Skip to main content Skip to main navigation

Vad är koldioxidbubblan, och håller den på att spricka?

Vad är koldioxidbubblan, och håller den på att spricka?

10 augusti · 2016

För ett tag sedan publicerades en artikel som jag skrev för Nordisk försäkringstidskrift (läs här) som handlar om koldioxidbubblan. Ämnet är väldigt aktuellt då fossilfria investeringar har varit på stark frammarsch på sistone och allt fler kapitalförvaltare väljer att exkludera kol- och oljebolag. Därför tänkte jag även skriva några rader om ämnet här på bloggen; inledningsvis en kort beskrivning av vad det är, och sedan mina tankar om hur marknaden gör.

Vad är koldioxidbubblan?

Vid klimatmötet i Paris enades världens ledare om målet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Ett 1,5-gradersmål är en skärpning av det tidigare diskuterade 2-gradersmålet, och borde därmed leda till att vi kommer se ytterligare begränsningar i utvinningen av fossila bränslen. Att begränsa koldioxidutsläppen för att nå detta mål innebär att vi inte kommer kunna använda alla de fossila fyndigheter som finns och redan är värderade som tillgångar hos bolag på börserna världen över. Frågan är om det här är en koldioxidbubbla som inte har spruckit ännu?

En fjärdedel av bekräftade fyndigheter kan tas upp

Det nya målet om att begränsa uppvärmningen kan förstås som en budget för hur mycket koldioxid vi kan tillåtas släppa ut. Skulle vi överstiga vår koldioxidbudget kommer sannolikt en global temperaturökning som en faktura på posten, men som vi inte vet hur vi ska kunna betala.

Alla de tillgångar av olja, kol och gas som är kända i dagsläget summerar till ungefär 2900 gigaton koldioxid. Om vi antar att vi lyckas begränsa användningen av fossila bränslen i nivå med vad som krävs för att uppnå målet om 2 graders uppvärmning, kan aktörerna bara utvinna och sälja en fjärdedel av sina tillgångar. Investerare i dessa bolag bär därmed en finansiell risk att 75% av det fossila bränslet blir obrännbart och alltså värdelösa tillgångar.

De flesta undersökningar inom temat använder sig av 2-gradersmålet som ett potentiellt scenario i sina analyser, och för att leva upp till det måste 35% av dagens bekräftade oljefyndigheter, över 50% av gasfyndigheterna och nästan 90% av kolfyndigheterna stanna under marken. Den största risken finns alltså hos bolag med stora koltillgångar, men även oljebolag måste i genomsnitt avstå från 35% av de oljetillgångar de bekräftat att de har hittat. Det är stora summor som övervärderats och kan komma att gå upp i rök.

Priseffekter, eller tar marknaden risken på allvar?

Mycket har hänt med marknaden för fossila bränslen sedan begreppet koldioxidbubbla först introducerades år 2011 i en rapport från Carbon Tracker Initiative. Priset på kol och olja har sjunkit kraftigt, medan priset på de största kolbolagen och de största oljeproducenternas marknadsvärde har minskat. Det är dock svårt att avgöra hur stor del av värdeminskningen som har att göra med att priserna har sjunkit, och hur stor del som har att göra med att marknaden antar en mindre produktion än tidigare. Ett 1,5-gradersmål är en skärpning av det tidigare diskuterade 2-gradersmålet och borde alltså leda till förväntningar om ytterligare begränsningar, samt att bolagens tillgångar värderas ner. Men samtidigt har priset på olje- och gasbolagen stigit med nästan 10% i takt med att oljepriset har återhämtat sig något.

Många ”kolfria” fonder från svenska aktörer

Ser vi på de svenska aktörerna har de börjat exkludera framförallt kol i innehaven. Är detta i huvudsak ett riskbaserat agerande, eller en effekt av trenden med hållbara investeringar i sparprodukter? Av de bolag som skriver om beslutet refererar SPP till att kolbolag kan ha politiska vindar emot sig, och Länsförsäkringar att kol inte är finansiellt hållbart. Övriga hänvisar till att kol är det mest skadliga fossila bränslet, och har kanske därför någon mer etisk motivering till exkluderingen. (Vad jag tycker om de strategierna har ni kanske läst i någon tidigare blogg, t.ex. denna).

  • Handelsbanken: De aktiva fonderna investerar inte i bolag som utvinner kol. Bolag som genererar kraft får ha högst 10% kraftgenerering från kolkraft. Indexfonderna utesluter bolag vars omsättning består till 50% eller mer från utvinning av kol eller kolkraft
  • SPP / Storebrand exkluderar bolag som har 30% av sina intäkter eller mer exponerade mot kol
  • Swedbank reducerar successivt sin exponering, och kommer inte att investera i bolag med över 30% av omsättningen från produktion av kol
  • Nordea exkluderar bolag med mer än 75% intäkter från kol, och som inte har möjligheter att förändra sin affär
  • SEBs fonder investerar inte i noterade bolag vars omsättning från utvinning av förbränningskol överstiger 20%
  • Länsförsäkringar ska sälja av investeringar i gruvbolag och energibolag vars omsättning från förbränningskol överstiger 50% av omsättningen

En alternativ förklaring?

En alternativ förklaring är att det vi redan ser är koldioxidbubblan som håller på att spricka, fast på ett annat sätt än beräknat. Vi fick i skolan lära oss att karteller bara fungerar så länge det finns ett tillräckligt stort antal perioder kvar att spela. Om det bara finns en chans kvar att spela kommer aktörerna inte ha några incitament att hålla sitt löfte, utan det är bättre att bryta löftet och vinna hela marknaden. En spelteoretisk förklaring till olje- och kolprisernas nedgång skulle alltså kunna vara att aktörer inser att de inte kommer kunna utvinna och sälja sina bokförda tillgångar, så att det är bäst att utvinna så mycket som möjligt medan det fortfarande går.

Tiden får utvisa! Men kom ihåg, att om det här är en bubbla som på ett eller annat sätt är på väg att spricka borde vi vara glada om den gör det. Eftersom det skulle innebära att vi faktiskt lyckas behålla kolet under marken.

Blogg

Pratas det hållbarhet på årsstämman?

23 april · 2018

Vi är mitt i säsongen för bolagsstämmor. Röstning och andra aktiviteter i samband med bolagsstämman är det grundläggande lagstadgade inflytandet som aktieägare har. Här finns massor av chanser att påverka och göra sin röst hörd! Pratar vi tillräckligt med hållbarhet på årsstämmorna? I Sverige finns några aktörer som är duktiga på att lyfta fram hållbarhetsfrågor på årsstämman, men det gäller långt ifrån alla.

Hur kan påverkan på bolagsstämman gå till? Bolagsstämman innehåller flera olika delar, av vilka några lämpar sig bra för påverkansarbete.

Frågestund och yttranderätt

Varje aktieägare har frågerätt, det vill säga rätten att ställa en fråga till ledningen eller styrelsen. Styrelsen måste inte besvara frågan om den inte är relevant eller om svaret kan innebära väsentlig skada för bolaget. Frågestunden ligger vanligen efter VD:s genomgång på årsstämman. Att ställa en fråga på en bolagsstämma är en rättighet för varje aktieägare, och det blir på sätt och vis en obligatorisk dialog för bolaget.

Utöver frågestunden kan investeraren också använda bolagsstämman för att framföra åsikter i ärenden som är uppe för beslut, det finns så kallad yttranderätt både för aktieägare och deras biträden.

Röstning

De flesta förslagen på bolagsstämmorna läggs av bolagens styrelse och handlar om andra saker än hållbarhet. Däremot är många styrningsfrågor (”G” i ESG) naturliga delar av årsstämmans dagordning. Exempelvis röstar stämman om ansvarsfrihet för ledning och styrelse, utser nya styrelsemedlemmar och revisorer, styrelsens ersättningspolicy bestäms, och resultat- och balansräkningar fastställs (Lag 2005:551).

Stämman kan också besluta om ändringar i bolagets stadgar och fatta beslut som har med bolagets övergripande verksamhet och strategi att göra. Här behöver en förvaltare en stor ägarpost eller samarbeta med andra för att kunna påverka genom det juridiska ägarinflytandet. I takt med att marknaden ställer krav på att de institutionella ägarna ska rösta i sina innehav och bevaka sina innehav, har ESG-konsulter blivit allt viktigare. Att ta hjälp av en extern konsult är framförallt vanligt när man behöver bevaka många olika marknader eller har ett mycket utspritt ägande.

Aktieägarmotioner

Aktieägare har en formell rättighet (initiativrätt) att få sitt förslag behandlat på bolagsstämman. Denna metod är inte särskilt vanlig i Sverige, trots att bara en enda aktie behövs för att kunna lägga en motion. Inte heller i Europa är aktieägarmotioner särskilt vanligt, trots att det egentligen inte finns några större hinder för att lägga motioner.

