Skip to main content Skip to main navigation

Paradisläckan – Därför tillåts skatteparadisen!

Blogg

Paradisläckan – Därför tillåts skatteparadisen!

14 november · 2017

De så kallade ”Paradise papers” har cirkulerat i svensk och internationell press den senaste veckan och vi har fått information om hur avancerad skatteplanering har skett av så olika individer som Bono och Lewis Hamilton till den brittiska drottningen. Just Storbritannien kommer vi att återkomma till längre fram, men jag tänkte att vi börjar på mer soldränkta breddgrader. 

Apple, världens största bolag med en kassa motsvarande 1 272 stycken Neymar enligt BBC, gjorde enligt de offentliggjorda dokumenten en undersökning under 2014 i syfte att identifiera den mest ”skatteeffektiva” hemvisten. Detta efter att EU fattat misstankar om Apples upplägg på Irland vilket innebar att bolaget bara hade betalat mellan 2–5% skatt på alla intäkter utanför USA. Det är väldigt lågt, men inget olagligt. 

 

Vad har skatteparadisen gemensamt?

En fundering är hur möjligheterna till i princip noll skatt ens kan finnas i vår globaliserade värld? Jag tror att det finns i huvudsak två svar, men innan jag ger er dom tänkte jag att vi skulle jämföra ett urval av dessa skatteparadis. Några snabba slutsatser går att dra direkt vid en snabb blick på dessa länders ekonomier:

  • De är väldigt små i befolkning och inget land har fler invånare än exempelvis Nacka kommun.
  • De har en hög till väldigt hög levnadsstandard mätt som BNP/capita. I flera fall betydligt högre än standarden i Sverige.
  • De är väldigt orienterade mot servicesektorn som andel av BNP. 

 

Land Invånare BNP/capita (USD) Största sektor (andel av BNP)
Bermuda 70 864 85 700 Services (93%)
British Virgin Islands 35 015 42 300 Services (88%)
Cayman Islands 58 441 42 898 Services (91%)
Guernsey 66 502 52 104 Services (87%)
Jersey 98 840 51 396 Services (96%)
Isle of Man 88 815 83 635 Services (86%)
Genomsnitt 69 746 59 672 90%
Sverige 9 960 487 49 800 Services (65%)

Enligt uppgift är enbart Cayman-öarna hemvist åt ca 300 banker, 800 försäkringsbolag och ca 10 000 fondbolag. På Bermuda uppskattas finansiella tjänster utgöra ca 85% av BNP även om tiderna är något sämre efter finanskrisen 2008. BNP/capita på Bermuda är dock den fjärde högsta i världen och mer än dubbelt så hög som i USA. På Guernsey och Jersey, som är självständiga, men fortfarande nära kopplade till Storbritannien utgörs intäkterna till ca 50% av finansiella tjänster och stora delar av befolkningen arbetar inom industrin. Trots att det från många håll har höjts röster i Storbritannien om orimligheten med dessa skatteparadis så vägrar premiärministern Theresa May att lova åtgärder för bättre transparens eller ett register över ägandeskap utomlands.

 

”Corbyn on Paradise Papers: leaks show 'one rule for rich and another for rest”

 

”Dom smiter med allt mitt guld!”

Så hur kan det finnas möjlighet till i princip noll skatt i vår globaliserade värld? Mina slutsatser hänger till viss del ihop med Theresa May’s hållning. Skatteparadis finns för att de tillåts finnas. Skulle EU, Storbritannien och USA med flera på riktigt vilja stänga ned möjligheten att skatteplanera i diverse skatteparadis så är min känsla att de hade gjort det för länge sen. Svar nummer två är att det från länderna beskrivna ovan finns pyttesmå till noll incitament att inte fortsätta som idag. De lever i de flesta fall glada livet och skulle vara fullständigt galna om de bet av den hand som föder dem. Slutsatsen är också i en vidare bemärkelse att det tvärtom rubriken ovan inte är så att någon smiter med guldet utan tvärtom bara tillämpar de, fullt lagliga, möjligheter som finns att optimera skattesituationen. Allt med lagstiftaren, och politikernas, goda minne.

 

Källor:

Central Intellegens Agency - The world factbook 20171114

BBC - Paradise Papers: Apple's secret tax bolthole revealed 20171106

The Guardian - Corbyn on Paradise Papers: leaks show "one rule for rich and another for rest" 20171106

The Guardian - Paradise Papers: Theresa May refuses to promise register of offshore trusts 20171106

Blogg

Kan sparpengar få färre barn att arbeta?

