i alla fall fått någon avkastning. Men hur riskfyllda är de här placeringarna och kan man likställa en obligationsfond som placerar i statspapper med en som även placerar i företagsobligationer?

Nej, skillnaderna är stora här och jag tror att det finns en risk i att man underskattar den skillnad i risk som man tar när man jagar de där extra procenten i avkastning. Kanske har de senaste årens goda ekonomi gjort att vi tagit lite för lätt på risken i vårt räntesparande? Kom ihåg att det är räntedelen i portföljen som ska stabilisera portföljen framför allt om det skulle börja storma på finansmarknaderna.

Det behöver absolut inte vara fel på vare sig företagsobligationer eller preferensaktier men har risken i ditt räntesparande gått upp kan det vara läge att se över det. Gör en stresstest över din portfölj eller slå en signal till din rådgivare och stäm av att du ligger på rätt risknivå i ditt sparande.

Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta brukar vara en bra regel när det kommer till placeringar.

Blogg

Hur påverkas den svenska ekonomin av en ny regering?

5 februari · 2019

Ingen har lyckats undgå pajkastningen i samband med den svenska regeringsbildningen efter valet, de dagliga rubrikerna om politisk oenighet i Storbritannien, USA och diverse andra länder. Efter förra valet skrev jag att kompromisslösningar och segdragna förhandlingar är en del av priset som vi betalar för demokrati. Det är helt enkelt en del av systemet och trots en viss frustration så känns alternativa system, i alla fall inte för mig, superattraktiva.  

En annan aspekt av det demokratiska systemet, som också är mindre tilltalande, är vad som händer i situationer där alla är missnöjda och att ingen vill ta tag i situationen. I tider av missnöje, splittring och polarisering när behovet av ansvarstagande är som störst så är viljan att ta tag i utmaningarna som minst. Varför? Politiskt självmord är det korta svaret. Om ansvarstagandet enbart innebär nedsida och förutsättningarna för att göra folk nöjda är dåliga så väljer de flesta politiker att snarare ta ett steg tillbaka och hoppas på att någon annan tar smällen. Troligtvis är kön av kandidater till posten som premiärminister i Storbritannien rätt kort just nu och situationen har varit och är liknande i Sverige. Tyvärr påminner det här lite om min 7-åriga sons fotbollslag som helst bara vill spela match när de är säkra på att vinna. Oddsen ska i alla fall vara riktigt fördelaktiga. Efter lite resonerande kan dock min sons fotbollslag, till skillnad från många politiker, se matcherna som utmanande, lärorika och roliga även om oddsen för att lyckas är så där.

Jag har en känsla av att den nya regeringen som nu är på plats kan komma att hamna i denna knepiga situation där ingen riktigt vill ta i vissa frågor på grund av de dåliga förutsättningarna att komma ut lyckosamma. Det är ju ändå val om fyra år igen.

Denna knepiga situation kan vidare göra att flera av de föreslagna förändringarna avseende exempelvis värnskatten, inkomstskatten, skatten på uppskovsbeloppet vid försäljning av bostäder, miljöskatter och infrastrukturinvesteringar blir hängande i luften. I en sådan miljö är det minst sagt utmanande att förutse regeringsbildningens påverkan på svensk ekonomi, samtidigt som planeringen av privatekonomin trasslas till ytterligare. Förutsägbarhet tror jag ofta är viktigare än exakt vad förändringarna består i och i dagens läge skulle jag gärna se lite mer av min sons fotbollslags attityd.    

Kontakta oss