Mycket information är det. Och mer blir det!

Informationsutbyte har tidigare främst förknippats med tillhandahållande av information på begäran, t ex att svenska skatteverket lämnar en begäran om att få information från ett annat land om en bestämd skattskyldig person för beskattningsändamål i Sverige. Detta har även till del uppmärksammats i media och kanske då främst när Schweiz 2011 gick med på att den inhemska banksekretessen inte utgör hinder för utbyte av information med bl a Sverige.

Den typ av informationsutbyte som nu ökar i betydande omfattning är s.k. automatiska informationsutbytet, att information för beskattning överlämnas automatiskt till myndighet i berörd skattskyldigs bosättningsland utan att informationen specifikt efterfrågats (lite som det fungerar med kontrolluppgifter i Sverige, men mellan länder).

Någon enskild förklaring till varför det nu råder en sådan universell konsensus kring att lyfta på sekretessen och byta information om skattskyldiga mellan länder finns inte, men till viss del torde det kunna förklaras av 2008 års finanskris och USA:s bestämda vilja att få insyn i sina medborgares finansiella tillgångar utanför USA.

FATCA

USA:s ambitioner att kartlägga sina skattebetalare har lett till politiska påtryckningar mot internationella banker, men kanske främst till införandet av FATCA-lagen (Foreign Account Tax Compliance Act), som trädde i kraft 2010 i USA. Lagen syftar till att förhindra amerikanska medborgare att kringgå skatt med hjälp av internationella placeringar och depositioner. FATCA har medfört att från och med 1 juli 2014 ska banker och finansiella institut i Sverige fråga nya kunder om de är skattskyldiga i USA och uppgift om sparande ska om så förmedlas till USA via Skatteverket. Banker och finansiella institut i USA ska även de sammanställa information om utländska kunder som vidaresänds till berört land.

EU:s nya handräckningsdirektiv
Men även närmare oss sker förändringar då bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte i EU:s nya handräkningsdirektiv (direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning) trätt i kraft, och med start i år kommer information för 2014 utbytas automatiskt inom EU enligt följande:

1. inkomster från anställning, 
2. styrelsearvoden, 
3. livförsäkringsprodukter som inte rapporteras enligt t ex sparandedirektivet, 
4. pensioner samt 
5. ägande av och inkomster från fast egendom.

Och 2017 kommer även inkomster och tillgångar avseende kapital att omfattas av EU:s nya handräkningsdirektivs bestämmelser om automatiska informationsutbyte.

Sparandedirektivet

Men helt nytt är det inte med automatiskt informationsutbyte inom EU och andra anslutna länder. 2005 trädde det s.k. sparandedirektivet i kraft enligt vilket information om räntesparande i olika former ska utbytas automatiskt mellan anslutna länder, dock att bl a Luxemburg och Schweiz valde en alternativ tillämpningsform och istället för utbyte av information innehöll en EU-skatt på sparandet. Men även sparandedirektivet har nu genomgått en omarbetning för att täppa till de luckor i systemet som uppmärksammats sedan ikraftträdandet.

Från och med 2016 ska rapportering enligt sparandedirektivet ske automatiskt med utgångspunkt ifrån kapitalets verkliga ägare och att strukturer med bolag utanför EU eller truster således inte förhindrar tillämpning av direktivet. Vidare ska sparande i strukturerade produkter med ränteliknande funktion och kapitalförsäkringar som har ränteinvesteringar omfattas av det automatiska informationsutbytet. Den information som 2016 kommer vidareförmedlas avser 2015 års inkomster och tillgångar. Denna förändring har inneburit ett omfattande arbete hos många banker att identifiera oredovisade konton, som även i vissa fall avslutats om kontoinnehavaren inte kan visa att kapitalet är redovisat korrekt.

Det omarbetade sparandedirektivet torde dock bli kortlivat då avsikten är att det ska upphöra att gälla från den tidpunkt motsvarande information ska lämnas automatiskt enligt EU:s nya handräkningsdirektiv 2017.

OECD:s internationella rapporteringsstandard

Men det tar inte stopp där, för även OECD har tagit fram en rapporteringstandard för automatiskt informationsutbyte avseende sparande som ett stort antal länder åtagits sig att tillämpa. Detta informationsutbyte ska påbörjas 2017 och avser identifierade konton som var öppna den 31 december 2015 eller därefter. Bland de länder som är först ut i detta samarbete kan nämnas; Barbados, Bermuda, Britiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Gibraltar, Guernsey, Isle of Man, Jersey, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Mauritius, San Marino, Sverige, Trinidad och Tobago och Turks och Caicosöarna. År 2018 kommer ytterligare ett antal länder att börja tillämpa detta system, t ex: Antigua och Barbuda, Aruba, Australien, Österrike, Bahamas, Belize, Grenada, Hong Kong, Macao, Singapore och Schweiz.

Och sen då?

Under några år framöver kommer nog alla dessa olika system för automatiskt utbyte av information att föra med sig en del ”inkörningsproblem” för berörda skattemyndigheter omkring i världen men med tiden kommer de nog finna vilken som duger till vad. Och för den som har utländsk inkomst, och som vet att allt som ska redovisas i deklarationen inte kommit med, är det hög tid att agera. Vanligen är konsekvensen mycket mer tyngande om det är Skatteverket som kommer på att det gjorts fel, jämfört med om det är deklaranten som meddelar att det blivit fel.

Hur Skatteverket framöver kommer att presentera mottagen information för berörd skattskyldig saknas det uppgift om i skrivande stund. Skatteverkets ambition bör vara att mottagen information ska finnas med i deklaration de sänder ut, eller att den görs tillgänglig via Skatteverkets E-tjänst i tid för färdigstallandet av den egna deklarationen. Att Skatteverket skulle hålla på informationen anser jag som osannolikt och skulle vidare förfela en stor del med informationsutbytets syfte, och att Skatteverket ändå kommer att få fullt upp med att granska de som högst oavsiktligt kryssat fel bland alla snåriga bestämmelser.