Skip to main content Skip to main navigation

Varför fossilfria fonder inte kommer rädda klimatet

Varför fossilfria fonder inte kommer rädda klimatet

15 juni · 2018

”Hur du kan bekämpa klimatförändringarna? Flytta ditt pensionssparande till fossilfria fonder – så sparar du 2222,67 ton CO2 utsläpp”. 

”Nu blir det lättare att minska klimatpåverkan i ditt sparande”. 

”Investeringen bidrar till mindre koldioxidutsläpp i atmosfären, jämfört med investering i jämförbara globala aktier. Det tjänar både miljön och pensionsspararna på”. 

”Bidra till en fossilfri framtid”. 

Visst låter det bra? Du investerar i en fond som exkluderar bolag som utvinner kol, olja och gas, och vips så har du bidragit till en bättre miljö och minskade utsläpp.

Men riktigt så enkelt är det inte. Dessa skrivelser kommer från hemsidorna eller övrig kommunikation från några av de största kapitalförvaltarna i Sverige. Och det är synd att något som är så pass viktigt och bra – nämligen hållbart sparande – tenderar att lova en miljöeffekt, som forskning faktiskt inte kan bevisa. Det riskerar att urholka förtroendet för vad som är en hållbar sparprodukt och vad det har för konkreta effekter på vår omvärld.

Vad är divestering?

Divestering, från engelskans ”divestment”, är en strategi som kapitalägare kan använda sig av som går ut på att man inte investerar eller slutar investera i företag som bedöms ha en ohållbar eller oetisk verksamhet. De senaste åren har det varit särskilt fokus på att divestera (dvs. avyttra) bolag som utvinner fossila bränslen.

Varför det inte hjälper att exkludera miljöbovarna

Hur kommer det sig då, att man inte bidrar till mindre utsläpp och en fossilfri framtid - genom att investera i en fossilfri fond?

  • Det enkla svaret är att finansiella transaktioner i normalfallet inte påverkar ett företags direkta kapitalflöde. Det är ytterst svårt att som investerare påverka börspriset, särskilt då de stora fossilintensiva bolagen agerar på en likvid marknad. Ett aktieprisfall skulle snarare signalera att aktien är undervärderad. Det här är en viktig, och grundläggande, poäng. Vi agerar på en andrahandsmarknad, där någon annan alltid kommer äga bolagen. Att avyttra får inte bolaget att försvinna. Därmed påverkas inte utsläppen om en fond slutar investera i kol, olja och gas, vilket man lätt kan få intrycket av när man läser fondförvaltarnas marknadsföring och resonemang.
  • Jag vill dock inte påstå att det är helt lönlöst att exkludera vissa bolag. En forskningsstudie fann bl.a. att exkludering kan bidra till en stigmatisering av branschen, givet att exkluderingen också kombineras med någon form av aktivism/lobbying. Dessutom kommer portföljens riskexponering minska, givet att bolagens fossila tillgångar är övervärderade (läs mer om koldioxidbubblan i detta blogginlägg). Men man bör inte förlita sig på exkludering som en enskild strategi. Man kan sälja sina innehav i dessa bolag om man vill, men själva avyttrandet av bolagen kommer inte påverka koldioxidutsläppen eller minska spararens klimatpåverkan.
  • Flera fondförvaltare började utesluta, eller delvis utesluta, bolag inom kolproduktion ca år 2015/2016. Men om man verkligen menade allvar ur en risksynpunkt, så borde detta snarare ha skett för ca 5-10 år sedan. Dow Jones US Coal Index har sjunkit över 80% sedan 2010. Att nu proklamera att man utesluter kolbolag helt eller delvis i portföljen, med hänsyn tagen utifrån ett riskperspektiv, innebär dessvärre att man är lite sent på bollen. Om man ska vara cynisk skulle man även kunna påstå att det är enkelt att exkludera kol av miljöskäl, när det dessutom inte ser lika positivt ut rent finansiellt.
  • Att en fondförvaltare säger att de ”väljer bort” fossila bränslen behöver inte nödvändigtvis betyda att de gör just det. En svensk småbolagsfond kan inte rent praktiskt investera i bolag som utvinner kol, eftersom det inte finns svenska småbolag som sysslar med den typen av verksamhet. Att då påstå att de exkluderar dessa bolag – när det inte ens är möjligt att investera i överhuvudtaget – blir verkningslöst. Var även uppmärksam på procentgränserna. Många fonder uppger att de väljer bort bolag involverade i utvinning eller elkraftgenerering från fossila bränslen. Men det är en stor skillnad på att tillåta bolag med ca 50% av omsättningen från fossila bränslen, jämfört med att tillåta endast 5% av omsättningen från fossila bränslen.
  • Fokusera på konsumtion, inte produktion. Vår konsumtion står för 90% av det globala koldioxidavtrycket. Och vårt beroende av och efterfrågan på fossila bränslen är fortsatt hög. Det är därför viktigt att inte enbart lägga stort fokus på energisektorn, utan även t.ex. transporter, byggsektorn eller andra branscher som är beroende av fossilt bränsle. Investerare bör fokusera på hur de kan bidra till ett skifte mot en ökad efterfrågan av förnybart, genom att t.ex. bedriva påverkansarbete och ställa högre krav.

Vad bör göras istället?

Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det är kontraproduktivt att alla fondförvaltare lägger så mycket resurser på exkludering. Om investerare vill göra en reell insats för att minska koldioxidutsläppen, bör de fokusera ännu mer på att vara aktiva ägare.

Det innebär inte enbart att man röstar på bolagsstämmor – utan även att de som ägare försöker påverka i frågan på alla plan. Föra talan gentemot politiker, bolagsrepresentanter och NGO:s. Ta ställning för klimatfrågan offentligt och samarbeta med andra investerare. Använd påtryckning för att få bolag att mäta och redovisa sina klimatrisker. Sätt ambitiösa målformuleringar. T.ex. istället för att ha en diskussion om huruvida man ska utesluta bolag vars omsättning till 5 eller 30% härstammar från kolutvinning – sätt ett mål om att en lika stor procentuell andel av företagens omsättning istället bör härstamma från förnybara källor, och kommunicera detta till bolagen.

Och det finns bra exempel på fonder som gör just detta. Exempelvis har SPP:s Plusfonder utöver en fossilfri investeringsstrategi även infört direktiv att minst 10% av innehaven ska riktas mot bolag som bidrar med lösningar på klimatutmaningen, t.ex. förnybar energi. På räntesidan finns det en del gröna obligationsfonder som är väldigt intressanta, vilket finansierar gröna projekt som t.ex. hållbar infrastruktur och vattenrening. 

Det är givetvis rimligt att avyttra bolag, om man av olika skäl gör bedömningen att det inte är en långsiktigt hållbar investering. Men vi har idag en övertro till de symboliska effekterna. Istället bör vi fundera på vad som faktiskt är mätbart och praktiskt möjligt här och nu. Klimatförändringen är ett reellt hot som kräver reella lösningar inom en snar framtid. Uteslutning av fossila bolag är inte en lösning, åtminstone inte som enskild strategi.

Avslutningsvis, tack till Victoria Lidén för research och värdefullt analysarbete.

Blogg

Ny rapporteringsplikt för skatterådgivare

20 februari · 2019

Arbetet med att motverka aggressiv skatteplanering har tagit ytterligare ett steg fram i lagstiftningsprocessen då Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare publicerats. Utredningens förslag innebär att skatterådgivare ska vara skyldiga att informera Skatteverket om vilka råd som lämnats och till vem. I detta blogginlägg går jag igenom vad detta innebär.

De nya bestämmelserna ska enligt förslaget träda i kraft 1 juli 2020, och syftet är att motverka aggressiv skatteplanering men även att stävja skattefusk. Skatteverket ska ha informationen om vilka råd som lämnats och till vem inom 30 dagar från det att rådet lämnades.

Grunden för förslaget är ett direktiv som gäller EU-medlemmar. Direktivet som gäller EU anger enbart att det ska finnas lagstiftning i medlemsländerna att skatteråd som involverar fler än ett EU land ska rapporteras. Det svenska förslaget går ännu längre då man vill att råd som enbart gäller inom Sverige också ska rapporteras.

Rapporteringspliktiga arrangemang

Nu är det inte så att allt som skatterådgivaren säger ska rapporteras utan det är enbart vad utredningen döpt till ”rapporteringspliktiga arrangemang” som Skatteverket ska informeras om. Problemet är dock att begreppet arrangemang är mycket vidsträckt och att det således kommer att ta sin tid och ett otal domstolsprocesser innan begreppet har fått en något fastare form i detta system. Med ”rapporteringspliktiga arrangemang” avser utredningen rådgivning som uppvisar minst ett av flera ”angivna kännetecken”. Exempel på detta är när en inkomst omvandlas från att träffas av mer tyngande beskattning till mindre tyngande, betalningar över nationsgränsen, förekomst av konfidentialitetsvillkor etc.

Vad kommer detta leda till?

Även om det just är arrangemang med vissa kännetecken som ska rapporteras kommer det bli ett nytt lager av kostsam administration för alla skatterådgivare att hantera. Att hoppa över att rapportera torde inte vara något att fundera på då prislistan för försummad rapportering startar på 7 500 kr och stannar vid 500 000 kr per rapporteringsmiss. Med tanke på den höga sanktionsavgiften kommer detta förmodligen leda till att många råd som egentligen inte behöver rapporteras ändå kommer att rapporteras.

