Skip to main content Skip to main navigation

Vad är koldioxidbubblan, och håller den på att spricka?

Vad är koldioxidbubblan, och håller den på att spricka?

10 augusti · 2016

För ett tag sedan publicerades en artikel som jag skrev för Nordisk försäkringstidskrift (läs här) som handlar om koldioxidbubblan. Ämnet är väldigt aktuellt då fossilfria investeringar har varit på stark frammarsch på sistone och allt fler kapitalförvaltare väljer att exkludera kol- och oljebolag. Därför tänkte jag även skriva några rader om ämnet här på bloggen; inledningsvis en kort beskrivning av vad det är, och sedan mina tankar om hur marknaden gör.

Vad är koldioxidbubblan?

Vid klimatmötet i Paris enades världens ledare om målet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Ett 1,5-gradersmål är en skärpning av det tidigare diskuterade 2-gradersmålet, och borde därmed leda till att vi kommer se ytterligare begränsningar i utvinningen av fossila bränslen. Att begränsa koldioxidutsläppen för att nå detta mål innebär att vi inte kommer kunna använda alla de fossila fyndigheter som finns och redan är värderade som tillgångar hos bolag på börserna världen över. Frågan är om det här är en koldioxidbubbla som inte har spruckit ännu?

En fjärdedel av bekräftade fyndigheter kan tas upp

Det nya målet om att begränsa uppvärmningen kan förstås som en budget för hur mycket koldioxid vi kan tillåtas släppa ut. Skulle vi överstiga vår koldioxidbudget kommer sannolikt en global temperaturökning som en faktura på posten, men som vi inte vet hur vi ska kunna betala.

Alla de tillgångar av olja, kol och gas som är kända i dagsläget summerar till ungefär 2900 gigaton koldioxid. Om vi antar att vi lyckas begränsa användningen av fossila bränslen i nivå med vad som krävs för att uppnå målet om 2 graders uppvärmning, kan aktörerna bara utvinna och sälja en fjärdedel av sina tillgångar. Investerare i dessa bolag bär därmed en finansiell risk att 75% av det fossila bränslet blir obrännbart och alltså värdelösa tillgångar.

De flesta undersökningar inom temat använder sig av 2-gradersmålet som ett potentiellt scenario i sina analyser, och för att leva upp till det måste 35% av dagens bekräftade oljefyndigheter, över 50% av gasfyndigheterna och nästan 90% av kolfyndigheterna stanna under marken. Den största risken finns alltså hos bolag med stora koltillgångar, men även oljebolag måste i genomsnitt avstå från 35% av de oljetillgångar de bekräftat att de har hittat. Det är stora summor som övervärderats och kan komma att gå upp i rök.

Priseffekter, eller tar marknaden risken på allvar?

Mycket har hänt med marknaden för fossila bränslen sedan begreppet koldioxidbubbla först introducerades år 2011 i en rapport från Carbon Tracker Initiative. Priset på kol och olja har sjunkit kraftigt, medan priset på de största kolbolagen och de största oljeproducenternas marknadsvärde har minskat. Det är dock svårt att avgöra hur stor del av värdeminskningen som har att göra med att priserna har sjunkit, och hur stor del som har att göra med att marknaden antar en mindre produktion än tidigare. Ett 1,5-gradersmål är en skärpning av det tidigare diskuterade 2-gradersmålet och borde alltså leda till förväntningar om ytterligare begränsningar, samt att bolagens tillgångar värderas ner. Men samtidigt har priset på olje- och gasbolagen stigit med nästan 10% i takt med att oljepriset har återhämtat sig något.

Många ”kolfria” fonder från svenska aktörer

Ser vi på de svenska aktörerna har de börjat exkludera framförallt kol i innehaven. Är detta i huvudsak ett riskbaserat agerande, eller en effekt av trenden med hållbara investeringar i sparprodukter? Av de bolag som skriver om beslutet refererar SPP till att kolbolag kan ha politiska vindar emot sig, och Länsförsäkringar att kol inte är finansiellt hållbart. Övriga hänvisar till att kol är det mest skadliga fossila bränslet, och har kanske därför någon mer etisk motivering till exkluderingen. (Vad jag tycker om de strategierna har ni kanske läst i någon tidigare blogg, t.ex. denna).

  • Handelsbanken: De aktiva fonderna investerar inte i bolag som utvinner kol. Bolag som genererar kraft får ha högst 10% kraftgenerering från kolkraft. Indexfonderna utesluter bolag vars omsättning består till 50% eller mer från utvinning av kol eller kolkraft
  • SPP / Storebrand exkluderar bolag som har 30% av sina intäkter eller mer exponerade mot kol
  • Swedbank reducerar successivt sin exponering, och kommer inte att investera i bolag med över 30% av omsättningen från produktion av kol
  • Nordea exkluderar bolag med mer än 75% intäkter från kol, och som inte har möjligheter att förändra sin affär
  • SEBs fonder investerar inte i noterade bolag vars omsättning från utvinning av förbränningskol överstiger 20%
  • Länsförsäkringar ska sälja av investeringar i gruvbolag och energibolag vars omsättning från förbränningskol överstiger 50% av omsättningen

En alternativ förklaring?

En alternativ förklaring är att det vi redan ser är koldioxidbubblan som håller på att spricka, fast på ett annat sätt än beräknat. Vi fick i skolan lära oss att karteller bara fungerar så länge det finns ett tillräckligt stort antal perioder kvar att spela. Om det bara finns en chans kvar att spela kommer aktörerna inte ha några incitament att hålla sitt löfte, utan det är bättre att bryta löftet och vinna hela marknaden. En spelteoretisk förklaring till olje- och kolprisernas nedgång skulle alltså kunna vara att aktörer inser att de inte kommer kunna utvinna och sälja sina bokförda tillgångar, så att det är bäst att utvinna så mycket som möjligt medan det fortfarande går.

Tiden får utvisa! Men kom ihåg, att om det här är en bubbla som på ett eller annat sätt är på väg att spricka borde vi vara glada om den gör det. Eftersom det skulle innebära att vi faktiskt lyckas behålla kolet under marken.

Kontakta oss