Skip to main content Skip to main navigation

Giftermålet – mycket romantik, men mest juridik!

Giftermålet – mycket romantik, men mest juridik!

9 juni · 2015

Våren och sommaren är tiden på året då flest väljer att gifta sig. Speciellt pingstafton är en väldigt populär dag att gifta sig på. Inom kyrkan är pingstafton symbol för hänryckningens tid och kyrkans födelsedag, vilket inbjuder till de vita klänningarnas dans och som har gjort pingstafton till en stor vigsel dag.

Som jurist så är vigsel och ingående av äktenskap väldigt långt ifrån vad som händer i kyrkan när ett par väljer att gifta sig. Mina kunder frågar mig ibland om jag rekommenderar att de ska gifta sig? Och jag brukar svara att jag lägger mig inte i om man gifter sig ur ett romantiskt perspektiv, men, ur ett juridiskt perspektiv så innebär det en hel del viktiga åtaganden mellan makarna som kan vara ett stort skydd.

Jag tänkte därför att i denna blogg, lite kort och inom två utvalda områden, beskriva skillnaderna mellan att vara gift eller leva som sambo (som får ses som det andra alternativet när man lever i partnerskap och inte gifter sig).

1. Det ekonomiska perspektivet

Jag brukar försöka beskriva juridiken så pedagogiskt som det bara är möjligt för mina kunder. När det gäller det ekonomiska, och skillnaden mellan att vara gift och sambo, så brukar jag beskriva det så här.

När man gifter sig är det som att man ställer en stor skål på mitten av bordet mellan makarna. Från att man säger ”ja” till varandra så är det som att alla ens tillgångar, oavsett om det är pengar, bilar, båtar eller hus,  läggs i denna stora skål. Den make som lägger något i skålen har fortfarande sitt namn på saken som läggs i, så det blir inget samägande för den andra maken. Men, det som skålen symboliserar är att allt som ligger i skålen kommer att delas på mitten vid en eventuell framtida bodelning som sker om makarna väljer att skilja sig, eller om den ena maken avlider.

Om en make inte vill lägga något i skålen, antingen en specifik sak eller ingen av sina tillgångar, så måste makarna upprätta ett äktenskapsförord där man skriver att egendomen (specifik eller generella termer) är den makens enskilda egendom. Mer om detta kan ni läsa här.

Som sambos, så är skillnaden att skålen som ställs på bordet när man blir sambo (d.v.s. när man flyttar ihop) är mycket mindre och innehåller endast den gemensamma bostaden och bohaget, med det än mer inskränkande villkoret att bostaden eller bohaget måste ha köpts för att vara avsedd för gemensamt bruk. Ett hus som en sambo hade sedan innan relationen inleddes, och som den andra sambon senare flyttar in i, är således inte en bostad som hamnar i den gemensamma skålen.

Om sambo vill se till att bostad eller något från bohaget, inte hamnar i den gemensamma skålen, måste samborna upprätta ett samboavtal där man avtalar bort sambolagen och den gemensamma skålen.

2. Det arvsrättsliga perspektivet

Efterlevande make erhåller all kvarlåtenskap från den avlidne maken, står det i lagboken. Det innebär således att om ens make avlider så har man som gift rätt till hela arvet efter den avlidne maken. Gemensamma barn till de gifta makarna måste därför vänta på sitt arv tills de båda makarna avlidit. En lag som riktar sig mot att ett hem inte ska upplösas vid en makes bortgång.

Det undantaget som finns för detta är när makarna har särkullbarn (barn som inte är gemensamma för båda makarna). Då har särkullbarnen rätt att få ut sin del av arvet direkt när föräldern avlider. Om så är fallet rekommenderar vi alltid att makarna upprättar testamente.

Som sambo finns det aldrig någon rätt för den efterlevande sambon att ta del av arvet efter den avlidne sambon, vilket kan innebära stora ekonomiska bekymmer för den efterlevande sambon. Om samborna har barn så kommer barnet att erhålla hela arvet som sätts under överförmyndarkontroll vilket gör att den efterlevande sambon inte kan ha hand om hushållsekonomin fritt.

Detta leder självklart till komplikationer och är den ytterst största nackdelen för sambos med gemensamma barn att de inte är gifta med varandra. Hade de varit gifta med varandra i ett sådant skede så hade de åtnjutit full arvsrätt och varit helt skyddade gentemot varandras bortgång.

Vi rekommenderar därför alla sambor att skriva testamente, om de inte vill gifta sig. Det går inte att uppnå full arvsrätt för den efterlevande sambon om det finns barn eftersom de har rätt till sin laglott (halva arvet) men man kan komma en bit på vägen.

Så, om ni står inför att gifta er, eller funderar på att aldrig någonsin gifta er, eller gifta sig igen, så är det åtminstone inget som hindrar att se till att man vet vilka juridiska rättigheter och skyldigheter det åvilar det val av partnerskap man lever i.

Om ni vill ha hjälp med att fördjupa er mer i ovan frågeställningar och situationer och se till att få handlingar på plats, tveka inte att höra av er. Jag och mina kollegor hjälper er gärna!

Blogg

Ny rapporteringsplikt för skatterådgivare

20 februari · 2019

Arbetet med att motverka aggressiv skatteplanering har tagit ytterligare ett steg fram i lagstiftningsprocessen då Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare publicerats. Utredningens förslag innebär att skatterådgivare ska vara skyldiga att informera Skatteverket om vilka råd som lämnats och till vem. I detta blogginlägg går jag igenom vad detta innebär.

De nya bestämmelserna ska enligt förslaget träda i kraft 1 juli 2020, och syftet är att motverka aggressiv skatteplanering men även att stävja skattefusk. Skatteverket ska ha informationen om vilka råd som lämnats och till vem inom 30 dagar från det att rådet lämnades.

Grunden för förslaget är ett direktiv som gäller EU-medlemmar. Direktivet som gäller EU anger enbart att det ska finnas lagstiftning i medlemsländerna att skatteråd som involverar fler än ett EU land ska rapporteras. Det svenska förslaget går ännu längre då man vill att råd som enbart gäller inom Sverige också ska rapporteras.

Rapporteringspliktiga arrangemang

Nu är det inte så att allt som skatterådgivaren säger ska rapporteras utan det är enbart vad utredningen döpt till ”rapporteringspliktiga arrangemang” som Skatteverket ska informeras om. Problemet är dock att begreppet arrangemang är mycket vidsträckt och att det således kommer att ta sin tid och ett otal domstolsprocesser innan begreppet har fått en något fastare form i detta system. Med ”rapporteringspliktiga arrangemang” avser utredningen rådgivning som uppvisar minst ett av flera ”angivna kännetecken”. Exempel på detta är när en inkomst omvandlas från att träffas av mer tyngande beskattning till mindre tyngande, betalningar över nationsgränsen, förekomst av konfidentialitetsvillkor etc.

Vad kommer detta leda till?

Även om det just är arrangemang med vissa kännetecken som ska rapporteras kommer det bli ett nytt lager av kostsam administration för alla skatterådgivare att hantera. Att hoppa över att rapportera torde inte vara något att fundera på då prislistan för försummad rapportering startar på 7 500 kr och stannar vid 500 000 kr per rapporteringsmiss. Med tanke på den höga sanktionsavgiften kommer detta förmodligen leda till att många råd som egentligen inte behöver rapporteras ändå kommer att rapporteras.

Utan skatterådgivare ansvarar man själv för rapporteringsansvaret

Den som då tänker sig att finna på ett eget råd, utan inblandning av skatterådgivare, har enbart lyckats med att flytta över rapporteringsansvaret på sig själv. Detta innebär att om du inte köper rådet utan kommer på ett eget sätt, har du själv skyldighet att rapportera till Skatteverket vad du gjort. Här riskerar användaren själv att åka på en del av sanktionsavgiften. Detsamma ska gälla om rådgivaren inte omfattas av rapporteringsplikten, till exempel på grund av advokatsekretess eller att praktiken är placerad utanför det område som omfattas av den här informationsskyldigheten.

Att stävja skattefusk är inget dåligt syfte men jag delar inte utredningens uppfattning att förslaget ovan gör just det. Men om målet däremot är att få alla skattskyldiga att enbart söka råd av Skatteverket istället för av en privat aktör är det ett steg i rätt riktning.

Blogg

Hur stor risk tar du i ditt räntesparande?

20 februari · 2019

Risk är ett centralt begrepp när det kommer till att bestämma sig för hur man ska placera sitt sparande, och kopplingen mellan risk och avkastningen känner de flesta till. Den stora frågan brukar då oftast bli ”hur stor andel aktier ska jag våga mig på i mitt sparande?”.

Att aktier kan erbjuda hög avkastning men till en hög risk tror jag de flesta av oss känner till. Men hur är det med risken i ditt räntesparande? Har du koll på den?

Sedan finanskrisen 2008 har vi levt i en lågräntemiljö där vi i vissa länder som Sverige till och med har minusränta. Avkastningen på vårt räntesparande har förstås gått samma väg. Sparkonton, räntefonder och obligationer har gett väldigt lite i avkastning de senaste åren och mycket talar för att de kommer fortsätta med det.

I och med att bankkonton, statsobligationer och andra säkra placeringar i bästa fall gett noll i avkastning så har många sökt sig till andra ränteinvesteringar. Företagsobligationer, preferensaktier och företagsobligationsfonder är några alternativ som snabbt blivit populära placeringar där man i alla fall fått någon avkastning. Men hur riskfyllda är de här placeringarna och kan man likställa en obligationsfond som placerar i statspapper med en som även placerar i företagsobligationer?

Nej, skillnaderna är stora här och jag tror att det finns en risk i att man underskattar den skillnad i risk som man tar när man jagar de där extra procenten i avkastning. Kanske har de senaste årens goda ekonomi gjort att vi tagit lite för lätt på risken i vårt räntesparande? Kom ihåg att det är räntedelen i portföljen som ska stabilisera portföljen framför allt om det skulle börja storma på finansmarknaderna.

Det behöver absolut inte vara fel på vare sig företagsobligationer eller preferensaktier men har risken i ditt räntesparande gått upp kan det vara läge att se över det. Gör en stresstest över din portfölj eller slå en signal till din rådgivare och stäm av att du ligger på rätt risknivå i ditt sparande.

Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta brukar vara en bra regel när det kommer till placeringar.

Blogg

Hur påverkas den svenska ekonomin av en ny regering?

5 februari · 2019

Ingen har lyckats undgå pajkastningen i samband med den svenska regeringsbildningen efter valet, de dagliga rubrikerna om politisk oenighet i Storbritannien, USA och diverse andra länder. Efter förra valet skrev jag att kompromisslösningar och segdragna förhandlingar är en del av priset som vi betalar för demokrati. Det är helt enkelt en del av systemet och trots en viss frustration så känns alternativa system, i alla fall inte för mig, superattraktiva.  

En annan aspekt av det demokratiska systemet, som också är mindre tilltalande, är vad som händer i situationer där alla är missnöjda och att ingen vill ta tag i situationen. I tider av missnöje, splittring och polarisering när behovet av ansvarstagande är som störst så är viljan att ta tag i utmaningarna som minst. Varför? Politiskt självmord är det korta svaret. Om ansvarstagandet enbart innebär nedsida och förutsättningarna för att göra folk nöjda är dåliga så väljer de flesta politiker att snarare ta ett steg tillbaka och hoppas på att någon annan tar smällen. Troligtvis är kön av kandidater till posten som premiärminister i Storbritannien rätt kort just nu och situationen har varit och är liknande i Sverige. Tyvärr påminner det här lite om min 7-åriga sons fotbollslag som helst bara vill spela match när de är säkra på att vinna. Oddsen ska i alla fall vara riktigt fördelaktiga. Efter lite resonerande kan dock min sons fotbollslag, till skillnad från många politiker, se matcherna som utmanande, lärorika och roliga även om oddsen för att lyckas är så där.

Jag har en känsla av att den nya regeringen som nu är på plats kan komma att hamna i denna knepiga situation där ingen riktigt vill ta i vissa frågor på grund av de dåliga förutsättningarna att komma ut lyckosamma. Det är ju ändå val om fyra år igen.

Denna knepiga situation kan vidare göra att flera av de föreslagna förändringarna avseende exempelvis värnskatten, inkomstskatten, skatten på uppskovsbeloppet vid försäljning av bostäder, miljöskatter och infrastrukturinvesteringar blir hängande i luften. I en sådan miljö är det minst sagt utmanande att förutse regeringsbildningens påverkan på svensk ekonomi, samtidigt som planeringen av privatekonomin trasslas till ytterligare. Förutsägbarhet tror jag ofta är viktigare än exakt vad förändringarna består i och i dagens läge skulle jag gärna se lite mer av min sons fotbollslags attityd.    

Kontakta oss