Utan skatterådgivare ansvarar man själv för rapporteringsansvaret

Den som då tänker sig att finna på ett eget råd, utan inblandning av skatterådgivare, har enbart lyckats med att flytta över rapporteringsansvaret på sig själv. Detta innebär att om du inte köper rådet utan kommer på ett eget sätt, har du själv skyldighet att rapportera till Skatteverket vad du gjort. Här riskerar användaren själv att åka på en del av sanktionsavgiften. Detsamma ska gälla om rådgivaren inte omfattas av rapporteringsplikten, till exempel på grund av advokatsekretess eller att praktiken är placerad utanför det område som omfattas av den här informationsskyldigheten.

Att stävja skattefusk är inget dåligt syfte men jag delar inte utredningens uppfattning att förslaget ovan gör just det. Men om målet däremot är att få alla skattskyldiga att enbart söka råd av Skatteverket istället för av en privat aktör är det ett steg i rätt riktning.

Blogg

Hur stor risk tar du i ditt räntesparande?

20 februari · 2019

Risk är ett centralt begrepp när det kommer till att bestämma sig för hur man ska placera sitt sparande, och kopplingen mellan risk och avkastningen känner de flesta till. Den stora frågan brukar då oftast bli ”hur stor andel aktier ska jag våga mig på i mitt sparande?”.

Att aktier kan erbjuda hög avkastning men till en hög risk tror jag de flesta av oss känner till. Men hur är det med risken i ditt räntesparande? Har du koll på den?

Sedan finanskrisen 2008 har vi levt i en lågräntemiljö där vi i vissa länder som Sverige till och med har minusränta. Avkastningen på vårt räntesparande har förstås gått samma väg. Sparkonton, räntefonder och obligationer har gett väldigt lite i avkastning de senaste åren och mycket talar för att de kommer fortsätta med det.

I och med att bankkonton, statsobligationer och andra säkra placeringar i bästa fall gett noll i avkastning så har många sökt sig till andra ränteinvesteringar. Företagsobligationer, preferensaktier och företagsobligationsfonder är några alternativ som snabbt blivit populära placeringar där man i alla fall fått någon avkastning. Men hur riskfyllda är de här placeringarna och kan man likställa en obligationsfond som placerar i statspapper med en som även placerar i företagsobligationer?

Nej, skillnaderna är stora här och jag tror att det finns en risk i att man underskattar den skillnad i risk som man tar när man jagar de där extra procenten i avkastning. Kanske har de senaste årens goda ekonomi gjort att vi tagit lite för lätt på risken i vårt räntesparande? Kom ihåg att det är räntedelen i portföljen som ska stabilisera portföljen framför allt om det skulle börja storma på finansmarknaderna.

Det behöver absolut inte vara fel på vare sig företagsobligationer eller preferensaktier men har risken i ditt räntesparande gått upp kan det vara läge att se över det. Gör en stresstest över din portfölj eller slå en signal till din rådgivare och stäm av att du ligger på rätt risknivå i ditt sparande.

Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta brukar vara en bra regel när det kommer till placeringar.

Blogg

Hur stor risk tar du i ditt räntesparande?

Risk är ett centralt begrepp när det kommer till att bestämma sig för hur man ska placera sitt sparande, och kopplingen mellan risk och avkastningen känner de flesta till. Den stora frågan brukar då oftast bli ”hur stor andel aktier ska jag våga mig på i mitt sparande?”.

Att aktier kan erbjuda hög avkastning men till en hög risk tror jag de flesta av oss känner till. Men hur är det med risken i ditt räntesparande? Har du koll på den?

Sedan finanskrisen 2008 har vi levt i en lågräntemiljö där vi i vissa länder som Sverige till och med har minusränta. Avkastningen på vårt räntesparande har förstås gått samma väg. Sparkonton, räntefonder och obligationer har gett väldigt lite i avkastning de senaste åren och mycket talar för att de kommer fortsätta med det.

I och med att bankkonton, statsobligationer och andra säkra placeringar i bästa fall gett noll i avkastning så har många sökt sig till andra ränteinvesteringar. Företagsobligationer, preferensaktier och företagsobligationsfonder är några alternativ som snabbt blivit populära placeringar där man i alla fall fått någon avkastning. Men hur riskfyllda är de här placeringarna och kan man likställa en obligationsfond som placerar i statspapper med en som även placerar i företagsobligationer?

Nej, skillnaderna är stora här och jag tror att det finns en risk i att man underskattar den skillnad i risk som man tar när man jagar de där extra procenten i avkastning. Kanske har de senaste årens goda ekonomi gjort att vi tagit lite för lätt på risken i vårt räntesparande? Kom ihåg att det är räntedelen i portföljen som ska stabilisera portföljen framför allt om det skulle börja storma på finansmarknaderna.

Det behöver absolut inte vara fel på vare sig företagsobligationer eller preferensaktier men har risken i ditt räntesparande gått upp kan det vara läge att se över det. Gör en stresstest över din portfölj eller slå en signal till din rådgivare och stäm av att du ligger på rätt risknivå i ditt sparande.

Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta brukar vara en bra regel när det kommer till placeringar.

 

Vill du veta mer om hur vi kan hjälpa dig med dina placeringar? 

 

Kontakta oss