När är det dags för tillväxtmarknader?

23 nov. 2015

Under det senaste decenniet har vi levt i föreställningen att de bästa ekonomiska tillväxtförutsättningarna finns på det vi kallar för tillväxtmarknaderna. Det är sant att dessa ekonomier idag aggregerat står för en allt större andel av den globala ekonomin och på längre sikt är argumenten för fortsatt hög tillväxt i flertalet av länderna enkla. Bland annat är investeringsbehoven stora och den låga konsumtionsandelen av ekonomin kan i och med den stora befolkningsmängden och den urbaniseringstrend som pågår utvecklas till en stark tillväxtmotor. Dessutom visade tillväxtmarknaderna god motståndskraft under finanskrisen. På senare år, i princip i samband med att den amerikanska centralbanken började tala om att statsobligationsköpen trappas av och dollarn började stärkas, har dock vissa orosmoln dykt upp: skuldsättningen stiger, inflationen är ett problem i flertalet länder och konsumtionen kan ännu inte ge tillräckligt med stöd för att kompensera den svagare efterfrågan för exempelvis den kinesiska tillverkningssektorn. Tillväxtmarknaderna som grupp förväntas förvisso även de närmaste åren fortsatt notera en högre tillväxt än de utvecklade marknaderna, men skillnaden i tillväxttakt blir allt mindre och förbättringstakten är högre på de mogna marknaderna.

Riktigt intressant blir dock jämförelsen först när man ser på enskilda länder. Bland tillväxtmarknaderna så är ett välkänt begrepp BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Av dessa fyra länder väntas två länder uppvisa en negativ tillväxt under året – Brasilien och Ryssland. Över de senaste åren har vi sett en stor divergens i utvecklingen, bland annat beroende på valutakurs- och råvaruprisutvecklingen. Brasilien har ett stort bytesbalansunderskott och ”importerar” därmed inflation. Det innebär att trots att landet befinner sig i recession kan centralbanken inte stimulera ekonomin utan stramar istället åt med räntehöjningar. För Ryssland har den geopolitiska oron och oljeprisets fall lett till kraftigt försämrade tillväxtprognoser. Tittar man istället på Indien och Kina så är tillväxten fortsatt relativt hög, inte minst i Indien. Båda länder importerar olja och får därmed en positiv effekt på konsumtion och industriproduktion av nedgången, men samtidigt uppnås också sänkta inflationsprognoser. Det leder i sin tur att man trots hög tillväxt kan stimulera genom exempelvis räntesänkningar.

I vissa fall är denna utveckling inte strukturell utan handlar om rebalanseringsprocesser eller att man är i olika faser av konjunkturcykeln. För Brasilien kommer exempelvis den försvagade valutan, realen, att leda till att man på sikt får ett positivt bidrag från nettoexporten, om denna sedan kan kompensera för allt svagare och mer osäker inhemsk utveckling återstår att se. Efterfrågan från de utvecklade marknaderna fortsätter att vara svag och kommer att vara under längre tid. Det gör att råvarupriserna kommer att vara fortsatt dämpade och för flera länder innebär det en stor utmaning. De sänkta inflationsförväntningarna gör att centralbankerna på de utvecklade marknaderna i många fall kommer att vara fortsatt stimulativa.

I USA pekar dock allt fler signaler på en räntehöjning i december. Enligt våra tidigare analyser skulle det också kunna vara startskottet för en bättre utveckling på börserna på tillväxtmarknaderna. Vår bedömning är att förutsättningarna i så fall är bäst framförallt på den asiatiska marknaden. Trots hot från fortsatt dämpade råvarumarknader, en ökande skuldsättning, osäkerhet på den kinesiska fastighetsmarknaden och en långsiktigt demografisk utmaning så ser vi att värderingarna nu är på långt mer attraktiva nivåer än tidigare, både relativt de utvecklade marknaderna men också relativt det egna historiska snittet. Dessutom kan de stimulanser som genomfördes i Kina efter sommarens oro leda till bättre makrosiffror under det fjärde kvartalet. Men trendvändningar på värdepappersmarknader är svåra att prognostisera och trots att vinstförväntningarna inför nästa år är högre på tillväxtmarknaderna samtidigt som värderingen är lägre krävs en sentimentsförändring. Tillväxtmarknadsfonder har noterat tydliga utflöden under året, en ljuspunkt är dock att en del amerikanska pensionsfonder under senare tid har börjat öka sin exponering. Kanske kan dessa, i kombination med att investerares osäkerhet kring den amerikanska räntehöjningen skingras, ge förutsättningar för en bättre utveckling under nästa år.

Matthias Gietzelt
Matthias Gietzelt 
Chef för Investment Management