18 april · 2019

Barnarbete är den absolut viktigaste hållbarhetsfrågan. I alla fall enligt två opinionsundersökningar riktade mot svenska sparare som vi gjorde i samband med projektet Pensionsmakt. Det är få saker som berör svenska folket så mycket som barn som behöver arbeta, och som arbetar i farliga jobb.

Man kan lätt få intrycket att barnarbete är något ovanligt. Att det förekommer i några få oetiska bolag som har fattat ett medvetet beslut att bedriva affärer på bekostnad av barn. I verkligheten arbetar 10% av alla barn i åldrarna 5 – 17 år, eller över 150 miljoner av världens barn. Hälften av dessa, 73 miljoner barn, arbetar i vad som kallas farligt arbete[1]. Majoriteten av dessa barn bor i Afrika eller Asien, men det finns barnarbete överallt.

Hur påverkas barnen?

När barn arbetar vid en för tidig ålder är det skadligt för deras fysiska, sociala, mentala och psykologiska utveckling. Barnen fråntas dessutom möjligheten att få en utbildning. Sannolikheten är hög att de förblir analfabeter och saknar kompetens för att konkurrera om jobb i den moderna ekonomin[2]. Ur ett makroperspektiv utgör barnarbete en grogrund för kronisk fattigdom som sedan ”ärvs” i generationer inom familjer och länder. Detta påverkar även ett lands ekonomi och kan underminera dess möjligheter att uppnå en hållbar utveckling[3].

Vad kan finansmarknaden göra?

Att som förvaltare arbeta mot barnarbete handlar alltså inte om att hitta det bolag eller de enstaka barn som arbetar, och exkludera dessa bolag. Det handlar snarare om att se till sin totala exponering mot risken att barnarbete förekommer, och stärka upp kontroller för att minska förekomsten och förbättra livssituationen för de barn som tvingas arbeta. Som förvaltare handlar det framförallt om att vara aktiv som ägare. Läs mina tidigare bloggar om påverkansarbete. Jämfört med hur många barn som arbetar i världen, ser vi ytterst få fall där bolag uppmärksammats i exempelvis media eller av NGO:er för problem med barnarbete. Som förvaltare går det alltså inte att luta sig tillbaka och säga att man har sålt ut företagen som har rapporterats ha barnarbete för att komma åt detta världsproblem.

I och med att vi ser att barnarbete är den absolut viktigaste frågan inom hållbart sparande bland våra sparare har vi i analysteamet på Söderberg & Partners fördjupat oss i just denna fråga. Bland annat har vi analyserat hur pensionsbolagen använder tjänstepensionskapitalet för att motverka barnarbete, läs mer om det i vår rapport. Ett annat spännande projekt kopplat till barnarbete som vi precis har påbörjat sker inom vår nya förvaltningstjänst Aktiv Påverkan. Där har spararna möjlighet att välja vilka hållbarhetsfrågor som ska prioriteras inom olika påverkansprojekt, och temat för det första projektet är just barnarbete. Vi arbetar just nu för fullt med att analysera vilka bolag vi ska välja ut för att proaktivt börja jobba med i denna fråga. Mer om det inom kort!

[1] ILO (2017). Global estimates of child labour. Results and trends, 2012-2016

[2] Global Compact, https://www.unglobalcompact.org/what-is-gc/mission/principles/principle-5

[3] ILO (2017). Global estimates of child labour. Results and trends, 2012-2016

Blogg

Är utdelning lägre beskattad än lön och har pensionsavsättningen ett värde?

18 april · 2019

Beskattningen av arbetsinkomst omnämns vanemässigt som hög medan kapitalinkomst som t.ex. utdelning ofta anses vara lågt beskattad. Fåmansföretagare har dessutom en uppsättning särskilda skattebestämmelser att ta hänsyn till där viss del av utdelningsinkomst inte beskattas som kapital utan som lön. Ur denna snårskog av bestämmelser för fåmansföretagare har det vuxit fram ett antal tumregler som inte sällan hanteras som absoluta sanningar. Jag ska försöka bena ut dessa ”sanningar” då det börjar närma sig bolagsstämma och beslut om utdelning för många företagare.

En vanlig ”sanningen” är att ägaren istället för lön ska ta utdelning som ryms inom aktiens gränsbelopp* men inte mer. Ett sådant förfarande kan vara rationellt, men långt ifrån en absolut sanning. Om man tar sig tid och räkna på det kan resultatet bli en överraskning.

Innan jag ger mig in på siffrorna och procentsatsernas värld för en jämförelse mellan vad som blir kvar av bolagets resultat efter skatter och avgifter måste jag redogöra för utgångspunkterna i mitt resonemang. Mitt första antagande utgår från att det intressanta är att se är vad som återstår för ägaren att lägga i den privata plånboken för att kunna avgöra vilken typ av utbetalning som är mest lönsam. Min andra utgångspunkt och antagandet i resonemanget är att de arbetsgivaravgifter som betalats på lön har ett värde i form av framtida allmän pension.

*den effektiva skatten på utdelning för mottagaren som ryms inom gränsbeloppet är 20 procent

Hur mycket får man kvar?

Om vi börjar med alternativet att ta utdelning så lämnas utdelning av bolagets beskattade resultat. Bolagsskatten är i år 21,4 procent. Detta innebär att om bolaget har ett resultat på 1 000 kr innan skatt återstår 786 kr efter skatt. Om de 786 kr används till utdelning, och ägarens gränsbelopp (dvs. 20%) rymmer hela utdelningen, får hen kvar 629 kr vilket innebär 62,9 procent att stoppa i plånboken. Förhållandena är de samma oavsett utdelningens storlek, ägarens behållning blir alltså 62,9 procent av bolagets beskattningsbara inkomst så länge utdelningen ryms inom hens gränsbelopp.

Om vi istället räknar på behållningen i procent vid uttag av lön, hur blir det då, bättre eller sämre? Det beror självklart på lönens storlek men det företagaren behåller i relation till arbetsgivarens kostnad ligger mellan 75 och 33 procent. Helt klart avtagande i takt med ökad löneinkomst. I denna beräkning ska tas i beaktande att i de arbetsgivaravgifter som betalas inkluderas en avsättning till den allmänna pensionen med 18,5%, i vart fall på inkomsten upp till 483 000 kr år 2019. Och om vi antar att den framtida pensionen har ett faktiskt värde kan vi göra följande beräkning.

För en person som ännu ej fyllt 65 år, och som är skriven i till exempel Uppsala kommun och inte är medlem i svenska kyrkan hamnar brytpunkten vid en beräknad årslön på 560 000 kr. Upp till den årsinkomsten blir det mer över i plånboken om man tar ut lön än om samma inkomst tagits ut som lågbeskattad utdelning, när även den framtida allmänna pensionen ges ett värde.

Den brytpunkten rör sig upp respektive ned beroende på nivån på den kommunala inkomstskatten, med ett minimumvärde kring 525 tkr för bosatta i Dorotea kommun och ett maxvärde vid 610 tkr för bosatta i Österåkers kommun.

Slutsatsen kring vilket alternativ som ger mest kvar i plånboken beror alltså på den individuella situationen men också att det är många fler parametrar som spelar in utöver det som syns tydligast, vilket i många fall är skatten. Det krävs också ett ställningstagande kring huruvida framtida pension har ett värde eller inte.

Som företagare är det därmed värdefullt att göra en noggrann beräkning innan beslut om utdelningen eller lön tas, och vid behov ta hjälp av en expert, och inte fullt ut luta sig mot de ”sanningar” som florerar.

Har du frågor om skatt, eller är nyfiken på våra beräkningar i exemplet ovan är du välkommen att kontakta oss på skatt.

Kontakt

Blogg

Vad fokuserar marknaden på egentligen?

4 april · 2019

Vi är många som är förvånade över den starka inledningen på börsåret. Världsindex är, mätt i svenska kronor, upp 18 procent trots att många konjunktursignaler fortsatt pekar på en avmattning. Tillväxt- och vinstprognoser revideras alltjämt ner, vilket normalt är negativt för aktiemarknaden. Än mer förvirrande blir det när man ser tillbaka på det senaste året. Från att börsen år 2018 inledningsvis ignorerade sencykliska signaler från konjunkturen noterade plötsligt många index en topp under sommaren och den kraftiga nedgången i slutet på året kom som en överraskning för många, då tidigare säsongsmönster normalt talar för en stark avslutning på året. Summerar vi de senaste kvartalen så kan vi notera att börsen både har backat kraftigt och vänt tillbaka trots att den makroekonomiska utvecklingen pekar på en nedgång för många cykliska ekonomier och sektorer.

