Lösningen på världsproblemen?
Verkligheten är som ni vet komplex och denna gång kommer vi att beröra allt från organisationsstyrning och mänsklig psykologi till utformning av nationalräkenskaperna. Innan vi drar igång så vill jag lägga till protokollet att rubriken kan vara något aggressivt satt. Vår marknadsavdelning slänger sig med begrepp som ”click baits” och den här rubriken skulle kunna ligga i gråzonen.
Du får vad du mäter, brukar det sägas. Jag tror att det stämmer och det ligger också i linje med min egen personliga erfarenhet. Det gäller allt från skolan till bonusmodeller och incitamentsprogram i arbetslivet, men också i exempelvis bedömningssporter. Om simhopp hade handlat om att stänka så mycket vatten som möjligt hade troligtvis alla kört ”bomben” istället för mollbergare och avancerade volter. Politiken är knappast något undantag. Blir du omvald och mäts utifrån vad du åstadkommer under ett par år istället för vad som åstadkoms långsiktigt över exempelvis 10-50 år så blir det följaktligen ett stort fokus mer kortsiktiga åtgärder.
Bruttonationalprodukten (BNP) är ett av de viktigaste samhällsekonomiska måtten. Den beskriver storleken på ett lands ekonomi och hur den har förändrats över tid. 2015 uppgick Sveriges BNP till 4 181 miljarder kronor vilket är en ökning med drygt 4 procent i fasta priser jämfört med året innan. Men vad mäter BNP egentligen och är det ett relevant mått? Trots att jag inte har någon doktorshatt i nationalekonomi är jag beredd att säga att BNP-måttet är rätt skevt. Framför allt ur ett hållbarhetsperspektiv då ingen hänsyn tas till hur mycket eller vilka resurser som har använts för att producera något. Att Sveriges BNP har femdubblats sedan 50-talet säger egentligen ganska lite eftersom det inte inbegriper någon uppskattning om vad det har skett på bekostnad av. Det är här inget nytt egentligen och inte heller något jag har kommit på, men varför händer inget?
Troligtvis för att BNP-måttet sitter så djupt rotat och för att det är svårt att nå en gemensam global överenskommelse om att ändra till en ny enhetlig standard. Troligtvis skulle hela ”världsordningen” ställas på ända och supermakter som USA och Kina kanske inte alls skulle komma särskilt väl ut. Med en amerikansk president som är mer lättstött än min 8-åriga dotter så skulle det kunna sluta i världskrig.
Jag har inte en susning om hur detta exakt skulle kunna utformas eller implementeras, men det kanske de tidigare nämnda innehavarna av doktorshattarna skulle kunna fundera på. Som jag skrev i min förra blogg var ett par av villkoren för att få vara med i EMU att BNP skulle vara på en viss nivå. Det är bara ett exempel av många på hur viktigt BNP är som mått och referens på huruvida ett land är framgångsrikt eller inte. I Bhutan används något som kallas GNH, bruttonationallycka, istället för BNP. I korthet mäts invånarnas ”lycka” kontinuerligt med utgångspunkten att det är mindre meningsfullt med mått som mäter tillväxt, konsumtion med mera när du väl har nått en viss levnadsstandard. Jag vet inte om det är rätt mått, men om vi inte vågar ifrågasätta invanda mönster och tänka nytt så tror jag att det kommer att bli svårt att skapa förutsättningar för att snabbt kunna vända, eller i alla fall bromsa, ett antal av de oroväckande trender vi ser i världen.
Källor:
