Årets Livförsäkrings­bolag

För att bedöma varje livbolags framtida återbäringsränta utgår vi ifrån ett stort antal simuleringar av varje livbolags framtida avkastning, finansiella styrka och återbäring. Vi tar hänsyn till livbolagens policy för hur de ska dela ut återbäring och placera sina tillgångar och vi bevakar hur de faktiskt gör. De viktigaste faktorerna som påverkar bolagens framtida återbäring förklaras nedan.

Avkastningen på placeringstillgångarna är den huvudsakliga källan till återbäring. I analysen antar vi att alla livbolag är lika duktiga på att investera i respektive tillgångsslag, exempelvis aktier och räntor, men vi skiljer på deras tillgångsfördelning. Baserat på ett historiskt och långsiktigt perspektiv, är det generellt bättre för spararen med en högre andel aktier eftersom de i genomsnitt förväntas avkasta 4 till 5 procent mer per år än räntebärande placeringar. Hur stor andel aktier livbolagen har vid varje enskild tidpunkt beror på deras strategi och finansiella styrka (solvens). Vi antar därför att livbolagen inte alltid kommer att behålla dagens tillgångsallokering utan utgår ifrån att den kommer att förändras utifrån marknadens utveckling. Ju högre solvens, desto högre andel aktier, upp till gränsen för vad som är rimligt utifrån bolagets strategi.

Analysprocess livförsäkringsbolag

1. Balansräkning
   Bolagets balansräkning justeras utifrån prognos för premier, utbetalningar samt kostnader.
2. Justerad balansräkning 
   Utifrån den justerade balansräkningen inklusive avkastning och återbäring beräknas en ny solvens och konsolidering.
3. Solvens 
   Bolagets solvens bestämmer andelen aktier och andra riskfyllda tillgångar under perioden vilket avgör bolagets tillgångsallokering. 
4. Tillgångsallokering 
   Utifrån tillgångsallokeringen simuleras bolagets avkastning för varje period. 
5. Återbäringsränta 
   Avkastningen förändrar bolagets konsolidering. Den nya konsolideringen, tillsammans med bolagets konsolideringspolicy och målkonsolidering, resulterar i en beräknad återbäringsränta till spararna. 

Solvens är det viktigaste måttet på finansiell styrka och det beskriver hur mycket tillgångar bolaget har i förhållande till sina garanterade åtaganden. Solvensen beror på ett antal faktorer, bland annat avkastning och utfästa garantier, men även på insättningar och uttag i form av pensionsutbetalningar och flyttat kapital.

Den kollektiva konsolideringen är livbolagets tillgångar i förhållande till bolagets åtaganden, inklusive återbäringen. Är konsolideringen hög kan man förvänta sig att bolaget successivt kommer att minska sin buffert och hålla en högre återbäringsränta än den faktiska avkastningen på investeringstillgångarna. Vid ett underskott i konsolideringen behöver livbolaget istället använda en del av sin framtida avkastning för att bygga upp sin buffert. I värsta fall kan bolaget behöva göra ett så kallat återtag, det vill säga ta tillbaka en del av den fördelade återbäringen. Historiskt har bolagens konsolidering gått ned vid börsfall och efter börsuppgångar har deras överskott varit omfattande. Beslut om nivå på återbäring, och inom hur stora intervall bolagen tillåter konsolideringen att variera, är en del av bolagens återbäringsstrategi.

I vår analysmodell simulerar vi med hjälp av dessa parametrar vilken avkastning bolagen skulle ge sina sparare vid ett stort antal möjliga marknadsscenarier. Betyg sätts sedan utifrån bolagets genomsnittliga avkastning till spararna i denna simulering jämfört med hur en vanlig blandfond, utan buffert och garanti, skulle avkasta vid samma marknadsscenarier. I betyget väger vi även in vilken avkastning bolagen har gett till sina sparare historiskt, även detta relativt avkastningen för en jämförbar blandfond. Utöver det har vi även möjlighet att väga in kvalitativa aspekter vi bedömer den kvantitativa processen inte tar hänsyn till.