Skip to main content Skip to main navigation

Pensionsmakt i riksdagen

Pensionsmakt i riksdagen

8 mars · 2018

Idag var jag och min kollega Kajsa Brundin i riksdagen och pratade om en fråga som vi drivit tillsammans i snart ett år. Frågan handlar om att uppmärksamma och kanalisera den makt som svenska pensionssparare har genom sitt sparkapital – det vi kallar Pensionsmakt.

Sveriges demokrati fyller snart 100 år. Det tog tid, och det kom inte av sig själv, men till slut fick vi den. Den är för oss idag självklar och ger oss möjlighet att påverka hur vårt samhälle styrs och utvecklas. Vi står dock inför en ny demokratisk rörelse. Svenska folket har aldrig varit mäktigare än idag, och har aldrig haft så mycket makt att påverka som nu. För i det tysta har en ekonomisk revolution av aldrig tidigare skådat slag ägt rum.

Den ekonomiska makten har i mänsklighetens historia alltid tillhört de få människorna. Möjligen har vi kunnat påverka den via skatter och andra reformer. Men ytterst har lejonparten av den ekonomiska makten tillhört ett fåtal personer. Men, sedan ett drygt decennium tillbaka utgörs den största enskilda maktfaktorn i samhället av summan av det svenska folkets sparkapital. 

Totalt har svenska folket drygt 2500 miljarder enbart i sitt pensionskapital. Adderar vi svenskarnas övriga privatsparande i fonder och aktier kan vi konstatera att en betydande del av allt kapital som investeras i bolag i Sverige tillhör ”vanliga” sparare. Som vanligt när saker händer snabbt och gradvis uppmärksammar vi inte förändringen. Därför reflekterar kanske inte de flesta sparare idag över vilken makt deras sparkapital bär med sig, och vilken påverkan det kan användas till att uppnå i samhället.  

Vem har egentligen makten?

Ibland debatteras ägandet av börsnoterade bolag och då ses ofta detta sparkapital som ett problem. Svenska folkets sparkapital kallas för det ansiktslösa kapitalet. Det framhålls som viljelöst och kortsiktigt. En del talar med nostalgisk röst om den tid då det fanns ett fåtal tydliga ägare av kött och blod bakom varje företag. Men, nostalgikerna har faktiskt ingen anledning att misströsta. Än.

Svenska folkets kapital och dess tillhörande makt har nämligen hamnat hos ett relativt fåtal professionella förvaltare. Huvuddelen av dem har gått samma ekonomiska utbildning. De är förhållandevis många män och bor i regel i Stockholm. De har fått lära sig att deras jobb innebär att de skall förvalta kapitalet med syfte att maximera aktieägarvärde.

Under senare år har dock frågan om alternativa värden till avkastningsmaximering börjat diskuteras. Hållbarhet har blivit branschens svar på ett grynade intresse hos spararna att driva ägarfrågor. Hållbarhet har på kort tid i princip blivit ett modeord, men vad begreppet hållbarhet egentligen innebär är milt sagt ganska subjektivt och kan tolkas väldigt olika av skilda sparare och förvaltare. 

Vad vill svenska sparare stötta?

Tidigare i år lät Söderberg & Partners genomföra en undersökning om svenskarnas syn på hållbart pensionssparande. Undersökningen visade bland annat att mer än varannan svensk, 56 %, tycker att det är viktigt att kunna pensionsspara hållbart. I undersökningen ombads även de tillfrågade att lista vilka hållbara och etiska frågor som de helst vill att deras pensionspengar används till att påverka. Resultatet visar att de tre mest prioriterade frågorna är:

  1. Investeringar i företag som motverkar barnarbete
  2. Investeringar i företag som betalar full skatt i Sverige
  3. Investeringar i företag som främjar jobb i Sverige

Vad prioriterar förvaltarna?

I en nyligen genomförd uppföljande kartläggning och analys av vilka frågor och påverkansdialoger som förvaltare av fonder med ett uttalat hållbarhetsfokus driver, visar det sig att spararnas prioriteringar inte alls representeras proportionerligt. Den fråga som spararna prioriterar högst, att använda sitt kapital till att motverka barnarbete, är en fråga som förvaltarna idag endast viger i genomsnitt åtta procent av sina dialoger och sitt påverkansarbete åt att driva. Gapet mellan spararnas och förvaltarnas syn på att driva och följa upp investeringar i företag som betalar full skatt i Sverige och som främjar jobb i Sverige är ännu större. Förvaltarna lägger sammanlagt fyra procent av sina dialoger och sitt påverkansarbete åt att driva dessa två frågor, och flera av förvaltarna saknar i dagsläget helt representation av dessa frågor i sitt påverkansarbete. 