Ökat fokus på ägaransvar: Stewardship codes och "Say on pay" 

Bristande intresse för ägarfrågor bland institutionella ägare har pekats ut som en av de bidragande orsakerna till den senaste finanskrisen. Av den anledningen har flera nya lagar tillkommit, och man har utformat rekommendationer för hur institutionella ägare bör hantera och rapportera sitt ägararbete. Exempelvis har flera länder introducerat så kallade Stewardship codes, liksom ”say on pay”.

Stewardship code introducerades i Storbritannien 2010 efter den senaste finanskrisen. De som har skrivit under initiativet ska följa sju principer kring bland annat rapportering, hantering av intressekonflikter, bevakning av innehav, samarbeten med andra ägare och röstning. 2016 hade nästan 200 kapitalförvaltare och ett 90-tal kapitalägare skrivit under Stewardship code.

”Say on pay” innebär att ersättning till styrelse och ledning ska röstas igenom på bolagsstämman. I Sverige är ”say on pay” bindande sedan 2006 både för styrelsen och högsta ledningen i publika aktiebolag.

Ökat ansvarstagande? 

Initiativen har lett till ökad transparens kring ägararbete, men har det lett till ökat ansvarstagande?

Den ekonomiska makten har i mänsklighetens historia alltid tillhört några få privilegierade. Men, sedan en tid tillbaka har sparkapitalet utgjort en allt större maktfaktor. I Sverige utgörs den största enskilda maktfaktorn i samhället av summan av det svenska folkets sparkapital. Som vanligt när saker händer snabbt och gradvis uppmärksammar vi inte förändringen. Därför reflekterar kanske inte de flesta sparare idag över vilken makt deras sparkapital bär med sig, och vilken påverkan det kan användas till att uppnå i samhället.

Vi bevakade nyligen en intressant årsstämma där sparare och kunder uttryckt stor tveksamhet till bankens flytt av huvudkontoret utomlands (se även vår opinionsrapport om Pensionsmakt om sparares önskemål), men där få förvaltare vågade eller ville gå emot styrelsens förslag. Varför? Var det för att man inte höll med spararna? Ansåg man sig veta bättre? Eller hade man inte tillräckligt tydliga direktiv?

 

P.s. Läs mer om påverkansarbete på bolagsstämmor i min bok Spara ansvarsfullt? Den nya, goda kapitalmarknaden. Finns i din nätbokhandel.

 

Blogg

Kan oron i tekniksektorn leda till nästa börskrasch?

19 april · 2018

Samma situation som i slutet på 1990-talet?

Facebookskandalen har lett till att många på senare tid funderat på om det går att lita på teknikjättarna som tar allt större plats i vårt liv. Spridningen av användardata skapar osäkerhet och ett antal större bolag i branschen besitter idag mycket makt genom den information de har tillgång till. För investerare har teknikaktier länge varit gynnsamma och jämfört med många bolag i samband med millennieskiftets teknologibubbla kan vi denna gång inte prata om förhoppningsbolag utan såväl försäljnings-  såsom vinsttillväxten är på många håll god. Vid en direkt jämförelse mellan exempelvis FAANG-bolagen (Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google/Alphabet) och de fem största bolagen i slutet på 1990-talet finns vissa likheter, men också skillnader:

  • De största noterade bolagen i sektorn idag har större kassor och ett starkare kassaflöde
  • Värderingarna är höga, men långt ifrån så höga som de var strax innan teknologibubblan brast
  • Sektorvikten för hela tekniksektorn är nu cirka 25 procent, vilket är något lägre än vid slutet av 1990-talet. Däremot är vinstandelen i relation till de totala vinsterna på börsen nu över 20 procent medan den då var endast cirka 15 procent.

Regleringsbehovet ett orosmoln

Förväntningar om framtida vinster för sektorn idag är naturligtvis höga och sett till ovan liksom de grundläggande bättre förutsättningarna ser vi idag inte samma fara för en bubbla som då. Däremot finns det en rad orosmoln att förhålla sig till som investerare. När branscher växer sig stora uppstår behovet av regleringar och teknik/e-handelssektorn är idag den minst reglerade utav alla sektorer på den amerikanska börsen. Facebookskandalen visar tydligt regleringsbehovet och om vi ser på tidigare stora regelverksförändringar inom exempelvis finans-, bioteknik- och tobakssektorn så har dessa i stor utsträckning lett till kursnedgångar för sektorn. 

 

Dags att se över exponeringen

En stor sektorandel på börsen är dessutom en varningssignal i sig. Oavsett om vi ser på oljebolagen på 1970-talet som stod för närmast 30 procent av börsvärdet eller finansbranschen år 2007 så har andelen så småningom reverserats. I och med att passiva investeringar såsom indexfonder har ökat kraftigt finns det också en stor risk att en lång uppgångsfas kan övergå i en längre nedgångsfas. Tillsammans med en rad andra faktorer, såsom att den amerikanska tekniksektorn är den med störst andel av försäljningen på marknader utanför USA och därmed kan drabbas mer om riskerna för ett handelskrig eskalerar, finner vi därför all anledning att se över sin exponering mot sektorn.


Men hur kan man då skydda sig när sektorn utgör en så pass stor andel av börsvärdet? Ett sätt är naturligtvis att investera enbart i andra sektorer eller i andra typer av enskilda aktier. Ett annat är att placera mer i regioner som har mindre andel teknologibolag. I Europa är exempelvis andelen av ett brett börsindex endast 5 procent.

 

 

 

Ju större fond, desto bättre?

Incitament för att maximera fondförmögenheten

28 mars · 2018

Avgiftsstrukturen i fonder är satt procentuellt, precis som i många andra finansiella instrument. Fördelen med detta är att det är rättvist mot småspararna; genom att betala en procentuell avgift skapar man en jämlik fördelning av de kostnader som fonden har, utifrån hur mycket man som sparare har investerat. Nackdelen och tillika frågan är; vilka incitament skapar detta för fondbolaget?

Frågan kring incitament

Att fonder tar ut en procentuell förvaltningsavgift av fondförmögenheten innebär att ju mer kapital fonden har under förvaltning, desto mer kronor och ören tjänar fondbolaget. Detta innebär att fondbolaget har incitament att fondförmögenheten ska öka, antingen genom att värdet på underliggande innehav ökar eller genom att fonden får mer kapital att förvalta.

Incitamentet att öka värdet på underliggande tillgångar är bra för spararna, däremot är incitamentet att ha en stor fondförmögenhet i sig inte helt okomplicerat. Särskilt inte när det gäller fonder som investerar i mindre och mer illikvida aktier, exempelvis fonder som investerar i små och medelstora bolag. I ett tidigare blogginlägg diskuterar jag problematiken med stora småbolagsfonder. I korta drag: ju större småbolagsfond, desto mer begränsad är förvaltaren.

 

Detta är fondförvaltningsavgiften

Förvaltningsavgiften anges i procent av fondförmögenheten per år, men beräknas vanligtvis dagligen som 1/365-del av denna siffra. Detta för att enbart belasta sparare när de faktiskt är investerade i fonden. Förvaltningsavgiften för en enskild sparare bestäms av hur stor andel av fondförmögenheten spararen äger genom fondandelarna.

 

Är lösningen att stänga fonden?

Om fondbolaget anser att fonden är för stor, det vill säga den har för mycket kapital under förvaltning, så är lösningen ofta att stänga fonden för mer investeringar. På branschspråk brukar man då tala om fonder som är soft-closed och hard-closed. Soft-closed är vanligen när nya sparare inte får investera i fonden, men befintliga sparare får lov att fortsätta investera. Hard-closed är vanligen när alla typer av inflöden i fonden är begränsade.

Tanken med att på ett eller annat sätt begränsa fondens inflöden (och därmed fondförmögenheten) motiveras oftast av att fondbolaget vill värna om avkastningen. Det finns dock visst stöd i forskningen som pekar på att den goda avkastning fonden hade innan man stängde den inte kommer tillbaka bara för att man väljer att stänga fonden under en period.

 

Så värnar man om spararna

Att stänga en fond ger dock ett tydligt signalvärde, nu är fonden för stor för sitt eget bästa. En soft-close eller hard-close är därför sunt, det tyder på att man värnar om spararna och bortser från incitamentet att mer kapital under förvaltning innebär mer intjänade pengar. Alternativet hade varit att fortsätta ta in mer kapital under förvaltning, men med risk för en allt mindre möjlighet att kunna fullfölja sin strategi.

 

 

Kontakta oss