Vad är det då som har drivit marknaden?

Nedgången under slutet av förra året byggde till stor del på att marknadsaktörer började se en negativ påverkan från en alltmer åtstramande centralbank i USA. Räntan har höjts i ett antal tillfällen när inflationstendenser har visat sig och balansräkningen har börjat krympa. Denna minskade likviditet som dessa aktioner innebär ledde till en oro för en mindre gynnsam situation för risktillgångar. Federal Reserve (USA:s centralbank) har dock, till skillnad från vissa andra centralbanker, lyckats relativt väl med kommunikationen till marknaden och i takt med att tillväxt- och inflationsförväntningar började falla har man också snabbt kommunicerat en mer försiktig ton där man bland annat inte längre räknar med att höja räntan ytterligare under året. I dagens prissättning är sannolikheten för en första räntesänkning under året nu uppe i hela 70 procent. Är det då positivt att räntan eventuellt sänks? Ja, initialt så framstår naturligtvis aktier som mer attraktiva igen jämfört med räntebärande alternativ. Men historiskt har det faktiskt visat sig att när Federal Reserve avslutar en räntehöjningscykel så minskar också avkastningspotentialen. Dessutom är vår uppfattning att denna vändning i marknadsaktörers syn har skett väl snabbt.

Var står vi idag?

Fokus framöver ligger naturligtvis alltjämt på centralbankernas agerande, men kortsiktigt finns fler intressanta faktorer att hålla koll på. Efter den kraftiga avmattningen för industrikonjunkturen i bland annat Eurozonen och Asien under det senaste halvåret, har vissa indikatorer såsom kinesiskt inköpschefsindex och det tyska IFO-indexet, som mäter det tyska näringslivets affärsklimat, pekat på att vi kan närma oss en stabilisering. Men som tidigare nämnt är kopplingen från börsen till det makroekonomiska läget inte alltid given. De flesta mogna ekonomierna har ett starkt beroende av konsumtion och alltjämt ser vi ett mycket starkt konsumentförtroende. I USA har detta index dock precis börjat vika och exempelvis en försvagad arbets- eller bostadsmarknad skulle snabbt kunna sänka förväntningarna och därmed också konsumtionen. Vår bedömning är att det finns en rad orosmoln kvar, men att vi inte ser en recession i närtid. För att närmare kunna bedöma sannolikheten för detta finns en rad indikatorer att tillgå och i blickfånget under senare tid har den så kallade inverterade räntekurvan varit. Den visar att långa amerikanska statsobligationsräntor nu handlas på samma nivå som den korta räntan. Historiskt har en sådan situation närmast alltid föregått en recession. Det stärker vår syn att vi befinner oss sent i konjunkturcykeln, men vi är också medvetna om att aktiemarknaden kan stärkas en bra bit initialt efter en sådan invertering.

Hur ska man agera?

Ett sencykliskt scenario innebär inte att man bör lämna aktiemarknaden helt, men det kan vara väl värt att se över ens exponering. Givet att en stabilisering i industrin fortsätter kommer mer cykliska ekonomier såsom flertalet tillväxtmarknader potentiellt klara sig bättre. Mattas den amerikanska ekonomin av och Federal Reserve är mer avvaktande med räntehöjningar kan vi också räkna med att dollarn inte stärks i samma takt, vilket även det skulle tala för tillväxtmarknader. Avslutningsvis vill jag därför återgå till det jag började med. Glöm inte bort valutaeffekterna och lyft blicken. Vi i Sverige noterar en stark utveckling på aktiemarknaden idag, men ser vi på världsindex under de senaste tolv månaderna är det, mätt i dollar, närmast oförändrat. Var medveten om att riskerna är höga sent i cykeln och var mer försiktig än under den tidiga expansionsfasen i konjunkturcykeln. Men gå inte ur aktiemarknaden helt för även om avkastningsförväntningarna bör skruvas ned de närmaste åren är aktier på lång sikt en bra investering.

Tycker du detta är intressant och vill veta mer?
Missa inte Veckoanalysen som nu även finns som podd!

Kontakta oss