Detta innebär i praktiken att förvaltarna av svenska pensionspengar sammanlagt endast lägger 12 procent av sitt samlade påverkansarbete på att driva det som svenska pensionssparare anser vara de tre viktigaste och mest prioriterade hållbarhetsfrågorna. Vi kan med andra ord konstatera att det finns ett stort gap mellan vilka frågor som svenska pensionssparare vill att deras kapital ska användas till att påverka, och vilka frågor som förvaltarna prioriterar i sitt påverkansarbete.

Låt spararna ge uppdrag till förvaltarna

Låt oss för en stund leka med tanken vad som skulle hända om det fanns förvaltare som bättre tillgodoser spararnas önskan om hur de skall bedriva ägarstyrning. Låt oss se en värld där varje sparare också ger en tydlig instruktion till förvaltaren kring vilka frågor som spararen vill att förvaltaren beaktar i sin ägarstyrning av bolagen. Detta skulle innebära att svenska folket skulle forma skilda kluster där de som tycker lika ger i uppdrag till förvaltarna att bedriva ägarstyrning och påverkan på bolagen i linje med vad de faktiskt vill. Eftersom vi människor har olika uppfattningar skulle det formeras skilda påverkanstyrda ägarkluster. Skilda förvaltare skulle ha olika uppdrag beroende på vilka sparare de jobbade för.

Vad skulle då hända när ett företag vill lägga ned en fabrik i Sverige och flytta den till Kina?  38 procent av svenska folket anser att det kan vara att föredra att bevara jobb i Sverige istället för att endast maximera avkastning, men endast 1% av förvaltarnas tid ägnas idag åt att driva denna fråga. Vad händer med möjligheten att förändra skatteuttag för bolag kontra individbeskattning om företagen slutar att arbeta med att minimera bolagsskatt, utan istället betalar ordinarie bolagsskatt? 39 procent av det svenska folket vill att dessa frågor beaktas i ägarstyrningen.

Vi har inte en färdig modell för hur detta kan bli verklighet, men vi har en stark övertygelse att samma fundament råder i dessa ägarfrågor som gäller för framgången för demokrati och kapitalism. Ju mer ett system bygger på att makten inte centreras utan bryts ned och görs påverkansbar för de många desto större välstånd skapar den över tiden. Mångfald i ägandet över kapitalet kommer att berika oss, och egentligen är det inte särskilt stora reformer eller förändringar i samhället som krävs för att nå dit. Allt vi behöver göra är att skicka ett tydligt ägardirektiv till de som förvaltar alla våra sparpengar. Låt oss aktivera oss som de ägare vi faktiskt är och forma den framtid vi vill ha!

Blogg

Pratas det hållbarhet på årsstämman?

23 april · 2018

Vi är mitt i säsongen för bolagsstämmor. Röstning och andra aktiviteter i samband med bolagsstämman är det grundläggande lagstadgade inflytandet som aktieägare har. Här finns massor av chanser att påverka och göra sin röst hörd! Pratar vi tillräckligt med hållbarhet på årsstämmorna? I Sverige finns några aktörer som är duktiga på att lyfta fram hållbarhetsfrågor på årsstämman, men det gäller långt ifrån alla.

Hur kan påverkan på bolagsstämman gå till? Bolagsstämman innehåller flera olika delar, av vilka några lämpar sig bra för påverkansarbete.

Frågestund och yttranderätt

Varje aktieägare har frågerätt, det vill säga rätten att ställa en fråga till ledningen eller styrelsen. Styrelsen måste inte besvara frågan om den inte är relevant eller om svaret kan innebära väsentlig skada för bolaget. Frågestunden ligger vanligen efter VD:s genomgång på årsstämman. Att ställa en fråga på en bolagsstämma är en rättighet för varje aktieägare, och det blir på sätt och vis en obligatorisk dialog för bolaget.

Utöver frågestunden kan investeraren också använda bolagsstämman för att framföra åsikter i ärenden som är uppe för beslut, det finns så kallad yttranderätt både för aktieägare och deras biträden.

Röstning

De flesta förslagen på bolagsstämmorna läggs av bolagens styrelse och handlar om andra saker än hållbarhet. Däremot är många styrningsfrågor (”G” i ESG) naturliga delar av årsstämmans dagordning. Exempelvis röstar stämman om ansvarsfrihet för ledning och styrelse, utser nya styrelsemedlemmar och revisorer, styrelsens ersättningspolicy bestäms, och resultat- och balansräkningar fastställs (Lag 2005:551).

Stämman kan också besluta om ändringar i bolagets stadgar och fatta beslut som har med bolagets övergripande verksamhet och strategi att göra. Här behöver en förvaltare en stor ägarpost eller samarbeta med andra för att kunna påverka genom det juridiska ägarinflytandet. I takt med att marknaden ställer krav på att de institutionella ägarna ska rösta i sina innehav och bevaka sina innehav, har ESG-konsulter blivit allt viktigare. Att ta hjälp av en extern konsult är framförallt vanligt när man behöver bevaka många olika marknader eller har ett mycket utspritt ägande.

Aktieägarmotioner

Aktieägare har en formell rättighet (initiativrätt) att få sitt förslag behandlat på bolagsstämman. Denna metod är inte särskilt vanlig i Sverige, trots att bara en enda aktie behövs för att kunna lägga en motion. Inte heller i Europa är aktieägarmotioner särskilt vanligt, trots att det egentligen inte finns några större hinder för att lägga motioner.

Ökat fokus på ägaransvar: Stewardship codes och "Say on pay" 

Bristande intresse för ägarfrågor bland institutionella ägare har pekats ut som en av de bidragande orsakerna till den senaste finanskrisen. Av den anledningen har flera nya lagar tillkommit, och man har utformat rekommendationer för hur institutionella ägare bör hantera och rapportera sitt ägararbete. Exempelvis har flera länder introducerat så kallade Stewardship codes, liksom ”say on pay”.

Stewardship code introducerades i Storbritannien 2010 efter den senaste finanskrisen. De som har skrivit under initiativet ska följa sju principer kring bland annat rapportering, hantering av intressekonflikter, bevakning av innehav, samarbeten med andra ägare och röstning. 2016 hade nästan 200 kapitalförvaltare och ett 90-tal kapitalägare skrivit under Stewardship code.

”Say on pay” innebär att ersättning till styrelse och ledning ska röstas igenom på bolagsstämman. I Sverige är ”say on pay” bindande sedan 2006 både för styrelsen och högsta ledningen i publika aktiebolag.

Ökat ansvarstagande? 

Initiativen har lett till ökad transparens kring ägararbete, men har det lett till ökat ansvarstagande?

Den ekonomiska makten har i mänsklighetens historia alltid tillhört några få privilegierade. Men, sedan en tid tillbaka har sparkapitalet utgjort en allt större maktfaktor. I Sverige utgörs den största enskilda maktfaktorn i samhället av summan av det svenska folkets sparkapital. Som vanligt när saker händer snabbt och gradvis uppmärksammar vi inte förändringen. Därför reflekterar kanske inte de flesta sparare idag över vilken makt deras sparkapital bär med sig, och vilken påverkan det kan användas till att uppnå i samhället.

Vi bevakade nyligen en intressant årsstämma där sparare och kunder uttryckt stor tveksamhet till bankens flytt av huvudkontoret utomlands (se även vår opinionsrapport om Pensionsmakt om sparares önskemål), men där få förvaltare vågade eller ville gå emot styrelsens förslag. Varför? Var det för att man inte höll med spararna? Ansåg man sig veta bättre? Eller hade man inte tillräckligt tydliga direktiv?

 

P.s. Läs mer om påverkansarbete på bolagsstämmor i min bok Spara ansvarsfullt? Den nya, goda kapitalmarknaden. Finns i din nätbokhandel.

 

Blogg

Kan oron i tekniksektorn leda till nästa börskrasch?

19 april · 2018

Samma situation som i slutet på 1990-talet?

Facebookskandalen har lett till att många på senare tid funderat på om det går att lita på teknikjättarna som tar allt större plats i vårt liv. Spridningen av användardata skapar osäkerhet och ett antal större bolag i branschen besitter idag mycket makt genom den information de har tillgång till. För investerare har teknikaktier länge varit gynnsamma och jämfört med många bolag i samband med millennieskiftets teknologibubbla kan vi denna gång inte prata om förhoppningsbolag utan såväl försäljnings-  såsom vinsttillväxten är på många håll god. Vid en direkt jämförelse mellan exempelvis FAANG-bolagen (Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google/Alphabet) och de fem största bolagen i slutet på 1990-talet finns vissa likheter, men också skillnader:

  • De största noterade bolagen i sektorn idag har större kassor och ett starkare kassaflöde
  • Värderingarna är höga, men långt ifrån så höga som de var strax innan teknologibubblan brast
  • Sektorvikten för hela tekniksektorn är nu cirka 25 procent, vilket är något lägre än vid slutet av 1990-talet. Däremot är vinstandelen i relation till de totala vinsterna på börsen nu över 20 procent medan den då var endast cirka 15 procent.

Regleringsbehovet ett orosmoln

Förväntningar om framtida vinster för sektorn idag är naturligtvis höga och sett till ovan liksom de grundläggande bättre förutsättningarna ser vi idag inte samma fara för en bubbla som då. Däremot finns det en rad orosmoln att förhålla sig till som investerare. När branscher växer sig stora uppstår behovet av regleringar och teknik/e-handelssektorn är idag den minst reglerade utav alla sektorer på den amerikanska börsen. Facebookskandalen visar tydligt regleringsbehovet och om vi ser på tidigare stora regelverksförändringar inom exempelvis finans-, bioteknik- och tobakssektorn så har dessa i stor utsträckning lett till kursnedgångar för sektorn. 

 

Dags att se över exponeringen

En stor sektorandel på börsen är dessutom en varningssignal i sig. Oavsett om vi ser på oljebolagen på 1970-talet som stod för närmast 30 procent av börsvärdet eller finansbranschen år 2007 så har andelen så småningom reverserats. I och med att passiva investeringar såsom indexfonder har ökat kraftigt finns det också en stor risk att en lång uppgångsfas kan övergå i en längre nedgångsfas. Tillsammans med en rad andra faktorer, såsom att den amerikanska tekniksektorn är den med störst andel av försäljningen på marknader utanför USA och därmed kan drabbas mer om riskerna för ett handelskrig eskalerar, finner vi därför all anledning att se över sin exponering mot sektorn.


Men hur kan man då skydda sig när sektorn utgör en så pass stor andel av börsvärdet? Ett sätt är naturligtvis att investera enbart i andra sektorer eller i andra typer av enskilda aktier. Ett annat är att placera mer i regioner som har mindre andel teknologibolag. I Europa är exempelvis andelen av ett brett börsindex endast 5 procent.

 

 

 

Ju större fond, desto bättre?

Incitament för att maximera fondförmögenheten

28 mars · 2018

Avgiftsstrukturen i fonder är satt procentuellt, precis som i många andra finansiella instrument. Fördelen med detta är att det är rättvist mot småspararna; genom att betala en procentuell avgift skapar man en jämlik fördelning av de kostnader som fonden har, utifrån hur mycket man som sparare har investerat. Nackdelen och tillika frågan är; vilka incitament skapar detta för fondbolaget?

Frågan kring incitament

Att fonder tar ut en procentuell förvaltningsavgift av fondförmögenheten innebär att ju mer kapital fonden har under förvaltning, desto mer kronor och ören tjänar fondbolaget. Detta innebär att fondbolaget har incitament att fondförmögenheten ska öka, antingen genom att värdet på underliggande innehav ökar eller genom att fonden får mer kapital att förvalta.

Incitamentet att öka värdet på underliggande tillgångar är bra för spararna, däremot är incitamentet att ha en stor fondförmögenhet i sig inte helt okomplicerat. Särskilt inte när det gäller fonder som investerar i mindre och mer illikvida aktier, exempelvis fonder som investerar i små och medelstora bolag. I ett tidigare blogginlägg diskuterar jag problematiken med stora småbolagsfonder. I korta drag: ju större småbolagsfond, desto mer begränsad är förvaltaren.

 

Detta är fondförvaltningsavgiften

Förvaltningsavgiften anges i procent av fondförmögenheten per år, men beräknas vanligtvis dagligen som 1/365-del av denna siffra. Detta för att enbart belasta sparare när de faktiskt är investerade i fonden. Förvaltningsavgiften för en enskild sparare bestäms av hur stor andel av fondförmögenheten spararen äger genom fondandelarna.

 

Är lösningen att stänga fonden?

Om fondbolaget anser att fonden är för stor, det vill säga den har för mycket kapital under förvaltning, så är lösningen ofta att stänga fonden för mer investeringar. På branschspråk brukar man då tala om fonder som är soft-closed och hard-closed. Soft-closed är vanligen när nya sparare inte får investera i fonden, men befintliga sparare får lov att fortsätta investera. Hard-closed är vanligen när alla typer av inflöden i fonden är begränsade.

Tanken med att på ett eller annat sätt begränsa fondens inflöden (och därmed fondförmögenheten) motiveras oftast av att fondbolaget vill värna om avkastningen. Det finns dock visst stöd i forskningen som pekar på att den goda avkastning fonden hade innan man stängde den inte kommer tillbaka bara för att man väljer att stänga fonden under en period.

 

Så värnar man om spararna

Att stänga en fond ger dock ett tydligt signalvärde, nu är fonden för stor för sitt eget bästa. En soft-close eller hard-close är därför sunt, det tyder på att man värnar om spararna och bortser från incitamentet att mer kapital under förvaltning innebär mer intjänade pengar. Alternativet hade varit att fortsätta ta in mer kapital under förvaltning, men med risk för en allt mindre möjlighet att kunna fullfölja sin strategi.

 

 

Kontakta oss